Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Oenig direktion: Låt räntan vara

Skuggdirektionen gillar inte minusränta och hot om valutainterventioner. Men åsikterna går isär om den bästa vägen ur det hörn som Riksbanken har målat in sig i. En ledamot röstade för sänkt ränta och fem för oförändrad.

Sedan mötet i december har det skakat rejält på de globala finansmarknaderna. Skuggdirektionens bedömning är att läget inte har ändrats så mycket när det gäller den reala ekonomin, men att riskerna har ökat.

”Det är lite läskigt hur snabbt vi påverkas av finansmarknadens väldiga skiften i sentiment. Ena veckan tror vi att centralbankerna ska rädda det här, nästa att nej, arsenalen räcker nog inte till”, säger Anna Öster (AÖ), chefsekonom på Länsförsäkringar.

Enligt SEB:s seniorekonom Klas Eklund (KE) är det lika bra att vänja sig vid att det svänger i Kina.

”Grunden är att Kina rör sig i marknadsekonomisk riktning, de blir mer lika oss. Men när kapitalflödena avregleras kommer vi också att få se de här kraftiga rörelserna på finansmarknaderna.”

Lägre tillväxt globalt får vi också vänja oss vid, enligt Klas Eklund.

”Trendtillväxten är lägre och då får vi svagare och kortare konjunkturuppgångar. Allt fler är inställda på sekulär stagnation (varaktigt lägre tillväxt, Di:s anm.). Produktivitetstillväxten är noll i västvärlden. Centralbanker överallt har accepterat att de låga räntenivåerna vi har kommer att bli kvar.”

Också på kortare sikt har utsikterna för den globala penningpolitiken mjuknat sedan mötet i december. Bank of Japan har sänkt räntan, ECB väntas allmänt komma med nya åtgärder i mars, brittiska Bank of England skjuter den första räntehöjningen framför sig och enligt prissättningen är det tveksamt om det blir någon höjning från amerikanska Federal Reserve under året.

Vid sidan av större risker kring den globala konjunkturen är politiken en källa till oro. Cecilia Hermansson (CH), forskare på KTH och seniorekonom på Swedbank, tror att världen trots den ökade oron klarar sig undan recession, definierat som en global tillväxt under 2–2,5 procent.

”Det är det politiska som oroar mig mest nu. I USA, i Europa, i Sverige. När osäkerheten är så stor är det ingen som vågar göra något.”

Sjätte AP-fondens ordförande Ebba Lindsö (EL) instämmer:

”Det internationella ledarskapet är svagt. David Cameron och Angela Merkel (premiärminister i Storbritannien, respektive förbundskansler i Tyskland, Di:s anm.) är de enda som sticker ut positivt. Tänk om Donald Trump eller Ted Cruz blir president i USA. Vilken obehaglig värld.”

Ebba Lindsö är liksom tidigare starkt kritisk till hur centralbankerna hanterat krisen.

”Vi har sett långvariga stimulanser som inte har gett någonting förutom ökade bubbelrisker.”

CH: ”Men du måste väl ha en kontrafaktisk bild?

EL: ”Det har jag. Vi skulle ha riskerat en kraftig nedgång som hade skapat politisk kraft att genomföra nödvändiga strukturreformer. De hade sannolikt gjort att vi hade varit i ett klart bättre läge än vad vi är i nu.”

I en omvärld med i bästa fall hyfsad tillväxt sticker Sverige ut. BNP växer med nästan 4 procent och det är inte längre bara hushållen som driver ekonomin. Också investeringarna och i viss mån exporten bidrar.

”Den stora frågan är om den starkare konjunkturen kommer att ge några avtryck på inflationen. Kopplingen har hittills varit allt annat än stark”, säger Cecilia Hermansson.

Två månader med inflationsutfall en bit under Riksbankens prognos tillsammans med varningar för valutainterventioner har fått analytikerkåren att ställa in sig på en räntesänkning. Förväntningarna bör inte infrias, enligt en majoritet av Skuggdirektionens ledamöter.

”Räntan och resten av penningpolitiken bör lämnas oförändrad”, säger Harry Flam (HF), professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.

Han är mycket kritisk till valutainterventioner.

”Riksbanken borde i stället bli bättre på att förklara för allmänheten att den inte har full kontroll över inflationen.”

CH: ”Jag tycker inte heller att det nuvarande läget motiverar ytterligare räntesänkningar. Riskerna för marknadens funktionssätt tilltar ju längre under noll räntan går.”

EL: ”Jag håller med. Negativa räntor, valutainterventioner och även QE (köp av värdepapper, Di:s anm.) förstör marknadens funktionssätt. Det uppstår också psykologiska effekter. Folk undrar vad som är fel.”

Skuggdirektionen tycker att Riksbanken genom att först åsidosätta inflationsmålet och sedan säga sig vara villig att göra vad som helst för att nå det har hamnat i något av en rävsax.

KE: ”Riksbanken har gång på gång gjort fel. Till slut har den målat in sig i ett hörn och tvingas kanske ta till valutainterventioner för att inte göra marknaden besviken. Men det är inte sådana överväganden som bör styra penningpolitiken.”

Frågan Skuggdirektionen tampas med är vilket sätt som är det bästa för att komma ur knipan med omvärldens förtroende åtminstone delvis i behåll.

Olof Manner (OM), makroansvarig på Swedbank: ”Jag skulle önska att inte behöva följa ett inflationsmål slaviskt. Men förtroende är centralt för en centralbank. Litar man inte på att den gör vad den föresätter sig att göra blir det den gör verkningslöst.”

Olof Manner vill därför sänka räntan med 0,10 procentenheter till minus 0,45 procent.

”Jag är pragmatisk. I princip samtliga stora centralbanker går åt ett mjukare håll samtidigt som avtalsrörelsen går in i slutskedet. Kostnaden för att sänka med 10 punkter är mindre än för att ställa sig som Sven Dufva på bron och fajtas. Om vi är hårdare än vad marknaden räknar med är jag rädd att det blir en stark effekt på kronan. Jag tycker inte att fördelarna av att göra det som är moraliskt rätt på lång sikt väger upp nackdelarna på kort sikt.”

AÖ: ”Jag förstår hur du menar men tycker att det har gått för långt. Någonstans måste man sätta ned foten. Det är olyckligt att vi skapat en situation där vi riskerar att behöva göra en viss sak därför att vi lovat. Jag vill återskapa förtroendet genom att säga att ’nu har vi provat det här ända in i kaklet. Det hjälper inte. Det kommer att ta längre tid att nå inflationsmålet eftersom det finns omständigheter som gör att vi inte kan få upp inflationen så snabbt som vi önskar’.”

KE: ”Vi kan inte bara sitta och vara rädda för vad marknaden räknar med. Mervyn och Marvin är en räddningsplanka.”

Klas Eklund syftar på är den utvärdering av penningpolitiken som nyligen presenterades av Mervyn King och Marvin Goodfriend. De föreslog bland annat att det ska få ta längre tid att nå inflationsmålet och uttalade sig också på ett sätt som av många tolkades som att Riksbanken bör undvika valutainterventioner.

OM: ”Vi har haft samma inflationsmål i 20 år. Ska vi plötsligt tolka om det? Först måste Mervyn och Marvin-rapporten stötas och blötas. Om marknaden utgick från att målet var omtolkat skulle förväntningarna inte se ut så här.”

EL: ”Riksbanken måste visa stabilitet och inte svansa efter marknaden. Det som behövs är politiskt ledarskap. Trösklarna för dem som är utanför arbetsmarknaden är för höga och även bostadsmarknaden måste reformeras. Detta är utanför en centralbanks domäner.”

Skuggdirektionen är generellt skeptisk till värdet av räntebanor, det vill säga prognoser om den framtida räntan. I december såg ändå fyra av sex ledamöter framför sig att räntan skulle komma att höjas under 2016. Så är det inte längre.

AÖ: ”Jag kan fortfarande tänka mig att det är dags inom ett år, det vill säga jag har skjutit på tidpunkten med ett kvartal.”

HF: ”Jag vill avvakta vad Fed gör. Om Fed fortsätter att höja blir det lättare att göra det här med. Men vi ska nog inte höja innan ECB gör det, om inte inflationen skjuter fart.”

Beslutet blev att lämna reporäntan oförändrad på minus 0,35 procent. Olof Manner reserverade sig till förmån för en sänkning till minus 0,45 procent.

Skuggdirektionen var enig om att inte använda valutainterventioner som penningpolitiskt verktyg och att låta programmet för köp av statsobligationer löpa ut.