Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Henrik Mitelman: Analysen höll inte

"Generalsekreterare Gorbatjov, om du vill ha fred, om du eftersträvar välstånd för Sovjetunionen och Östeuropa, om du eftersträvar frihet: kom till denna port! Mr Gorbatjov, öppna porten!"

Jublet visste inga gränser när president Ronald Reagan utanför Brandenburger Tor i Berlin den 12 juni 1987 adresserade hundratusentals människor.

Efter ett ögonblicks tystnad kom den förlösande meningen:

”Mr Gorbatjov, tear down this wall!”

Talet lämnar ingen oberörd.

Jag har sett klippet hundratals gånger under de senaste 25 åren och varje gång blir jag lika tagen. Det är inte bara ett fullständigt lysande anförande som långt senare analyseras och hyllas av retorikprofessorer, utan mer än något annat ett bevis på att ord kan förändra världen.

Ett och ett halvt år senare insåg Moskva att situationen var ohållbar och den 9 november 1989 kom upproret som ledde till murens fall och befrielsen.

Järnridån rullades upp och vardagen förändrades för miljoner människor i Östeuropa men också i resten av världen.

I Sverige var engagemanget för våra baltiska vänner stort och på Norrmalmstorg samlades varje måndag, på initiativ av bland andra Gunnar Hökmark, ett stort antal personer som protesterade mot Sovjets ockupation. Glädjen när den sjungande revolutionen 1991 segrade går inte att beskriva.

Att det kalla kriget vanns av de goda präglade under lång tid synen på framtiden överallt. Med reducerade risker återstod bara möjligheter. Börser rusade – den amerikanska dubblades på sex år – och framtiden var lika ljus som syntstjärnan Howard Jones hår.

Till och med Kina tog steg i rätt riktning med marknadsreformer. Tänk om Kina, som fram tills nu varit fullständigt under isen, förlamad av kommunismen, skulle lyfta? Då kommer ju världsekonomin att accelerera och fattigdomen utraderas.

På hemmaplan valde vi att gå med i EU, avreglera telemarknaden och till slut börja bygga på en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Man tilläts till och med att få se på reklam-tv. Visst var det tufft i Sverige med den egensnickrade bankkrisen, men i resten av världen gick det minsann bättre.

När så internet uppfanns och började användas så smått i början av 1990-talet stod alla stjärnor rätt. Inget kunde gå snett. Folket i kvarvarande diktaturer kommer ju att kunna läsa om välståndet och framgångarna i demokratierna och längta bort.

Det måste bli katalysatorn för demokratiseringsprocesser och världsfred. Så resonerade jag på den här tiden.

Först den 11 september 2001 förstod jag att analysen inte var helt rätt.

Tyck till
Tyck till