Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Mitelman: En deppig tid i Sverige

Deppigt värre, ungefär så är nog den svenska bilden av denna tioårsperiod.

Och visst ligger det något i det ur ett svenskt perspektiv. Barnen oroade sig för kärnvapen och de vuxna bekymrade sig för industrinedläggningar, politiska kriser och de ständiga devalveringarna som lyfte inflationen och urholkade köpkraften. Ingen kunde föreställa sig att Riksbanken år 2016 skulle återuppliva devalveringsromantiken och göra allt för att försvaga valutan och hoppas på stigande priser.

Parallellt med den svenska dysterheten lyckades den evige optimisten Ronald Reagan vinna presidentvalet i USA år 1980. I Sverige sågs han som ett skämt, så långt från Thorbjörn Fälldin man kunde komma. Inte kan väl en b-skådis styra världens mäktigaste land och detta mitt i ett kallt krig. Så fel alla hade.

Ronald Reagan kom att bli en av 1900-talets mest framgångsrika presidenter och en förebild för marknads- och frihandelsvänner ända in i våra dagar. Som motvikt till de svenska galenskaperna med förstatliganden och löntagarfonder var det befriande och – skulle det visa sig – inspirerande att någon på andra sidan Atlanten agerade så annorlunda.

Sprickorna i den svenska fasaden blev alltför tydliga. Visserligen gynnades exportindustrin av devalveringarna, men Sverige mådde inte bra.

Allt var så klart inte eländigt i Sverige. Volvo rullade på och vd Pehr G Gyllenhammar beundrades enormt. Slipsnålen och de dubbla klockorna – en på varje handled för att visa olika tidszoner – blev sinnebilden för den framväxande yuppieeran. Gradvis ändrades även svenskarnas syn på privat ägande och finansiell framgång, men politiken hängde inte riktigt med.

Kanske symboliserar Björn Borg utvecklingen bättre än någon annan. Hans första vinst i Wimbledon 1976 gjorde honom till världens mest kände svensk. Rik blev han också, något som han inte skämdes för. Flytten till Monte Carlo hade rört upp stora känslor och han hängdes ut som skatteflykting. Några år senare var allt förlåtet och när den mer jordnära Ingemar Stenmark också valde att undvika svenska skatter var det ingen som tog notis.

Början på en skatterevolt? Måttet var rågat och Astrid Lindgrens saga om Pomperipossas kamp mot marginalskatter över 100 procent illustrerade hur sjukt systemet var.

Det skulle dessvärre dröja till 1990 innan århundradets skattereform formulerades, men frön såddes långt tidigare av så disparata personligheter som Ronald Reagan, Astrid Lindgren och Björn Borg.

Tack för det!