Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Pär Nuder: Snart dags att slå näven i bordet

”Skatterna måste förändras i konsensus, inte i konfrontation.”

För snart 40 år sedan åstadkom en svensk Nobelpristagare en mindre eruption i det sena 1970-talets Sverige. Insmugna i en akademisk uppsats fanns några ord som skulle komma att bli legendariska.

Den världsberömde ekonomen och handelsministern Gunnar Myrdal (S) uttryckte i tidskriften Ekonomisk Debatt (7/78) ”en förnimmelse att vi genom dåliga lagar håller på att bli ett folk av fifflare.”

Lagarna som Myrdal syftade på var skattelagstiftningen. Höga marginalskatter och en avdragsdjungel inbjöd till fiffel och fusk.

Myrdals sätt att beskriva skattesystemet slog ned som en bomb. Tyvärr skulle det dröja fjorton år innan Myrdal blev bönhörd. Först i och med 1991-års skattereform fick vi ett modernt skattesystem. Marginalskatterna togs ned. Skattebaserna breddades. Modiga politiker vågade gå emot opinioner i sina egna partier.

Nu är en ny skattereform återigen aktuell. Det vore på tiden. Lapptäcket är tillbaka. Olika skattenivåer för skilda inkomstslag snedvrider ekonomiska beteenden. Marginalskatterna kryper uppåt, inte nedåt i myrdalsk anda.

När jag 2006 lämnade finansministerposten planerade vi att genomföra en samlad skatteöversyn. Direktiven arbetades fram av min dåvarande statssekreterare för skattefrågor, Magdalena Andersson. Vi var beredda att genomföra en ny, stor blocköverskridande uppgörelse. Men alliansens valseger kom emellan. Utredningsdirektiven föll i glömska och hamnade i någon gömma på finansdepartementet.

Nu är det dags att dra ut den byrålådan, finansminister Andersson!

Visst – mycket har hänt på skattepolitikens område under det gångna decenniet. Just därför finns det skäl att erinra sig det allra viktigaste i 1991 års skattereform: skatterna måste förändras i konsensus, inte i konfrontation. Först då får vi ett förutsägbart och hållbart skattesystem.

Frågan är om dagens generation politiker är lika djärva som det tidiga 1990-talets var. Partierna tycks snegla mer på varandra än på verkligheten. Politik handlar inte längre om att göra rätt, utan att undvika att göra fel.

Just detta att undvika att göra fel – snarare än att sträva efter att göra det rätta – verkar vara vår tids förbannelse. Detta fenomen har dessvärre även ätit sig in i näringslivet.

Från bankstyrelserna hörs suckar över den växande regelbörda som har tillkommit efter finanskrisen. Hundratals sidor med compliance-rapporter ska läsas in inför styrelsesammanträdena. Och varje styrelseledamot ska närsomhelst vara beredd att lägga handen på Finansinspektionens bibel och bedyra att man behärskar allt.

Visst – det förekom förödande excesser på Wall Street som sannerligen behövde stagas upp. Men Sparbanken i Delsbo eller Handelsbankskontoret i Sollentuna försökte inte kränga subprime-produkter till sina bolånekunder. De nya körkortsreglerna på finansmarknaden är utformade som om all bilkörning går ut på att ratta en Formel 1-bil.

Lagar och regler är oerhört viktiga i ett civiliserat samhälle. Men när regler inte upplevs som relevanta är risken för självbedrägeri stor. Man följer reglerna bara för att de ska följas.

Många gånger är de osynliga reglerna i stället viktigast. Ta trafiken. Bilkörning är omgärdat med en rad formella trafikregler. Så måste det vara. Men ingen trafik skulle fungera utan hänsyn och omdöme. Det råder ett osynligt kontrakt mellan alla bilister.

I en fyrkantig regelvärld är risken att civilkurage, entreprenörsanda och gott omdöme trängs undan till förmån för expertkunskap. Riktigt illa blir det när affärsbeslut hamnar längre och längre ned på styrelsernas dagordningar därför att formalia och compliance anses viktigare.

Fortsätter denna utveckling är det snart hög tid att någon gör en Gunnar Myrdal: slår näven i bordet. Vi kan inte skapa lagar och regler som motverkar sitt eget syfte.