Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Moderaterna skadar bostadsdebatten

  • SABOTERAR BOSAMTAL. Moderaternas nej till sänkt ränteavdrag, framfört av Anna Kinberg Batra i tisdags, är populistiskt. Det blir inte bättre av att partiet ger sken av att andra partier har en annan politik än de har. Dessutom uppstår spricka i alliansen.

I måndags samlades partierna till blocköverskridande samtal om bostadspolitiken. I samband med det passade Moderaterna på att profilera sig i frågan om ränteavdraget. På partiets officiella Facebooksida spreds uppgiften att "ett avtrappat ränteavdrag ökar månadskostnaderna med 2.000–4.000 kronor för en vanlig villa eller bostadsrätt". Det är ett oseriöst påstående.

I en text på Moderaternas webbplats, som lades ut i tisdags, användes ordet ”avskaffas” om ränteavdragen, men sifferuppgiften var densamma, 2.000–4.000 kronor. I pressmeddelandet hänvisas till att uppgiften kommer från en utredning som Moderaterna har beställt från Riksdagens utredningstjänst. Det stämmer inte. De siffrorna finns inte i utredningen.

Partiet har över huvud taget inte frågat utredningstjänsten vilken ökad skattekostnad som ”en vanlig villa eller bostadsrätt” (som det uttrycks i pressmeddelandet) får om ränteavdraget avskaffas eller avtrappas. Merparten av utredningen handlar om de offentligfinansiella effekterna av ett högre ränteläge. Den enda del av utredningen som rör det som pressmeddelandet tar upp är ett avsnitt om hur stort ränteavdraget är vid en viss lånenivå och en viss räntenivå.

I en liten ruta står det följaktligen att ränteavdraget är 12.000 kronor vid ett lån på 2 miljoner och en räntenivå på 2 procent. Det är genant att Moderaterna ber Riksdagens utredningstjänst att göra en sådan tabell. Vilken bostadsägare som helst skulle kunna räkna ut denna siffra i huvudet.
Men det allvarliga är inte att ett parti med anspråk på regeringsmakten beställer konstiga riksdagsutredningar. Det värsta är att partiet låser fast sin ståndpunkt när det gäller ränteavdraget och dessutom sprider skrämselpropaganda.

För det första har inget parti förordat att hela ränteavdraget ska slopas. Till och med Vänsterpartiet nöjer sig med en nedtrappning från 30 till 25 procent om fem år. En sådan nedtrappning får, allt annat lika, samma effekt som en räntehöjning på endast 0,1 procentenhet vid en räntenivå på 2 procent. Vid dubbel räntenivå motsvarar det 0,2 procentenheter

För det andra är ränteavdraget omhuldat av väljarna. Det är därför det vore bra om en nedtrappning kunde beslutas över blockgränsen för att öka acceptansen och visa på allvaret i frågan. Detta är en av anledningarna till att partierna har sådana möten som det i måndags.

För det tredje är det nödvändigt med en skatteväxling inom bostadspolitiken för att öka rörligheten. Det bör helt enkelt bli något billigare att flytta och något dyrare att bo kvar.

Reavinstskatten höjdes 2008 av alliansen från 20 till 22 procent. Då infördes också en ränta på uppskjuten reavinstskatt. Båda åtgärderna gjorde det dyrare att flytta. Samtidigt döptes fastighetsskatten om till ”kommunal fastighetsavgift” och många fick kraftiga sänkningar. Det blev alltså billigare att bo kvar.

Den här politiken behöver ändras. Att ränteavdragen bör sänkas är i stort sett alla ledande ekonomer ense om, inte minst som ett sätt att något mildra risken för en bostadsbubbla. Det går igen i flera internationella rekommendationer till den svenska regeringen.

Moderaternas nej till ändring av ränteavdragen motiveras med att finansminister Magdalena Andersson inte har berättat för de andra partierna hur hushållen ska kompenseras för ett nedtrappat avdrag. ”Detta är höljt i dunkel för svenska folket”, som Moderaternas skattetalesperson Niklas Wykman uttryckte det i Di.

Det kan hända att han har rätt i att finansministern håller korten tätt intill bröstet. Men det enda som Moderaterna uppnår med sitt nej är en onödig politisk låsning.

Det är kortsiktigt, populistiskt och skadligt för Sverige.