Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Analys

Mikael Vilenius: Verkstad lockar efter blodbadet

Börsen har slaktat de klassiska verkstadsaktierna.
De värderas nu med rabatt i stället för med premie och har historiskt studsat tillbaka efter så här stora fall.

Sedan placerarna började tvivla på konjunkturen, bolagens vinster och aktiernas värderingar i april förra året har det varit ett blodbad i Stockholmsbörsens klassiska verkstadsbolag.

I Atlas Copco har 41 procent av kursen och 157 miljarder kronor i börsvärde försvunnit, mest av alla bolag på Stockholmsbörsen. Även kursrasen i Sandvik, SKF och Alfa Laval har varit betydligt brantare än för Stockholmsbörsen, och totalt har nästan 260 miljarder gått upp i rök.

Fyrklövern har i decennier lyckats återuppfinna sig själva. Uppenbart misstror allt fler placerare deras förmåga att göra om det framöver. Alfa Lavals bokslut, vd:n Lars Renströms avskedsföreställning, straffade de med den värsta rapportproppen hittills – aktien dök 11 procent.

Atlas Copco och vd:n Ronnie Leten har varit med om värre, men kursnedgången på 7 procent lär ändå ha svidit. Sandvik och SKF kom den här gången lindrigare undan och fick till och med ett par klappar på axeln av marknaden.

Bolagens trista rapporthistorier är desamma som de har varit de senaste kvartalen:

Bolagen växer inte och den organiska tillväxten är negativ. I fjärde kvartalet föll orderingången i Alfa Laval med hela 11 procent, i Sandvik med 7 procent och i Atlas Copco med 2 procent. SKF redovisar inte någon, men där backade omsättningen organiskt med 5 procent.

Vi har hört skälen förut. De råvaruberoende tillväxtmarknaderna Brasilien och Ryssland viker. Kina, där alla har växt kraftigt de senaste åren, bromsar in. Oljeprisfallet påverkar inte bara bolagens energirelaterade kunder utan äter sig in i hela verkstadsindustrin, särskilt i Nordamerika där alla fyra redovisade lägre försäljning än året innan, allra mest Alfa Laval.

Bolagen ligger rätt med sina produktivitetsförbättrande produkter och satsar friskt på att ta fram nya. Men i den hårdare konkurrensen och deflationsmiljön har alla ändå svårt att höja produktpriserna. Service och eftermarknad är både en efterfrågeutjämnare och en lönsammare affär. Men i vissa affärer, som gruvnäringen, viker den nu också.

Det syns tydligt. Sandviks bruttomarginal var i det senaste kvartalet 3 procentenheter sämre än i fjol. Atlas Copcos och SKF:s var 1,5 respektive 1,3 procentenheter lägre. Enda bolag att försvara sin marginal var mer sencykliska Alfa Laval.

Men blickar vi bortom det senaste kvartalet och börssättningen så var det redan i början av 2012 som aktierna började underprestera mot Stockholmsbörsens OMXSPI-index. Sedan dess har ett oviktat index av de fyra verkstadsbolagen fallit med 11 procent samtidigt som börsen klättrat med 40 procent.

Men grafiken här visar att aktierna alltid har kommit tillbaka. Sedan 1990 har det varit klart lönsammare att investera i dem än i börsen. Men de har haft sina mörka ögonblick. Den svenska kron- och kostnadskrisen sänkte dem 1990. Mellan 1997 och 2000 skrämdes placerarna av Asien- och Rysslandskris och i skuggan av it-bubblan såg placerarna dem som gamla, trötta och töntiga och värderade dem därefter.

Den här gången kommer impopulariteten efter mer än ett decennielångt segertåg på börsen.

Först höll de fyra verkstadsaktierna emot bättre när luften pös ur it- och börsbubblan efter millennieskiftet, de var perfekt positionerade i supercykeln och råvaruboomen, de återhämtade sig oväntat starkt efter finanskrisen hjälpt av expansionen i Kina, en stabil eftermarknad och centralbankernas billiga pengar som gödde råvarupriserna.

Vad kan ta aktierna ur dagens baksmälla? Det lätta svaret är en bättre konjunktur. Det svåra är att sia om när oron på tillväxtmarknaderna värker ur, råvarupriserna börjar klättra och centralbankerna får fart på inflationen.

Alfa Laval tror att efterfrågan i det första kvartalet kommer att vara lägre än i det fjärde, medan både Atlas Copco och SKF tror på oförändrad. Analytikerna räknar däremot med att bolagen kommer att minska sin försäljning i år jämfört med 2015, men att besparingar, särskilt i Sandvik, och förbättrade marginaler kommer att öka vinsterna i alla utom Alfa Laval. Men analytikerna har trott på vinstlyft nästan varje år och de tre senaste åren har de tvingats revidera ned sina resultatprognoser kraftigt.

Men det finns jokrar. En svagare krona skulle hjälpa till. I Atlas Copco vet placerarna vad de får. Men i de tre övriga har en vd bara varit på plats i ett år, Alrik Danielson på SKF, en just klivit på, Björn Rosengren på Sandvik, eller inte ens tillträtt, Tom Erixon i Alfa Laval.

Det är lätt att tycka illa om konjunkturkänsliga bolag just nu. Men det är också då som aktierna fås billigare än normalt. Placerarna betalar medianbolaget på Stockholmsbörsens OMXS30-lista till 15 gånger årets nettoresultatprognos. För SKF-aktien vill börsen bara betala tolv gånger vinsten. Skillnaden på drygt 20 procent är den högsta sedan årsskiftet 2000. För första gången sedan 2004 värderas inte Atlas Copco med en premie och Alfa Laval som har haft en premie sedan 2008 har nu en liten rabatt. Sandvik, det stora omstruktureringscaset som inte materialiserats, har också en liten rabatt.

Ytterligare ett skäl för att aktierna kan stå inför en vändning är att sådana här kraftiga kursfall under kort tid, 200 dagar, sedan 1990 nästan alltid har följts av att de studsat upp de följande 200 dagarna. Den säkraste tillbakastudsaren har varit Atlas Copco. Aktien har efter kursfall på minst 40 procent sedan stigit med i genomsnitt 49 procent och bara fallit vid 3 procent av tillfällena.

Sämst på att rikoschettera är Alfa Laval, upp med i genomsnitt 27 procent efter kursfall på minst 20 procent. Ändå har riktningen varit upp vid 80 procent av tillfällena.

Tyck till
Tyck till