Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Analys

Analys: Politikerna är största hotet

Många investerare oroar sig för helt fel saker, som oljeprisfall och en avmattning i Kina. Sluta med det.
Politiker och centralbankschefer utgör de största riskerna för börsen.

Mitt under brinnande finanskris 2009 träffade jag en känd svensk fastighetsmagnat och hotellägare. Vi skulle prata om utsikterna och nya regleringar. 

”Jag skiter väl i konjunkturen. Jag vill ha 100 procent beläggning varje dag”, sa han. 

Tänk om entreprenörer och vanliga företagare bara fick jobba på i lugn och ro, utan alla dessa politiska ingripanden. Dessvärre har de politiska riskerna sällan varit större än just i dag. 

Oftast inträffar konjunkturnedgångar efter att företag och hushåll har investerat för mycket i tron att framtiden är fantastisk. Plötsligt en dag inser man att allt inte är rosenrött och då trycker alla samtidigt på bromsen. Därefter följer ett par år av anpassning till en ny verklighet och oftast lite väl pessimistiska utsikter. 

Dagens risker handlar inte alls om så naturliga saker som överfyllda lagerhyllor eller överinvesteringar, utan snarare om politik. 

I mina ögon är politiker och centralbankschefer de största hoten som riskerar att sätta käppar i hjulen på ett sätt som överförfriskade företagare och hushåll aldrig skulle göra. 

Donald Trump ligger överst på min topplista över börsriskerna eftersom USA för första gången riskerar att få en president som faktiskt är en galen lögnare.

Det låter dramatiskt, men han har i valrörelsen medvetet ljugit om saker som inte kan förklaras på annat sätt. Ett gott exempel är hans retorik kring Kina, att landet under en massa år ständigt har försvagat sin valuta för att utarma USA. Det är helt enkelt fel. Den kinesiska valutan har apprecierats rejält fram till för ett halvår sedan. 

Annars är Donald Trumps ambition att bygga en mur mot Mexiko en tydlig illustration av hans syn på omvärlden. Frihandelsavtal ska skrotas och USA slutas, förutom när "vi ska bomba skiten ur ISIS". 

Nu finns det en inte helt oväsentlig risk att världens största ekonomi och enda stormakt leds av en farlig pajas. Det får till och med en börsoptimist att tveka.

Nästan lika beklämmande är att även de andra presidentkandidaterna i både det republikanska och det demokratiska partiet är frihandelsfiender. De vill alla riva upp frihandelsavtalet med Asien och försöken att få till stånd en deal med EU lär bromsas. Detta är olyckligt eftersom vi vet att handel skapar välstånd på båda sidor. 

Hoppet står till att kandidaterna ljuger för väljarna och agerar annorlunda i Vita huset. Alldeles oavsett är det beklagligt att de ledande kandidaterna profilerar sig på detta sätt. Och både banker och läkemedelsbolag får se upp om regleringsivraren Hillary Clinton tar hem segern. 

Brexit hamnar på andra plats i hotlistan. Ett brittiskt utträde ur EU efter folkomröstningen den 23 juni kommer att bli kostsamt för båda parter.

Storbritannien har stora bytesbalansunderskott på 5 procent av BNP och drabbas hårdast omedelbart, men britterna riskerar att öppna Pandoras ask.
Både Storbritannien och EU lär överleva även denna prövning rent ekonomiskt, men värre är de politiska följderna.

Splittras hela EU? Schengenavtalet lever på pappret men inte i praktiken - tar EU ett steg tillbaka eller blir det tvärtom ett snabbspår mot fördjupad union? Och vad händer med ett land som Sverige som står utanför euron? En försiktig gissning är att synen på EU blir en helt annan om britterna röstar fel.

På bronsplats landar centralbankschefer som i sin iver att göra gott tenderar att göra alltför mycket och uppslukas av sin egen förträfflighet och bristfälliga modeller. Bäst illustreras detta av Riksbanken som går i bräschen för minusräntan, trots att de svenska tillväxtutsikterna är ljusa och inflationen hela 1,6 procent, alltså felräkningspengar från målet om 2 procent.

Andra centralbanker trycker också foten på gaspedalen och sedan ett år tillbaka råder ett valutakrig som skadar världsekonomin.
Nu vill alla försvaga sina valutor, men valutamarknaden är ett nollsummespel.

Jakten på den försvunna räntan har gått så långt att den första lilla räntehöjningen från USA sannolikt blev den sista. En högre ränta än 0,5 procent skulle leda till en rejäl dollarförstärkning, något som centralbankschefen Janet Yellen vill undvika.

Och så fortsätter valutakriget med ständigt lägre räntor, större utmaningar för bankerna, vilket är sällsynt kontraproduktivt, och nya felprissättningar på olika tillgångsslag.

Det värsta tänkbara scenariot är att det på de finansiella marknaderna börjar spridas ett missnöje och en misstro mot centralbanker, att de faktiskt inte riktigt vet vad de håller på med. Då inleds flykten från allt som verkar riskabelt.

Man ska akta sig för att måla fan på väggen. Sannolikt blir inte Donald Trump vald och det mest troliga är att Storbritannien väljer att vara kvar i EU. Och centralbanker ska man undvika att bekämpa, hur galna deras manövrar än är.

Huvudspåret är alltså positivt, men riskerna är stora. Tänk om företagen skulle få spela huvudrollen, marknaden sätta räntan och handeln bli gränslös. Vilka möjligheter!

 

VAD: Politiker utgör de största riskerna för 2016.

VARFÖR: Sällan har så hotfulla politiker haft så mycket att säga till om.

SLUTSATS: Huvudspåret är positivt, men riskbilden förskräcker.