Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Oljebakslaget delar norska ekonomin

  • KRIS. I den norska regionen Rogaland mullrar missnöjet. Det gnälls om att politikerna lägger för mycket fokus på flyktingsituationen i stället för på oljekrisen. Foto: Joey Abrait

De flesta är överens om att oljekrisen kan bli en möjlighet att stärka Norges ekonomi på sikt.
Men i regionen Rogaland är betyget på regeringens åtgärder än så länge lågt.

När Øystein Olsen, chef på den norska centralbanken Norges Bank, bjöd in till sitt årliga tal i förra veckan var temat tydlig:

”Ekonomiskt har vi haft en ovanligt lång sommar. Nu kommer vintern”, summerade centralbankschefen läget.

Det var allvarligare varningar än i fjol.

Men precis som då påpekade han att regeringen har finanspolitiskt manöverutrymme att mildra effekterna av oljeprisnedgången, så länge det handlar om tillfälliga åtgärder.

Inrikespolitiskt är oljekrisen en svår fråga. Effekterna av konjunkturnedgången syns i den norska ekonomin.

De senaste siffrorna från den norska statistikmyndigheten visar att fastlandets BNP växte med 1 procent förra året, den lägsta siffran sedan 2009.

Samtidigt är många av effekterna, inte minst den stigande arbetslösheten, isolerade till regionerna där de flesta av oljejobben finns.

”Det är inte många av myndigheterna som förstår vilken stor omställning det här är för regionen, den region som har tillfört mest till det norska samhället under lång tid”, säger Atle Reime, ledamot av förbundsstyrelsen för fackförbundet Industri Energi som organiserar drygt 60.000 anställda, varav många inom oljesektorn.

Det saknas inte förslag från vare sig fackförbund eller arbetsgivare. Ett går ut på att skapa skatteincitament för att få riggbolagen att börja täppa igen gamla brunnar och därmed hålla riggar i drift på sockeln. Ett annat är att förlänga den tillåtna permitteringstiden från dagens 30 veckor till ett år.

Hittills har intresset varit svalt från regeringen. I Rogaland mullrar missnöjet. Det gnisslas om att politikerna lägger för mycket fokus på flyktingsituationen, en fråga där det är lättare att samla politiska poäng i hela landet. Även de som ifrågasätter hur mycket politikerna kan göra i nuläget tycks känna sig förbisedda.

Under många år har den norska arbetsmarknadsmodellen liknat den svenska. Fackförbunden och företagen har arbetat tillsammans och förhandlat men med uppbackning från regeringen.

Både anställda och arbetsgivare som Di talar med vittnar om att relationen mellan fackförbunden och företagsledarna fortfarande är god trots krisen.

”De talar samma språk. Du ser dem tillsammans. Men du ser ingen minister”, säger Atle Reime.

Även hos lokalpolitikerna lämnar regeringens agerande en del att önska.

I ett brev till statsminister Erna Solberg bad lokalpolitiker i Stavanger och angränsande Sandnes henne att så snart som möjligt besöka regionen för att få en bild av utvecklingen. En av undertecknarna var Christine Sagen Helgø, ordförande i Stavanger och medlem i Erna Solbergs eget parti Høyre.

Tyck till
Tyck till