Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Debatt

Debatt: Ryssland ökar makten i Östersjön

  • Planerna på två nya gasledningar i Östersjön innebär att det ryska intresset för att kontrollera vårt östra innanhav ökar väsentligt, skriver Peter Eriksson. Foto: TT

Planerna på Nord Stream II, två nya gasledningar i Östersjön, innebär att det ryska intresset för att kontrollera vårt östra innanhav ökar väsentligt. Samtidigt är det orimligt att öka den fossila energitillförseln, skriver Peter Eriksson, ledamot i Europaparlamentet (MP).

Nord Stream, gasledningen mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön, har varit i bruk sedan 2011 och har förändrat den säkerhetspolitiska situationen för Sverige. Plötsligt har vår nära stormakt direkta intressen som man vill kontrollera i en korridor mitt i havet och nära vår kustlinje. Det svenska beslutet om att säga ja till detta togs av en borgerlig regering efter omfattande debatt och stor tvekan kring både miljöeffekter och försvarsintressen. Nu kommer nästa steg, Nord Stream II. En ny överenskommelse innebär att ytterligare två nya gasledningar ska läggas i samma korridor. De nya rysk-tyska planerna har orsakat en häftig debatt i flera av våra grannländer.

Energi är storpolitik och gas är den ryska maktapparatens starkaste vapen. I dag är förhållandet mellan EU och Ryssland ett helt annat än det var när Nord Stream I planerades. Det var före konflikten i Ukraina och det ryska övertagandet av Krim. Det var också innan Rysslands återupprustning tog fart. Det är förvånande att Tyskland ensidigt kan göra upp med Kreml om ett projekt som har så stora säkerhets- och geopolitiska konsekvenser för en rad andra europeiska länder. 

I dag går ryska gaspipelines också genom Ukraina och Polen. För Ukraina är det av utomordentligt stor betydelse. Varje år betalar ryska företag närmare 20 miljarder kronor för att man utnyttjar mark för transit. Dessutom får Ukraina god tillgång till energin. Den nya gasledningen genom Östersjön skulle innebära att Ryssland kan välja att stänga den markbaserade ledningen. Det vore ett hårt slag mot ukrainsk ekonomi och energiförsörjningen. Dessutom är det ett märkligt agerande om EU, som lovat att hjälpa Ukraina, istället slår undan benen på ett land.

Den existerande gasledningen i Östersjön används inte fullt ut. Det är också få som bedömer att det kommer att behövas större kapacitet för ett framtida gasbehov i Europa. EU:s arbete på en energiunion går i stor utsträckning ut på att minska beroendet av rysk energi för att slippa hamna i en utpressningssituation. Energisäkerhet har varit en central fråga. Därför planeras det nu investeringar i infrastruktur för ökade möjligheter att importera flytande gas och öka den egna energiproduktionen av framförallt förnybar energi och bygga samman en bättre fungerande gemensam energimarknad.

Ur klimatsynpunkt blir det orimligt att kraftigt öka den fossila energitillförseln, samtidigt som vi ska ställa om till förnybart och mer energieffektivisering. Nya investeringar inom energiområdet är redan nu svåra att räkna hem på grund av överskott och låga energipriser. Att i det läget satsa på både import av flytande gas och nya gaspipelines kan omintetgöra en omställning till hållbar energiproduktion.

EU-kommissionen har också varit tveksam till de nya gasledningarna och sökt efter möjligheter att stoppa projektet, på motsvarande sätt som man tidigare stoppade den södra motsvarigheten South Stream, som planerades över Balkan och till Italien. Med det i minnet var det förvånande när kommissionen i förra veckan kom med nya prognoser, som skulle betyda en kraftig ökning av gasbehovet inom EU.

För Gazprom och ur rysk synpunkt är det ekonomiskt och politiskt rationellt att använda nya gasledningar i havet och stänga den gamla landbaserade. Då slipper man de risker och de kostnader som det innebär att Ukraina och Polen kontrollerar energiflödet. Men för Sverige skulle ett sådant skifte istället betyda att säkerhetsläget snabbt ändras till det sämre. Östersjön blir den enda vägen ut till Europa för rysk gas. Det ryska engagemanget och intresset för att kontrollera vårt östra innanhav ökar väsentligt. Rysk militär närvaro skulle sannolikt öka kraftigt i området från Finska viken till öster om Gotland och ner till den tyska kusten.

Nord Stream II behövs inte för att klara Europas energiförsörjning. Det är snarare ett geopolitiskt projekt som handlar om makt och dominans i vår del av världen. Men Sverige har inget intresse av att Ryssland ökar sitt ekonomiska och militära engagemang i och kring Östersjön.

Vad säger den svenska regeringen? Är man lika räddhågsen som den tidigare borgerliga regeringen och hukar för att två större länder gör upp om vårt närområde? Eller försöker regeringen stödja dem som nu försöker hävda energiunionen som en väg att komma ut ur det ryska greppet om europeisk energikonsumtion? Hittills har det varit tyst.

Och vad säger oppositionen? Alliansen har de senaste åren gång på gång hävdat att Sverige behöver stärka försvaret på Gotland och i Östersjön. Men varför ska vi då vara stillatigande när ryska intressen tar över i närområdet och ytterligare försämrar den säkerhetspolitiska situationen?

Tyck till
Tyck till