Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Frida Wallnor: Mycket på spel under Apans år

  • En hårdlandning för den kinesiska ekonomin riskerar att utlösa sociala spänningar och regimkritiska protester. Här är president Xi Jinping (i mitten), på besök i landets östra delar inför Apans år. Foto: china.org.cn

Det är sällan nyårslöften spelar roll för finansmarknaderna.
Men efter turbulensen på de kinesiska börserna och allt fler frågetecken för den kinesiska ekonomin är uppmärksamheten stor kring president Xi Jinpings uttalanden under veckans nyårsfirande.

Just kommunikation, eller snarare bristen på kommunikation, har förstärkt oron kring Kinas ekonomiska inbromsning.

Hur det egentligen resoneras inom kommunistpartiet lär vi aldrig få något bra svar på. Men det går att dra några slutsatser kring vad som står på presidentens prioritetslista inför Apans år.

Vi kan utgå ifrån att bevarandet av stabiliteten kommer att vara det övergripande målet precis som tidigare, vilket ju är ett tillstånd som även finansmarknaderna föredrar.

Men det finns många och växande hot mot stabiliteten. Helgens händelser i grannlandet Nordkorea är ett färskt exempel på ett externt hot som kan ställa till problem – både för relationerna till USA, som drabbar den bilaterala handeln, eller i form av destabiliserande flyktingströmmar efter ett potentiellt regimsammanbrott i Pyongyang.

Jag tror dock att Kinas ledare ser de interna hoten som allvarligare. Det gäller främst de sociala spänningar och regimkritiska protester som skulle kunna följa på en hårdlandning, det vill säga en kraftig inbromsning av den ekonomiska aktiviteten.

I ett sådant scenario riskerar landets sociala samhällskontrakt att brytas, vilket bygger på successivt förbättrad levnadsstandard bland befolkningen och utgör kärnan i kommunistpartiets legitimitet.

Men frågan just nu är snarare hur en hårdlandning ska undvikas. Problemet är som bekant att Kinas ekonomiska modell inte är långsiktigt hållbar. Den måste re-balanseras, alltså gradvis övergå till att förlita sig på inhemsk konsumtion snarare än på investeringar och export. Men detta kräver både reformer och ett nytt tankesätt bland befolkningen.

Förverkligandet av den reformagenda som Xi Jinping lanserade 2013 har dock gått långsamt. Å andra sidan handlar det om en skör balansgång, då för snabba förändringar kan skapa instabilitet på kort sikt. Den här kluvenheten återfinns också bland investerare, som trots de dystra kinesiska framtidsutsikterna verkar föredra en fortsatt långsam reformtakt.

Som jag ser det finns ingen anledning att tro på ökad reformtakt under 2016, främst på grund av det viktiga ledarskapsskifte som närmar sig. Under hösten 2017 ska fem av sju ledamöter inom Politbyråns ständiga utskott, partiets högsta beslutande organ, bytas ut. Endast presidenten och premiärministern blir kvar. Den interna maktkampen kommer att tätna ju närmare partikongressen vi kommer, och allt mer politiskt kapital lär ägnas åt detta.
Det är också troligt att allt fler politiska motståndare kommer att falla offer för presidentens antikorruptionskampanj, som även syftar till att stärka partiets legitimitet. Översatt i ekonomiska termer är det knappast positivt, då det spär på återhållsamheten bland lokala politiker, företagsledare och andra som riskerar att anklagas för oegentligheter.

Högt upp på Xi Jinpings agenda för året står också att ytterligare flytta fram Kinas positioner på den globala politiska arenan, vilket är populärt bland hemmaopinionen. Nationalistiska utspel mot Japan eller provokationer mot grannländerna kring Sydkinesiska sjön är numer beprövade metoder för att tillfälligt distrahera uppmärksamhet bort från inhemska problem.

Men känslan är att Xi Jinping är ute efter mer än så – att Kina i större utsträckning vill vara med och sätta de globala spelreglerna. Faktum är att möjligheten finns 2016, när USA genomför presidentval och EU har fullt upp med interna problem. Med ordförandeskapet i G20, sjösättandet av AIIB (den Kina-ledda motsvarigheten till Världsbanken) och en möjlig ledarroll i ”fredsförhandlingarna” med Nordkorea saknas inte chanser för den kinesiske presidenten att spela en ny och ansvarsfull roll internationellt.

Det största hotet tycks finnas på hemmaplan, då en hårdlandning skulle underminera också trovärdigheten bakom sådana globala ambitioner. Incitamenten omfattar alltså både internationell prestige och partiets politiska överlevnad.

Tyck till
Tyck till