Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Facket missbrukar sin makt

  • BLOCKAD. Livsmedelsarbetareförbundet försatte Paus Bagarstuga i Västerhaninge i blockad. De anställda har vädjat om att aktionen ska avbrytas. Detta är en illustration av det ojämna maktförhållandet mellan fack och företag, anser Günther Mårder. Foto: Lise-Lotte Argulander

Flera av LO:s fackförbund ger sig på små, familjeägda företag. De verkar ha gått vilse i sin roll som försvarare av de svaga när de blockerar arbetsplatser för att tvinga fram kollektivavtal, skriver Företagarnas vd Günther Mårder.

Det lilla familjeägda Paus Bagarstuga i Västerhaninge är sedan den 11 januari utsatt för blockad. Det innebär att fackförbundet Livs (Livsmedelsarbetareförbundet) har placerat strejkvakter utanför företagets lokaler. Dessa har delat ut felaktig information till förbipasserande och kunder om företagets arbetsvillkor, pensionsinbetalningar och lönenivå till de anställda. Dessutom har de bjudit på fika utanför bagarstugan, för att avleda människor från att handla där.

Paus Bagarstuga drivs av Rainer Paus och har drygt tio anställda. De anställda är emot blockaden och har vädjat till fackförbundet att avblåsa strejken, men det är alltså ingenting som fackförbundet brytt sig om. Väljer Livs att utlysa sympatiåtgärder från andra fackförbund, så exempelvis sophämtning och varuleveranser uteblir, kommer verksamheten inte klara sig mer än några dagar.

Situationen är en tydlig illustration av det ojämna maktförhållandet mellan fackförbund och den enskilde småföretagaren. Dagligen ringer medlemmar till oss och är ledsna och rädda efter hot om blockad. Läget beror helt och hållet på den stundande avtalsrörelsen. Vissa av LO:s fackförbund tar nu varje tillfälle att visa sina muskler. Så länge ett kollektivavtal är gällande råder fredsplikt, men företag utan kollektivavtal är lovligt byte. Det är alltså på grund av den politiska agendan som fackförbunden vidtar stridsåtgärder, inte av omsorg för medlemmarna.

Företagarna är inte emot den svenska modellen eller kollektivavtal. 40 procent av småföretagen i Sverige har kollektivavtal, ofta är det de lite större företagen som ekonomiskt och administrativt vinner på att ha alla anställdas villkor samlade i kollektivavtal. Samtidigt väljer sex av tio småföretagare att inte ha kollektivavtal.

Det beror inte på att dessa är oseriösa arbetsgivare, som inte bryr sig om sina anställda. Inte sällan har dessa företag bättre villkor än de som finns i kollektivavtalet. Hos Paus Bagarstuga ligger exempelvis lönerna i nivå med kollektivavtalet och de anställda får även en del av vinsten om det går bra för företaget.

Att de mindre företagen inte har kollektivavtal beror på att arbetsmarknadens parter inte brytt sig om, eller behövt, utveckla sin produkt för dem. Detta är ett ansvar som både fack och arbetsgivarorganisationer delar, eftersom näringslivet i allt större utsträckning utgörs av småföretag. Om arbetsmarknadens parter vill att fler småföretag ska ingå kollektivavtal borde de anpassa avtalen till småföretagares villkor.

I dagsläget kan fackförbunden vidta fullständigt oproportionerliga stridsåtgärder närhelst de vill, och därigenom tvinga in småföretag i dyra avtal.

Ytterst få mindre företag klarar att stå utanför kollektivavtalstecknande när facken sätter i hela sin arsenal av stridsåtgärder för att tvångsansluta företag. I värsta fall tvingas företaget i konkurs på grund av stridsåtgärderna och i det läget har Sverige förlorat en arbetsgivare och de anställda sina jobb.

Situationen är ohållbar, det måste finnas en gräns för när fackens åtgärder är oskäliga och när det handlar om otillbörlig påverkan.

Om dessa fackförbund vill ha fortsatt förtroende för sin verksamhet och den svenska modellen, måste de sluta missbruka de regler som finns på arbetsmarknaden för att vinna snabba poäng inför avtalsrörelsen.

I det specifika fallet Paus Bagarstuga är det dessutom högst oklart om Livs alls har några medlemmar på arbetsplatsen. Tidigare fanns en medlem men denna valde att lämna Livs med omedelbar verkan på grund av obehagliga påtryckningar från fackförbundet.

Jag skulle vilja uppmana de berörda fackförbunden att vända blicken inåt. Traditionellt förvaltar ju denna samhälleliga institution ett politiskt förtroende som försvarare av de utsatta grupperna i samhället.

I dagsläget ägnar sig i stället flera av förbunden åt att stänga ute grupper från arbetsmarknaden och ge sig på små familjeägda företag för att demonstrera sin makt. Är det verkligen där de fackliga striderna ska utkämpas?


Günther Mårder, vd Företagarna

Tyck till
Tyck till