Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Ledare

Ledare: Riskabel väg när Ingves ska minska risker

  • Foto: TT

Till varje pris strävar Riksbanken mot att inflationen ska upp till 2 procent. Gårdagens räntesänkning präglas av ängslighet och rigiditet. Men framför allt är den riskabel – ironiskt med tanke på att det övergripande målet för räntenivån är att motverka risker för ekonomin.

Riksbanken försöker orientera sig i en värld som präglas av stor volatilitet på marknaderna, men också av strukturförändring, främst präglad av digitaliseringen, som ingen kan överblicka.

I denna miljö försöker Riksbanken, via kronförsvagning och därmed stigande importpriser, förgäves öka inflationen.

Sällan har det varit tydligare att det behövs ett mer flexibelt inflationsmål. Varje misstanke om att Riksbanken försöker rädda inflationsmålet snarare än att göra det bästa för svensk ekonomi skadar förtroendet för bankens bedömningar.

Särskilt på två områden är Riksbankens linje skadlig. Det första är lönerörelsen. På återkommande ställen i den penninggpolitiska rapporten
talas om att inflationsmålet skapar förutsättningar för en ordnad pris- och lönebildning.

Men tänk om det är tvärtom när det gäller lönerna.
Den internationellt konkurrensutsatta industrin ska enligt den svenska ordningen vara först med att teckna löneavtal, som sedan ska sätta ”märket” för hela arbetsmarknaden.

Dessa löneavtal ska inte uppfylla ett inflationsmål, utan vägledas av en bärkraftig lönebildning. Industrins betalningsförmåga påverkas endast marginellt av reporäntan. Den bestäms av vad industrin kan ta ut av sina köpare. Det är förödande om denna princip ruckas.

Resten av arbetsmarknaden ska inte heller styras av Riksbanken, utan av industrins ”märke”. Denna övriga del riskerar hur som helst att bli odisciplinerad efter att LO-samordningen kraschat. Riksbankens formuleringar underlättar dock inte.

Det andra området är förstås bostadsmarknaden. Under de år då räntan låg betydligt högre motiverades nivån med behovet att motverka en bostadsbubbla. Nu är räntan på minus och det finns en uppgörelse om att andra aktörer än Riksbanken (regeringen och Finansinspektionen) ska verka för finansiell stabilitet.

Upphettningen av bostadsmarknaden bör motverkas med rätt åtgärder. Amorteringskrav och skuldtak bidrar till inlåsningseffekter eftersom de bara tar sikte på nya lån.

Ett sänkt ränteavdrag påverkar däremot hela bolånemarknaden. Här bör politikerna lyssna på Stefan Ingves varningar och våga diskutera en nedtrappning.