Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Ulf Petersson: Statligt styrd börs oroar

Det kinesiska sättet att kommandostyra ekonomin som infördes av Deng Xiaoping 1978 har fungerat väl. Att styra börsen är svårare.
Det visar veckans kursras och beslutet att sluta stänga börsen efter kraftiga fall.

Det har varit korta arbetsdagar för kinesiska aktiemäklare. På torsdagen höll Shanghaibörsen öppet i 13 minuter innan handeln pausades i 15 minuter efter att kurserna fallit med 5 procent. Efter kvartsrasten höll börsen öppet i en minut innan det var dags att avsluta för dagen då kurserna fallit med ytterligare 2 procent och därmed uppnått kriterierna för att stänga börsen som infördes vid årsskiftet. Börsen stängdes av samma anledning även i måndags.

Denna stängningsregel blev dock inte långvarig eftersom regimen på torsdagen beslöt att skrota 7-procentsregeln efter bara fyra dagar eftersom den snarare förstärker än minskar kursrörelserna på Shanghaibörsen. 

Anledningen till att den kinesiska börsen föll på torsdagen är att aktieplacerarna ville sälja före morgondagen då det halvårslånga förbudet för insiders att sälja löper ut, vilket förväntas leda till nya kursras. 

De senaste tolv månadernas kursutveckling på Shanghaibörsen är en studie i manipulerad börshandel. 

Det hela började i slutet av 2014 då den kinesiska regimen uppmanade befolkningen att köpa kinesiska aktier. Följden blev en explosion av nya värdepapperskonton och att aktiemarknaden steg med 150 procent fram till sommaren 2015. 

Bakgrunden till regeringens beslut var att den ville skapa andrum för hårt pressade kinesiska banker genom att få aktiemarknaden att ta över som finansieringskälla till bolag och investeringar. Tanken var inte så dum eftersom en högre andel eget kapital minskar den finansiella risken i den kinesiska ekonomin.

Problemet var bara att pengarna inte sökte sig till nya servicenäringar utan till fastighets- och finanssektorn som överhettades. Den kraftiga helt och hållet efterfrågestyrda börsuppgången under första halvåret 2015 hade ingen bäring i verkligheten eftersom kursrallyt skedde samtidigt som bolagsvinsterna i Kina sjönk. 

Stigande börskurser och minskade vinster gjorde att p/e-talet på Shanghaibörsen steg till 30. Den ofrånkomliga börsbubblan brast i juni förra året trots försök från regimen att blåsa in ny luft genom att beordra pensionsfonder och statliga holdingbolag att stödköpa aktier, införa blankningsförbud och som sagt förbjuda insiders att sälja aktier.

Under sommaren 2015, från juni till augusti, föll de kinesiska aktierna med 40 procent, vilket nästan utraderade hela uppgången från slutet av 2014. Kulmen kom i augusti då Kina oväntat devalverade sin valuta yuanen, vilket ytterligare spädde på oron hos såväl inhemska som de allt färre utländska investerarna. Under hösten fram till årsskiftet gick Shanghaibörsen in i en lugnare fas, vilket abrupt har brutits den senaste veckan.  

Den förnyade oron beror på två faktorer. För det första har signalerna om den kinesiska ekonomin försvagats igen där konjunkturindikatorer som inköpschefsindex ligger under 50, vilket tyder på att ekonomin håller på att avmattas. 

Det andra, och sannolikt viktigare, skälet är att de nya stängningsreglerna vid stora börsfall som infördes vid årsskiftet för att lugna aktiemarknaden har fått motsatt effekt. Vetskapen om att börsen stänger vid ett fall på 7 procent har gjort att folk väljer att sälja när de märker att kurserna är på väg nedåt för att slippa sitta fast med aktier om handeln stänger. 

I så motto är det ett steg framåt för den kinesiska börsen att man nu låter handeln pågå och marknaden styra kursutvecklingen. Men det är knappast det enda politiska ingreppet i börshandeln.  

Kina var inte ensamt om att ha regler för stängning av aktiehandeln. New York-börsen stänger i 15 minuter om index faller mer än 7 procent och stängs för dagen vid ras på mer än 20 procent. I Sverige stoppas handeln i enskilda aktier vid kursfall på över 10 procent. 

Problemet med de kinesiska handelsstoppsreglerna var att nivåerna var för snävt satta. Med tanke på några procents upp- och nedgång tillhör det normala under en börsdag på en tillväxtmarknad var avståndet till 7-procentsgränsen alldeles för kort. 

De större kinesiska bolagen på börsen består i allt väsentligt av två typer – råvaruföretag och finansföretag. Problemet är att råvaruföretagen till följd av prisfallet på metaller och olja i dag förlorar pengar. Finansföretagen värderas visserligen generellt sett lågt med p/e-tal på runt 5. Bekymret är dock att balansräkningarna befaras innehålla betydande surdegar i form av latenta kreditförluster som är svåra för att inte säga omöjliga att värdera för utomstående aktörer. 

För den normala investeraren är det därmed läge att hålla sig borta från Shanghaibörsen.