Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Medborgarlön – en idé som väcktes för sent

  • Centerledaren och numera statsministern Juha Sipilä (mitten) på valvakan i fjol. En av de omdiskuterade frågorna i den finländska valrörelsen var medborgarlön. Nu är den regeringspolitik. Bredvid honom, vicepartiledarna Annika Saarikko och Juha Rehula. Foto: Marku Ulander

Visst vore det bra om alla bidragssystem kunde ersättas med ett enda och en massa administration kunde sparas in – det är ett av argumenten för att införa en medborgarlön.

Det är galet att betala människor för att inte arbeta, helt utan motkrav – så kan den vanligaste invändningen låta.

Problemet i den här frågan, som i många andra, är att båda sidor har rätt. I Finland utreds nu om det ska genomföras ett försök med basinkomst, som förespråkarna helst kallar det.

Efter regeringsskiftet våren 2015, då Centerpartiet tog över statsministerposten, har frågan tagit sig ett steg vidare. Motsvarigheten till Försäkringskassan, Kela, har fått i uppdrag att göra en förstudie, och sedan kan det bli försöksverksamhet på några håll i Finland.

Idén går i sin tydligaste form ut på att alla får en viss summa per månad oavsett om de arbetar eller ej. De som inte nöjer sig med en låg medborgarlön måste arbeta för att höja sin inkomst. Och tiotusentals statstjänstemän kan sparas in när bidragsbedömningen inte längre behövs.

Gissa om Finland har fått uppmärksamhet. Kela har fått lägga ut ett engelskspråkigt varningsmeddelande till utländska medier på sin webbplats med innebörden att processen endast är i ett mycket tidigt stadium.

Här i Sverige har inte ens Miljöpartiet med frågan i sitt partiprogram, även om frågan diskuteras på MP-kongresserna.

Det finns skäl att lyssna på de idéer som medborgarlön bygger på:

Det skulle ta bort tröskeleffekter. I dag är det inte alltid tillräckligt lönsamt att gå från bidrag till arbete. Med en renodlad medborgarlön blir löneinkomsterna alltid ett tillskott.

Det skulle minska tungrodd administration. Glöm socialbidragsbedömning, prövning av arbetsförmåga hos Försäkringskassan, monstruöst krångliga a-kasseregler.

Det skulle minska stigmat av att ”gå på bidrag” och därmed bidra till sammanhållningen i landet.

Det skulle underlätta omställningen till ett arbetsliv där många av dagens arbetsuppgifter helt enkelt försvinner. Medborgarlön blir ett bra alternativ till arbetstidsförkortning, vars nackdel är att den minskar arbetstiden både för jobb som behövs i framtiden och för jobb som är utdömda.

Men det är inte så svårt att se de principiella invändningarna. Främst förstås att det är stötande att betala människor för att inte arbeta. Det är också förödande för ett internationaliserat samhälle att montera ned kontrollen över bidragen. Vem ska ha koll på om en svensk helt enkelt flyttar utomlands och medborgarlönen fortsätter betalas ut.

Direkt avgörande är de praktiska problemen:

Medborgarlönen måste vara låg för att den ska stimulera till jobbsökande. Det skulle innebära kraftigt sänkta bidragsnivåer. Både Finlands och Sveriges socialförsäkringssystem bygger i stor utsträckning på inkomstrelaterade bidragsnivåer. En medborgarlön skulle däremot innebära en ”grundtrygghet”, alltså samma ersättning till alla. Grundtrygghet har i Sverige tydligast förfäktats av renläriga centerpartister, men är inget som partiet driver.

En medborgarlön skulle skapa stor oro på bostadsmarknaden, eftersom dagens bidragssystem ofta innehåller ett rörligt tillägg för bostadskostnader.

Medborgarlönen skulle sabotera lönebildningen. Om inte annat kommer lägstalönerna att pressas ned kraftigt – alla har ju ändå sin grundplåt från staten.

En medborgarlön utan motkrav blir passiviserande. Men förenar man det med motkrav – då är kontrollapparaten ändå i gång.

Medborgarlön kommer alltså inte att införas i Finland, än mindre i Sverige. Det finns för många problem med att helt stöpa om ett välfärdssystem som byggts upp under decennier. Man skulle kunna säga att idén lanseras några decennier för sent. Samtidigt skulle det ha varit ännu mer omöjligt att lansera för, säg, 50–60 år sedan. Då var staten en mindre del av ekonomin, arbetslinjen var så självklar att ordet inte ens fanns och de flesta människor hade minnet av fattigdom i ryggmärgen.

Men den finska frimodigheten är välgörande. En grupp forskare ska nu på regeringens uppdrag studera på djupet hur tryggheten ska öka i samhället, incitamenten förbättras, bidragssystemet reformeras. Svenska regeringar med sina kontrollbehov skulle aldrig ha släppt fram en liknande frihet i en statlig utredning.

Under tiden får vi titta på vad forskarna i Finland kommer fram till. Resultatet kan förhoppningsvis bli att vi en gång för alla begraver idén om medborgarlön.

Tyck till
Tyck till