Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Fjällgården gav hel livsstil

  • SKÖNT TEMPO. Natasha och Mats Skott fokuserar på en sak i taget och ändrar inte allt på en gång – för att ha tid att njuta av vardagen på sin gård utanför Åre. Hit flyttade de från Stockholm.

  • SKÖNT TEMPO. Natasha och Mats Skott fokuserar på en sak i taget och ändrar inte allt på en gång – för att ha tid att njuta av vardagen på sin gård utanför Åre. Hit flyttade de från Stockholm.

  • PRAKTISK PATINA. Panel, luckor och skafferidörr är gjorda av plank som återanvändes från silobyggnaden på gården.

  • FYRFOTA VÄNNER. Natasha Skott växte upp med hästar och djuren blev tidigt en självklarhet på Brattlandsgården.

  • GRÖNT ÄR SKÖNT. Egen odling är en utmaning ovanför den egentliga odlingszonen, men grönkålen är väl anpassad för kylan.

  • INNEVÅNARE. På gården finns inte bara bruksdjur, utan också sällskapskatter som får komma in i stugvärmen.

Flytten till den gamla fjällgården utanför Åre gav dem en möjlighet de inte såg framför sig från första början.
Mats och Natasha Skott valde ett nytt liv där självhushåll och gårdsliv utvecklas i takt med en allt starkare vilja att bidra till jordens resurser och möjligheter, i stället för att förbruka dem.

Två hästar står tätt intill varandra i vinterkylan. Det blå morgonljuset över Jämtlandsfjällen är förtrollande från den snöiga gårdsplanen. Brattlandsgården från 1897, åtta kilometer från den livliga turistorten Åre, har fått nytt liv enligt gammalt recept.

”När vi körde upp för backen för första gången kände vi att vi ville bo här. Då hade vi inte riktigt förstått att vi skulle driva gården med djur, men det passade så småningom naturligt in i vår livsstil”, säger Natasha Skott.

Livet för familjen Skott skiljer sig en hel del från vad en typiskt svensk familj ser som vardag. Fjällgården med sju hektar mark, ängar och skogsmark, en stor lada i vinkel och tre bostadshus bildar något som var vanligare förr: Ett självhushåll där gårdens djur – grisar, höns, gäss, får och hästar – bidrar till försörjningen.

”Vi hade sett bilder på gården från början av seklet och förundrades över hur mycket öppnare landskapet var när det fanns djur här”, säger Mats Skott.

”Det var också ett av de härligaste ögonblicken under våra fem år här, när det kom djur till gården igen”, fortsätter Natasha Skott, som själv har haft häst under uppväxten.

Gåsen med det passande namnet Mårten tittar fram när Mats Skott går för att plocka upp den fortfarande gröna grönkålen ur det översnöade landet.

På väg upp till hönsgården passerar vi en handfull hemmaslaktade tuppar, upphängda i ladugårdstaket. Ett tiotal ägg följer med kålen in i köket.

En vanlig konsumerande familj har på några år blivit småskaliga producenter där man först och främst ser till resurserna runt omkring sig och vad som kan skapas på ett resurseffektivt sätt.

På Brattlandsgården finns också ett turistboende med 35 bäddar som går att hyra av grupper. Mats Skott driver sin verksamhet som arrangör av swimrun-tävlingar i Sverige och Europa från det gamla bostadshuset som numera är kontor. Arbete och fritid flyter ihop. Det som känns mest måndag till fredag är att barnen ska till och från skolan på bestämda tider.

Det kan tyckas vara en spretig tillvaro för familjen. Men det är framför allt Natasha Skott som driver utvecklingen och de olika projekten på gården. Och det är mycket mer än en affärsverkamhet. Det är ett sätt att leva för att få tillvaron att hålla ihop, emotionellt och ideologiskt.

Även ekonomin måste gå ihop förstås, men paret Skott ser inte en tillväxt på 10 procentenheter varje år som en bra måttstock på framgång, och de skakar båda på huvudet åt många företags aldrig sinande tillväxt- och vinstkrav.

De prövar sig fram och vågar även plocka bort sådant som inte riktigt passar in, även om det ur ett ekonomiskt perspektiv är lönsamt. Under sina sex år i Åre har de bland annat valt bort en fast anställning (Natashas) till förmån för den tillvaro de själva ville skapa.

Men de är inte några bakåtsträvare som vänder samhället ryggen. De är i allra högsta grad en del av det som alla andra, även om de ifrågasätter en hel del.

”Vi är inte några frälsare som har den optimala lösningen på hur man ska leva”, säger Natasha Skott, mån om att inte låta som någon besserwisser.

”Men vi vill få folk att fundera på hur de fattar sina beslut, reflektera över hur de vill att livet ska se ut. Ofta har vi, i alla fall i västvärlden, både kunskap och möjlighet att välja för att också förändra till något bättre.”

Deras sätt att beskriva sin situation och hur de vill leva är inte bara taget ur luften. Det finns en substans i hur de tar sina beslut och hur de kommer vidare med gården och sina verksamheter. Ett reflekterande, diskuterande och större konsekvenstänkande som de har ägnat sig åt så länge de har känt varandra.

Ett sätt som fick ett namn när Natasha Skott genom den ekonomiska föreningen Fjällbete för tre år sedan kom i kontakt med holistic management. Det är en filosofi och ett förhållningssätt till beslut som bygger på ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet.

Grundaren av filosofin, Allan Savory (från början biolog och boskapsbonde från Zimbabwe), har faktiskt suttit i deras kök, inbjuden av Fjällbete, och diskuterat både stort och smått.

Saker och ting föll på plats och Natasha Skott utbildar nu andra i holistic management.

”Vill man ha fred på jorden ska man kanske inte starta en vapenfabrik bara för att få försörjning”, förklarar Natasha Skott som ett övertydligt exempel.

”Då får man hitta ett annat sätt att få in pengar som i stället går ihop med vad man tycker är viktigt här i livet.”

Det handlar om att ta sig tid att reflektera och inte stressa fram beslut innan man har hunnit testa dem mot vad man vill, som individ, som familj eller som ägare av en gård.

”Det gäller också trender och politik”, fortsätter Mats Skott.

”Vi har en statsminister som står och säger att Sverige ska vara fossilbränslefritt 2050, men samtidigt låter man järnvägsnätet förfalla. Man tänker inte på hur små beslut påverkar de mer övergripande och större målen – helheten för det man vill uppnå.”

Brattlandsgården säljer en liten del kött, framför allt från skogsgrisarna uppe i skogsbrynet. Den välkände kocken Magnus Nilsson på Fäviken Magasinet (utsedd av White Guide till Sveriges bästa restaurang 2015) några mil bort har samma syn på djurhållning och köper därför griskött från Brattlandsgården. Men det är inte vilka glada grisar som helst. I stället för att ge grisarna odlat spannmål ser familjen till att matsvinn från livsmedelsaffären kommer till nytta.

”När vi tänkte på hur mycket som slängs från affärerna såg vi en möjlighet att göra något viktigt med grisarna”, säger Natasha Skott.

”Vi ger dem en del av de 20 ton frukt, grönsaker och bröd som kastas varje år på Ica Åre. Det är ett sätt att ta något som inte är så bra och göra det till något bra.”

Klimat, miljö och etisk djurhållning är viktiga frågor på Brattlandsgården, men paret Skott ställer sig ibland frågande till miljöförespråkares snabba utspel, och hur trenderna svänger.

”I stället för att ifrågasätta djurhållningen så skrivs det att vi ska sluta äta kött för miljöns skull”, säger Natasha Skott frustrerat.

”Allt kött. Men kor kan minska koldioxidutsläppen genom att beta gräs från ängarna vid gården. Gräs som på så vis får växa sig starkare och binda mer koldioxid. Debatter och nyheter blir ofta för förenklade i en riktning. Ett problem kanske inte är ett problem – om vi ser det från ett annat håll. ”

Mer tid med familjen, ett liv nära naturen, att äta bättre mat, resa mindre och att utnyttja det man har nära var byggklossar när Mats och Natasha Skott letande efter något nytt för sex år sedan.

Stockholm, där de tidigare bodde, passade inte in. Sydamerika lockade och det fanns en tanke på att flytta till Patagonien i stället för till Åre, men det kändes till slut för långt bort. Resultatet av flytten har i all fall blivit bättre än familjen hade kunnat ana.

”Vi brukar säga att det tar tio år innan något blir riktigt bra”, säger Mats Skott.

”Hade vi tagit en massa beslut om gården det första året hade vi inte hamnat där vi är i dag. Mycket hade blivit sämre. Hellre börja litet och enkelt men alltid vara nöjda med vad vi har just nu.”

Mats Skott kommer det här året delvis att ta ett steg bort från önskan att resa mindre. Han och kollegan Michael Lemmel ska ta sitt tävlingskoncept swimrun ut i världen.

De vill få fler att uppleva sporten, som de också hoppas ger en bättre förståelse för hur viktigt både natur och något så naturligt som fysiska utmaningar, att simma och springa, kan vara för oss människor.

”Vi har en helhetsfilosofi med swimrun också”, berättar Mats Skott.

”Det ska vara små tävlingar där vi aldrig har så många deltagare att man förlorar närheten till naturen. Tävlingar där lagkamraten är din säkerhet och det viktigaste är gemenskapen i laget. Det sociala blir en del av upplevelsen.”

Gårdsliv i Jämtland och swimrun i Schweiz. För Mats och Natasha Skott är det inte motsatser om man gör det genomtänkt och på ett sätt man tror på. Bara man ser till helheten.

Tyck till
Tyck till