Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Jag är ingen politiker

  • Foto: Janerik Henriksson.

Politiskt naivt var uttrycket Pontus Braunerhjelm och Lars Backsell (Di Debatt 22/1) använde om mitt förslag till personaloptioner i unga växande entreprenörsföretag.

Jag tar det som en komplimang! Jag konstaterar att Braunerhjelm, Backsell och jag har samma syn på att personaloptioner kan ge rätt incitament för tillväxt. Det är bra.

Sedan kan vi alltid diskutera metoderna. Jag är företagare och inte politiker. Jag vill nå resultat.

Därför nöjer jag mig med att lägga förslag, som är väl beprövade och fungerande i bland annat USA. Sedan är det upp till politiker, utredare och andra att krångla till det. Att börja med kompromisser tillfredsställer inte min önskan att nå ett fungerande slutmål.

Argumentet att skillnaden mellan skattesystemen i USA och Sverige skulle utgöra ett hinder anser jag inte stämmer. Problemet är snarare den rådande inställningen att det inte går att lösa. Om man konsekvent låser fast tankarna vid hindren ser man inte möjligheterna.

Braunerhjelm och Backsell skriver att det är få länder i världen som har så stora skillnader mellan beskattning av arbets- och kapitalinkomster som Sverige. Man drar slutsatsen att ”om högskattebetalare skulle ha möjlighet att byta ut en sammantagen inkomst på cirka 70 procent (inklusive arbetsgivaravgifter) mot en optionsbeskattning på cirka 30 procent finns det en uppenbar risk att skattebasen urholkas.”

Entreprenörer i nystartade företag och deras anställda är inte ”högskattebetalare”. I entreprenörs- och tillväxtfasen är det tvärtom så att löneuttaget för båda parter ligger väsentligt under det som kan anses normalt i en etablerad bransch. För entreprenören själv är det inte ovanligt att denne får betrakta en lön som en oförutsedd händelse.

Entreprenörsfasen innebär i de flesta fall ett stort risktagande för både företagaren och de anställda. Ett ägande eller – för de anställda – ett delägande har visat sig vara en överlägsen metod för att skapa incitament för att tillväxt.

Högskattebetalare blir de inblandade i Sverige först om företaget säljs helt eller delvis. Uppstår det då en vinst är enda skälet till detta att företaget växt, anställt folk (som betalar skatt), gjort företagsvinster (som också beskattas) med mera. Det är bra för företagen men framför allt bra för Sverige. Entreprenörerna borde belönas för det mervärde som skapas och inte bestraffas.

Alla – inklusive regeringen – tycks vara överens om att det är ett stort dilemma för Sverige att så få mindre företag växer sig stora. Det är väl därför man tillsatt en incitamentsutredning. Jag är bara rädd för att den i vanlig ordning hamnar i en tillkrånglad kompromiss, som blir verkningslös i praktiken.