Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Dags för kärnkraftsdebatt

  • TÄNKER SJÄLV. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson öppnar för att Sverige bör bygga fjärde generationens kärnkraft. Foto: Fanni Olin Dahl / TT

Det är ovanligt att denna tidning hyllar LO:s ordförande, så håll till godo: Att Karl-Petter Thorwaldsson öppnar för att Sverige ska bygga fjärde generationens kärnkraftverk är modigt, visionärt och viktigt.

I en intervju med Di i onsdags berättade han att han nyligen höll möte med Sveriges ledande nukleära forskare för att bilda sig en egen uppfattning om vad den nya tekniken innebär. Och han anser att regeringen bör hålla dörren öppen.

Kärnkraftsdebatten handlar i dag mest om den så kallade effektskattens betydelse för kärnkraftens ekonomi. Det är en viktig fråga. 20 procent av kärnkraftsindustrins kostnader är skatt och i takt med det sjunkande elpriset har driftsekonomin underminerats.

Effektskatten infördes för att premiera högre produktion, men när energimarknaden revolutionerades har den kommit att bli en avvecklingsskatt. Det är rätt att sätta press på regeringen, men den stora frågan är den som Thorwaldsson lyfter.

Den fjärde generationen kärnkraft är ett samlingsnamn för ett antal olika reaktortyper som använder kärnavfall som bränsle. Tekniken har länge ansetts osäker, men nya kyltekniker, bland annat med bly, gör att tidigare problem övervinns av slutna system och att säkerheten blir mycket hög.

De tekniska och existentiella fördelarna är så tydliga att de är svåra att argumentera emot:

•En härdsmälta är omöjlig.

•Sverige skulle vara självförsörjande eftersom vi använder vårt eget avfall.

•Det avfall vi i dag ska gräva ned utanför Forsmark skulle räcka i evighet, eller i alla fall i 5000 år.

•Tiden som kärnavfallet är farligt minskar från 100 000 år till 1000 år, vilket minskar risker och kostnader.

Regeringens mål är ett energisystem med förnyelsebara källor och i det har kärnkraften principiellt ingen plats. Men om ny teknik eliminerar de tidigare riskerna och använder eget avfall som vi ändå måste hantera borde kärnkraften inte ens diskvalificeras av Miljöpartiet och Centerpartiet. Att använda och återvinna avfall pekas ut som en helt central hantering för att klara en mer hållbar ekonomi och att inte använda avfall för koldioxidfri energiproduktion är oansvarigt. Och i takt med att den globala uppvärmningens risker blir uppenbara för allt fler borde koldioxidfri energiproduktion prioriteras framför förnyelsebar.

Att ställa om den svenska energikonsumtionen har liten global effekt. Vi kommer heller inte att bli storproducenter av solenergi. Men vi är en världsledande kärnkraftsnation, har flest reaktorer per capita och har fortfaranden forskare och företag som kan och vill.

Nu stryper regeringen anslagen till nukleär forskning och ledande forskare lämnar landet för uppdrag utomlands. Det är helt fel väg.

En relevant invändning mot ny kärnkraft är ekonomin. Även med sänkt effektskatt kommer kärnkraft att ha dålig lönsamhet så länge elpriset är lågt. De låga elpriserna kom med den amerikanska frackingtekniken, men beror också på andra krafter. Avindustrialisering i Europa, nya levnadsmönster och ideal, nya tekniker och energieffektivisering, sammanflätade energimarknader och solenergi som på grund av sin obefintliga produktionskostnad bränner sönder prisbilden, gör att energi troligen kommer att vara billigt under lång tid.

Man antog länge att en omställning av energisystemen skulle både kräva och framkalla höga energipriser, men det blev tvärtom.

Därför är det svårt att se hur investerare ska kunna räkna hem en satsning på den fjärde generationens kärnkraft. LO:s lösning är att staten bör ta risken och det är lätt att se en allians mellan fack och näringsliv som vill skicka notan till skattebetalarna.

En sådan energipolitik medför dock betydande risker. Om staten ska ta ansvaret för elpriset i ett kvarts sekel bjuder man in varje ny politikergeneration till omprioritering i budgeten. Subventioneringslinjen är avvecklingslinjens tvilling.

Att inte öppna för subventionering driver också tekniken framåt. Det finns långt gångna planer på små, billiga reaktorer som har goda chanser att konkurrera. Det viktiga är att staten inte säger nej och inte skattar bort ett kraftslag som tycks gå mot en teknisk renässans. Ingen vet vilka energitekniker som kommer att dominera om 20 år och ingen regering bör peka ut definitiva lösningar.

Solenergin har tagit osannolika steg framåt under de senaste åren och bedöms snart vara globalt konkurrenskraftig. Det visar hur snabbt förutsättningarna kan ändras och att man bör vara öppen för ny teknik.

Att med kraft argumentera för reaktorerna från 1970-talet är svårt. Avfallsproblemet är bokstavligen omänskligt och ekonomin dålig. Att bygga nytt är lättare, roligare och skakar liv i en intressant svensk identitet – vi är en nation som löser problem med forskning, teknik och stora företag. Dessutom kan vi rädda balterna undan hot om den ryska kylan.

Tyck till
Tyck till