Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Regeringens utnämning väcker ett flertal frågor

  • Foto: Adam Ihse

Bara veckor efter att utrikesministern fick ett hyreskontrakt av Kommunal utsåg regeringen Annelie Nordström till ordförande för en analysgrupp. Hade vi läst om en motsvarande historia i ett annat land hade vi förmodligen tänkt i termer av korruption, skriver Désirée Pethrus (KD).

Utrikesminister Margot Wallströms lägenhetskontrakt är numera välkänt. Det gavs till henne personligen av fackförbundet Kommunals ordförande Annelie Nordström under hösten 2014.

Enligt Margot Wallström gav Annlie Nordström henne ett klart löfte om att hon inte gick förbi i någon kö och att Kommunal lämnar lägenheter till bostadsförmedlingen. Annelie Nordströms version är en annan. Kommunal har inte lämnat någon av sina lägenheter till bostadsförmedlingen på 16 år.

Kommunal är Sveriges största fackförbund sett till antalet medlemmar. Förbundet driver en rad politiska ståndpunkter som intresseorganisation. Det är ett viktigt arbete. Kommunals medlemmar ska arbeta under rimliga villkor och till rimliga löner.

Ett fackförbund kan också bidra till att utreda och utveckla regeringens politik genom att finnas med i en expertroll jämte andra experter från andra aktörer. Men ytterst måste man komma ihåg att fackförbundet Kommunal, liksom andra organisationer, är en intresseorganisation. Det finns andra konkurrerande fackförbund. Det finns också en arbetsgivarsida som har delvis motsatta intressen.

Därför måste alla regeringar, oavsett politisk färg, alltid vara vaksam när de utser personer till poster som kan få stort inflytande på den förda politiken. Det gäller i synnerhet ordförandeposter. Många aktörer vill påverka regering och riksdag så att besluten går deras väg.

Efter alliansens valseger 2006 gjordes en reformering av utnämningspolitiken. Man skulle till exempel annonsera efter myndighetschefer, öka transparensen och legitimiteten när regeringar utser personer på ledande poster.

Denna princip skulle motverka svågerpolitik och öka allmänhetens förtroende. Vi kristdemokrater tycker att detta är en politik värd att bygga vidare på. Nuvarande regering tycks inte dela den uppfattningen.

I våras utsåg regeringen Annelie Nordström till ordförande för regeringens analysgrupp ”Arbetet i framtiden”. I gruppens korta instruktion från regeringen står det bland annat: ”Gruppen ska föreslå politiska åtgärder som leder till förbättrade förhållanden på arbetsmarknaden och ett hållbart arbetsliv, och som därigenom kan bidra till hög sysselsättning och låg arbetslöshet.”

Ordföranden för en intresseorganisation är alltså ordförande för regeringens arbete med att ta fram politiska förslag på det område intresseorganisationen verkar och har ett antal ståndpunkter.

Att Annelie Nordström vid den aktuella tidpunkten sitter på dubbla stolar var redan från början problematiskt. Att det senare visade sig att ett statsråd tagit emot ett hyreskontrakt i Stockholms innerstad från Kommunal några månader före Annelie Nordströms utnämning gör det hela än mer problematiskt. Att hon nu aviserar sin avgång minskar inte behovet av att diskutera en principiellt viktig fråga. Det handlar om regeringens omdöme och agerande.

Hade vi läst om en motsvarande historia i ett annat land hade vi förmodligen tänkt i termer av korruption.

Förloppet är ungefär lika konstigt som om Motormännens Riksförbund hade ordnat ett hyreskontrakt åt en minister i Stockholms innerstad för att kort därefter få sin ordförande utnämnd till ordförande i en regeringsutredning om bilismen.

Ändå har det skett i Sverige och det urholkar förtroendet för regeringen i stort och kan även riskera att urholka förtroendet för regeringens arbete med att ta fram nya reformer för arbetsmarknaden.

Allmänheten måste kunna lita på att regeringens företrädare inte står i beroendeställning till aktörer med starka intressen och att regeringens utnämningar sker öppet och förutsägbart.

Bara att det finns misstankar om politikers bristande oberoende i förhållande till intresseorganisationer, företag eller liknande skadar det förtroendet för demokratin.

Désirée Pethrus, arbetsmarknadspolitisk talesperson (KD)