Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Även Sverige har nationella intressen

  • KRISMINISTRAR. Inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist är regeringens starkaste kort. Men de ansvarar för svåra krisområden som kommer att bli värre framöver.

Som en ovanligt elakartad sjuka spred sig nyheterna från Köln till Kalmar till Kungsträdgården och sedan in i polisen och medierna. Unga män trakasserade kvinnor sexuellt i folkmassor. Vem visste vad och vad beivrade och berättade man?

Nyheter som bärs av ett misstroende eller misstanke om att samhällets kärnfunktioner inte fungerar har tyvärr framtiden för sig. Vi kommer att se, läsa och höra många djupt oroande nyheter när Sverige nu närmar sig sin egen verklighet.


Det svenska
samhället har länge berömt sig av en ovanligt stark tillit. Medborgarna litar på att staten gör vad den säger sig göra, att politiker menar väl och inte ljuger.

Alliansregeringens tänkare hyllade tilliten och den var huvudargumentet för Nya Moderaternas acceptans för välfärdsstaten. Ett samhälle som tar hand om sina medborgare når en större tillit och högre tillväxt.

Sedan dess har förtroendesiffrorna för samhällets nyckelaktörer rasat. Statsministern har ett unikt lågt förtroende. Hans koalitionspartner ännu lägre. Men även oppositionsledaren har ovanligt låga siffror. Ingen politisk ledare samlar över 50 procent av medborgarna bakom sig.

Vänstern förklarar raset med att alliansregeringen underminerade socialstaten. Det är trams. Välfärdsstaten är stark och politiskt ohotad.

En mycket viktigare förklaring, som nyligen uppmärksammades av Anna Dahlberg i Expressen, är att både alliansregeringen och Socialdemokraterna har slarvat med statens kärnuppgifter.

Hanteringen av migrationskrisen är symptomatisk. Alliansregeringen gick in i krisen med öppna ögon och Socialdemokraterna gjorde likadant efter regeringsskiftet. Omsvängningen kom hastigt och fortfarande utan sammanhängande förklaringar. Varför var det nyss fascism att vilja begränsa volymen i asylinvandring och plötsligt regeringspolitik när volymerna blev på allvar?

Men den migrationspolitiska krisen berättar också något annat. Migrationen är en fråga som är kopplad till statens kärna och det nationella intresset. En viktig del av tilliten i samhället är att medborgarna litar på att de politiska ledarna och cheferna på myndigheterna i första hand värnar det egna landet.

Den aspekten har nästintill försvunnit ur svensk politik. Sverige är ett land som har större globala intressen än nationella. Det är en prioritering som i bästa fall är ett utslag av idealism, i värsta fall av ett storhetsvansinne som ett litet land inte har råd med.

Missförstå inte. Bistånd är bra. Sverige ska vara en röst i världen. Sverige ska ta ansvar för flyktingkatastrofer. Alla länder har ett delansvar för världens gång.

Men det är statens skyldighet att sätta de egna medborgarnas intressen framför andra länders medborgares. Det är inte att göra skillnad på människor, det är att ta ansvar för Sverige.

Här ligger misstroendekrisens centrum. Såväl alliansregeringen som S-MP-regeringen har misskött den hårda statens kärnuppgifter. Den oansvariga idealismen i migrationspolitiken återspeglar sig i försvarets förfall och i polisens permanenta kris.

De ministrar som förstått misstroendekrisens grund och som nu bäst formulerar det nationella intresset är inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist. De stiger som varmluftsballonger mot skyn.
Men sanningen är att de är ansvariga för svårartade krisområden och det kommer att bli värre.

Den sociala utslagningen i utanförskapsområden kommer att bli massiv. Stora bostadsområden står i dag helt utanför rättsstaten på grund av att lokala gäng har tagit makten och jagar bort polis, brandkår och ambulans.

Ordningsmaktens utmaningar är enorma i jämförelse med resurser och förmåga. Polisen är svag, rädd och osäker, maffian är stark och attraktiv.
Försvaret är underfinansierat för att klara nuvarande uppgift och investeringar i nya vapensystem som ubåtar och flyg kommer att bli dyrt. Våra allianser är diffusa och osäkra för alla inblandade.

Det är tyvärr inte alls säkert att Sverige kommer att klara en säkerhetspolitisk kris så mycket bättre än den migrationspolitiska och risken är stor för att vi kommer att stå lika ensamma.

Tyck till
Tyck till