ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Debatt

Debatt: Lägre inflationsmål ger lägre räntor

  • Vice riksbankscheferna Per Jansson och Martin Flodén. Foto: Filip Erlind

Riksbankens inflationsmål på 2 procent har ifrågasatts av allt fler de senaste åren. Om Riksbanken visade större tolerans för låg inflation skulle lägre inflationsförväntningar bidra till att inflationen föll ytterligare, skriver de vice riksbankscheferna Per Jansson och Martin Flodén.

Under den senaste tiden har allt fler debattörer argumenterat för att Riksbanken borde överge inflationsmålet. De hävdar att Riksbanken borde avbryta sin desperata jakt på den försvunna inflationen. I stället skulle vi sänka inflationsmålet eller ha en större tolerans för att inflationen ligger lägre än målet under en längre tid.

Det är bra att det förs en debatt om penningpolitikens utformning, kunskaperna om penningpolitiken ökar och alla tvingas att vässa sina argument. Debatten visar också att det inte finns några självklara svar. Men några resonemang tycker vi saknas i diskussionen – hur hade svensk ekonomi utvecklats om inflationsmålet hade sänkts och reporäntan i dag hade varit högre?

Låt oss här utveckla några aspekter som vi anser behöver finnas med i debatten om den förda penningpolitiken:

Svensk penningpolitik påverkas av omvärlden. Efter finanskrisen har Riksbanken liksom centralbanker runt om i världen försökt hålla uppe tillväxt, sysselsättning och inflation genom att sänka styrräntorna till rekordlåga nivåer och dessutom kompletterat räntepolitiken med olika okonventionella åtgärder.

Den europeiska centralbanken genomför för närvarande kraftiga stimulansåtgärder. Penningpolitiken är nu, sju år efter krisens mest akuta skede, alltså fortsatt mycket expansiv runt omkring oss och det internationella ränteläget väntas förbli mycket lågt under flera år framöver.

Man kan tycka att den relativt goda utvecklingen i svensk ekonomi motiverar en högre räntenivå, men svensk penningpolitik måste förhålla sig till den expansiva penningpolitiken i vår omvärld. Vi har svårt att förstå hur man tänker sig ett scenario där Riksbanken slutar sträva efter inflationsmålet för att kunna sätta en högre reporänta. Tänker man sig då att vi skulle få en fortsatt god tillväxt, konkurrenskraftig exportindustri, fallande arbetslöshet och en inflation som är låg men fortsatt positiv?

Lägre inflationsmål skulle leda till lägre, inte högre, räntor. Riksbankens räntesänkningar är en viktig förklaring till att den svenska ekonomin utvecklas väl. Med högre räntor skulle inflationen ha blivit lägre och arbetslösheten högre.

Om Riksbanken dessutom visade större tolerans för låg inflation skulle lägre inflationsförväntningar bidra till att inflationen föll ytterligare och förmodligen även till att marknadsräntorna sjönk.

Schweiz, som är ett av få länder med ett lägre inflationsmål än Sverige, är en god illustration av detta. Där är målet att inflationen ska ligga i intervallet 0 till 2 procent. Ändå har man inte kunnat föra en stramare penningpolitik än Sverige.

Såväl inflationen som räntorna på statsobligationer med lång löptid har blivit ännu lägre än i länder med högre inflationsmål. Även den schweiziska centralbanken brottas alltså med alltför låg inflation, och de har satt en styrränta som är ännu lägre (-0,75 procent) än den svenska.

Inflationen kan stiga även med digitalisering. Det stämmer förmodligen att ökad e-handel och lättare prisjämförelser har bidragit till en ökad konkurrens och prispress. Men detta är en utveckling som har pågått under många år.

En snabb utveckling av teknikintensiva varor har tidigare kunnat kombineras med hög inflation i både Sverige och andra länder. Det verkar också märkligt att effekten av denna utveckling skulle ha tagit fart just i Sverige från slutet av 2011. Det är nämligen då den svenska inflationen mer rejält börjar bli låg och understiga inflationsmålet.

Mer troliga förklaringar till den låga inflationen är att kronan stärktes kraftigt efter finanskrisen, att omvärldskonjunkturen har varit svag, att energipriserna har fallit och att det har rått en allmänt låg inflationsbenägenhet på grund av bland annat stor osäkerhet efter alla kriser. I en sådan miljö har det varit svårt att få upp inflationen.

Men det betyder inte att det är omöjligt. Tvärtom. Den mycket expansiva penningpolitik Riksbanken bedriver har effekt:

  • Den underliggande inflationen har stigit tydligt det senaste året, från 0,5 till 1,4 procent om ränteeffekter och volatila energipriser räknas bort.
  • Marknadsräntorna har sjunkit brett, vilket ökat konsumtions- och investeringsutrymmet för hushåll och företag.
  • En svagare växelkurs har bidragit till en god tillväxt i svensk ekonomi, trots en svag utveckling i omvärlden.

Det finns goda skäl att förvänta sig att inflationen fortsätter stiga under året. I såväl Riksbankens företagsundersökning som Konjunkturinstitutets barometer uttrycker företagen också allt tydligare planer på att höja sina priser den kommande tiden.

Vi delar däremot oron för fortsatt ökande hushållsskulder och vi har länge påtalat vikten av grundläggande reformer på bostadsmarknaden, även innan reporäntan blev negativ.

Riksbanken har under flera år efterlyst åtgärder inom andra politikområden. Det handlar om grundläggande reformer på bostadsmarknaden i syfte att skapa en bättre balans mellan utbud och efterfrågan och om att övergångsvis dämpa trycket i uppgången med hjälp av så kallade makrotillsynsåtgärder.

Vi ser fram emot en mer nyanserad debatt om penningpolitikens utformning där man inte lättvindigt förespråkar förändringar i ett av de grundläggande system som bidragit till stabilitet i samhällsekonomin och fasta spelregler på arbetsmarknaden.

Martin Flodén, vice riksbankschef
Per Jansson, vice riksbankschef

Tyck till