Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Löfven och Kinberg Batra bör lära sig av Kanada

  • Foto: Ryan Remiorz

Invandring och integration är efter bostadspolitiken de frågor som väljarna numera är allra mest missnöjda med, enligt Sifo. Vad beror detta på?

Enligt den globala undersökningen World Value Survey är svenskar världens mest toleranta folk. Svaret är enkelt: politisk vanskötsel. Varken den borgerliga eller den rödgröna regeringen har förmått leverera trovärdiga svar på hur västvärldens största flyktingmottagande per capita ska hanteras på ett långsiktigt ansvarsfullt sätt.

Det är välkommet att moderatledaren Anna Kinberg Batra har utmanat statsminister Stefan Löfven på en debatt om integration och jobb. Sverige är i skriande behov av konkreta reformer på dessa områden. Men dialog är en mer framkomlig väg än konflikt eftersom frågorna har tillåtits att bli så inflammerade.

Sverige är ett litet land i Europas norra periferi. Vi bör vara ödmjuka inför andra nationers erfarenheter när det gäller invandring. Kanada har länge lyfts fram som en förebild när det gäller arbetskraftsinvandring, men det finns lärdomar att dra även när det gäller flyktingmottagande.

Kanada är mer geografiskt isolerat från världens oroshärdar och migrationsströmmar än Europa. Det har också en fördel i att vara engelskt- och franskspråkigt ur integrationssynpunkt. Men landet liknar på många sätt Sverige. En glesbefolkad stabil välfärdsstat (dock med mindre bidrag och lägre trösklarna på arbetsmarknaden) på nordliga breddgrader. Av landets befolkning på 35 miljoner är över en femtedel född utomlands. I Toronto, som är den största metropolen, är siffran hälften. De främlingsfientliga vindar som sveper över Europa har lyst med sin frånvaro i Kanada fast landet tar emot över 200.000 nya permanenta invånare varje år.

Både arbetskrafts- och flyktinginvandringen är strikt planerad. Det folkvalda parlamentet beslutar om olika kvoter som anpassas efter samhällets förmåga att ta emot. En majoritet av invandringen till Kanada ska vara ekonomisk och man sätter ett tak på antalet som tas emot av humanitära skäl. Hårda försörjningskrav för anhöriginvandring tillämpas. Kanada har en lista med så kallade säkra länder, de som flyr från krigshärdar är i fokus för asyl. Personer som uppehåller sig i landet olagligt belönas inte, tvärtom strävar politikerna efter att skydda systemet från missbruk. I migrationspolitiken är ett överordnat mål att kanadensares hälsa och säkerhet alltid ska värnas. Personer som är dömda för grov brottslighet får inte asyl i Kanada.

I Sverige får, förenklat, de med jobberbjudande av arbetsgivare tillstånd att invandra. I Kanada väljer staten i stället ut arbetskraftsinvandrare efter deras förmåga att bidra till samhället. Det är ett elitistiskt system, men forskning visar att det bidrar till en positiv bild av invandrare som även gynnar flyktingars integration. Till skillnad från det svenska medborgarskapet representerar det kanadensiska slutet på en integrationsprocess. En kanadensisk medborgare ska kunna kommunicera på landets språk, ha kunskap om landet och sina rättigheter och skyldigheter.

I Sverige har medborgarna uppenbarligen tappat förtroendet för regeringens förmåga att hantera invandringen. I Kanada finns förtroendet kvar. Varför? Den viktigaste förklaringen är att frågan om volymer är en självklarhet. I den svenska debatten framstår det ofta som att antalet flyktingar inte går att reglera. Kanada följer emellertid också internationella åtaganden och konventioner. Ingen seriös debattör stämplar Kanada som en fascistisk stat. Tvärtom betraktas Kanada som en global förebild för mångfald och demokrati

Sverige står mitt i enorma utmaningar på integrationsområdet. Dagens omfattande flyktingmottagande ökar trycket på välfärden och flaskhalsar i systemet uppstår oundvikligen.

Anna Kinberg Batra och Stefan Löfven bör boka in en dragning med Kanadas ambassadör inför debatten. Sverige har mycket att lära.

Tyck till
Tyck till