Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: KU:s prickningar är Miljöpartiets fel

  • Åsa Romson. Foto: Nora Lorek / TT

Ett enigt Konstitutionsutskott, KU, prickar infrastrukturminister Anna Johansson (S) för frysningen av Förbifart Stockholm och kritiserar regeringen för hanteringen av en eventuell stängning av Bromma flygplats.

Dessutom av ett enigt KU som för första gången på tjugo år har kritiserat regeringen i hela tio punkter.  Det är onekligen en prestation.

Vad gäller Bromma flygplats hade en majoritet i Trafikutskottet redan beslutat att ingen förhandlingsperson skulle utses men regeringen ignorerade riksdagens beslut.  Den inväntade inte heller information från Stockholms kommun utan utsåg Anders Sundström som samordnare. Byggandet av Förbifarten lades på is utan att Stockholms läns landsting yttrat sig och regeringen struntade dessutom i konsekvensen av att frysningen skulle kosta betydande summor. Den landade på 170 miljoner kronor.

Båda sakerna inträffade före budgetdebaclet, med efterföljande politiska turbulens, så de kan inte skyllas på detta.

Om man lyfter på lagren av formuleringar i betänkandet framkommer det tydligt att det i själva verket är Miljöpartiet som kritiseras. Såväl Förbifarten som Bromma flygplats är två kärnfrågor som MP drev hårt i valrörelsen. Och dessa ideologiska skalper har de inte tänkt offra, kosta vad det kosta vill. De satte i gång direkt. Göran Persson kallade detta "pubertal trofépolitik" i SVT Agenda i december.

Det finns en anledning till varför Miljöpartiet aldrig har fått sitta i regering tidigare och de har demonstrerat denna anledning gång på gång sedan de tillträdde den 3 oktober. Det är nämligen stor skillnad mellan att vara ett idealistiskt enfrågeparti med hela ryggsäcken full av önskningar och krav, och att ta ansvar för hela landet, med alla de komplicerade strukturer och följdeffekter varje politiskt beslut medför.

Tyvärr verkar den här skillnaden undgått Miljöpartiet. Att MP inte tycks vara moget uppgiften och ansvaret att styra landet märks även i frågor som KU inte kritiserat. Regeringen fattar gemensamma beslut i alla regeringsärenden och ansvarar också gemensamt för samtliga beslut. Ändå gick Åsa Romson i offentlig polemik med sin egen ministerkollega, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), i vargfrågan tidigt i höstas. Detta beteende upprepades i debatten om handelsavtalet med Saudiarabien, denna gång var det Stefan Löfven som stod i skottgluggen. En enig miljöpartistisk riksdagsgrupp krävde via medier att den regering de själva sitter i skulle säga upp det avtal statsministern redan hade sagt skulle omförhandlas.

KU kritiserar också Åsa Romson just för hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket delegerade beslutsrätten av licensjakt med varg till länsstyrelserna. Detta beklagade Romson i Sveriges Radio, något som alltså KU kritiserar henne för då detta kan uppfattas som att hon försökte påverka beslutsgången hos länsstyrelserna i kommande prövningar.

Den interna kritiken inom Miljöpartiet växer också mot Åsa Romson. Efter att hon i den första partiledardebatten efter valet jämfört flyktingkatastrofen på Medelhavet med Auschwitz har många börjat ifrågasätta hennes kompetens även inom partiet.

Konflikterna i regeringen har uppenbarligen börjat sätta spår. De stela kramarna mellan miljöpartister och socialdemokrater på S-kongressen i helgen illustrerar det lika stela samarbetet i Rosenbad. Regeringen har fått en mardrömsstart. Varför de annars så pragmatiska socialdemokraterna inte förhandlade de centrala konflikterna från början är obegripligt. Men är man inte förberedd är man oförberedd.

Det är dags att Miljöpartiet axlar det ansvar de haft i snart ett år och börjar inse att sitter man i en regering är man högst ansvarig för hela landet, inte bara ansvarig för egna ideologiska käpphästar. Eller så kliver man av och odlar sin traditionella roll som opinionsbildare och förhandlingspart.