ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Ledare: Ompröva de enkla tjänstejobbens roll

  • Högt flyktingsmottagande kräver fler enkla jobb. De finns i tjänstesektorn. Foto: Anna Hållams/TT

I går presenterade Arbetsförmedlingen sin prognos för 2015 och 2016 och det fanns både positiva och negativa nyheter. Ekonomin blir starkare men polariseringen på arbetsmarknaden ökar.

Arbetslösheten förväntas minska till 7,8 procent 2015 och till 7,5 procent 2016. Antalet nya jobb som tillkommer under kommande två år är 111 000 enligt Arbetsförmedlingens arbetsgivarundersökning. Antal sysselsatta beräknas därmed landa på nära 4,7 miljoner 2016. Återhämtningen av ekonomin fortsätter och tillväxten ökar. Anledningen till att arbetslösheten inte minskar i högre takt beror på att invandringen är fortsatt stor och därmed ökar också arbetskraften. Fler människor söker jobb.

I princip hela jobbtillväxten förväntas ske i tjänstesektorn – inte industrin.  Det är också i tjänstesektorn den absoluta majoriteten av nya företag startas.  Ändå har vi en regering som hittills haft mycket lite fokus på just tjänstesektorn. I stället ska bland annat en industrikansler utses. Regeringen genomför också en rad reformer som begränsar tjänstebranschen, genom reducerat rut- och rotavdrag och förbud av vinstuttag i välfärdsföretagen. Vurmen för industrin går alltså inte i takt med tiden och bottnar betydligt mer i ideologi än i verklighet.

Men det finns fler moln vid horisonten. Arbetsförmedlingens chef Mikael Sjöberg betonade problemet med den ökade polariseringen på arbetsmarknaden mellan de som har utbildning och de som inte ens har en gymnasieexamen. Det är i den senare gruppen arbetslösheten biter sig fast och som står för en allt större andel av de arbetslösa.

Arbetsförmedlingens rapport visar också att den enskilt största arbetslösa gruppen är utomeuropeiskt födda invandrare, som ökat från 40.000 år 2008 till 130.000 i april 2015. Människor med bara förgymnasial utbildning är den andra stora gruppen arbetslösa och utgör i dag 116.000 personer. Av dem har 50.000 inte ens en fullständig grundskoleutbildning. Majoriteten i båda grupperna är utomeuropeiska invandrare. 

Samtidigt konstaterar Sjöberg att landet har behov av en fortsatt hög nettoinvandring för att klara välfärdens kostnader. Det är ett viktigt perspektiv, för det är allt färre som ska försörja en allt större grupp pensionärer.

Det är därför intressant att Arbetsförmedlingen inte en enda gång nämner ordet ”arbetskraftsinvandrare”. Det är nämligen dessa samt invandrare med utbildning som behövs för att klara välfärdens utmaningar i framtiden.

Det finns en fortsatt matchningsproblematik på arbetsmarknaden och framför allt saknas folk att anställa inom vård, skola, omsorg och teknik. Invandrare med utbildning inom dessa yrken är också en nettoinvandring som verkligen behövs, ur ett ekonomiskt perspektiv.

Flyktingmottagandet avgörs inte främst av ekonomiska utan av humanitära skäl. Men om man ska ha ett strikt ekonomiskt perspektiv och fokusera på välfärdens framtida finansiering måste man samtidigt konstatera att det är en viss typ av invandring som bidrar till detta men inte all. Människor utan ens gymnasieutbildning är redan i dag ett slags B-lag på arbetsmarknaden, som får allt svårare att få jobb. De som kommer hit och har låg utbildningsnivå hamnar direkt i ett utanförskap långt ifrån arbetsmarknaden.

Men dessa personer kan på sikt också bli anställningsbara i det kunskapsintensiva Sverige, med rätt politiska verktyg. Här är regeringen rätt ute, med ökat fokus på SFI, komvux och andra utbildningsinsatser samt fortsatt satsning på etableringsreformen. Detta borde kombineras med en omprövning av den viktiga tjänstesektorn, där andelen enklare jobb som inte kräver utbildning är högre än i många andra branscher. Därför borde regeringen i stället utöka rot- och rutavdraget och ge välfärdsföretagen en stabil politisk framtid genom att lägga ner utredningen om vinstbegränsning.

Tyck till