Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: En budgetreform behövs

  • Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund Foto: Entreprenörskapsforum

För att öka de offentliga investeringarna måste budgetutformningen göras om. Ett sätt att skapa en lösning är att införa en lånefinansierad kapitalbudget och en driftsbudget, skriver professorerna Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund.

Debatten om slopat överskottsmål till förmån för balansmål bör ses mot bakgrund av att Sverige under flera årtionden – alltsedan 1990-talskrisen och budgetreformen – har haft mycket låga infrastrukturinvesteringar, starkt eftersatt vägunderhåll samt ökande sårbarhet vad gäller energiförsörjning (inklusive underhåll av dammar).

Ingen har missat att tågtransporterna befunnit sig i ett krisläge sedan flera år och på många vägsträckor saknas det till exempel fullt utbyggd motorvägskapacitet mellan våra storstäder. Uppskattningar av underhållsbehovet av den svenska infrastrukturen varierar mellan 30 och 300 miljarder kronor – ingen vet exakt men helt klart är att det handlar om mycket stora belopp.

På sikt riskerar detta att kraftigt hämma framtida generationers välfärd. Frågan är vem som kan axla rollen som ”framtidens” och framtida generationers lobbyist när man inte skiljer på kostnader för investeringar respektive löpande offentliga utgifter?

Vi anser att de offentliga utgifterna i alltför hög grad har dominerats av driftskostnader, konsumtion och fördelningspolitik, på bekostnad av långsiktiga investeringar i till exempel infrastruktur.

Ett sätt att skapa en lösning är att införa en kapitalbudget, som är lånefinansierad, och en driftsbudget som ska vara i balans över konjunkturcykeln. Ett sådant system, baserat på bland annat Hammarskjölds och Myrdals arbeten, fanns tidigare men avvecklades under 1950-talet.

Vi anser att Sverige bör återinföra distinktionen mellan kapitalbudget och driftsbudget (konsumtionsbudget). Detta ser vi som en viktig framtidsfråga då avsaknaden av en kapitalbudget i kombination med en balanserad budget och låg statsskuld har resulterat i internationellt sett mycket låga offentliga investeringar i Sverige.

En kapitalbudget skulle tillåta att Sverige genomför långsiktigt nödvändiga infrastrukturinvesteringar. Givet det låga ränteläget skulle dessa investeringar dessutom i det närmaste bli självfinansierande, vilket tydliggörs av att det inom EU emitterats långa statsobligationer med mycket låg eller till och med negativ ränta.

En finanspolitik som bygger på att statens utgifter delas upp i en drifts- respektive kapitalbudget måste kompletteras med mycket tydliga riktlinjer för den långsiktiga maximala skuldsättningen i relation till BNP – en så kallad gyllene regel bör införas. Hur en sådan gyllene regel bör utformas har diskuterats av exempelvis Finanspolitiska rådet. Principen bör vara att staten – över en konjunkturcykel – enbart får ta upp lån avsedda för investeringar. Likaså är det nödvändigt att ställa tydliga krav på vad som är att betrakta som en löpande driftskostnad för offentlig verksamhet och vad som är att betrakta som långsiktiga investeringar.

Risken med att införa en kapitalbudget som tillåter en hög grad av lånefinansiering är naturligtvis att detta ger upphov till gränsdragningsproblem och en lockelse att föra över driftskostnader och omklassificera dessa som investeringar. Finanspolitisk disciplin blir därför även med ett nytt system oerhört viktigt och bör omfattas av ett reviderat finanspolitiskt ramverk som har en bred parlamentarisk uppslutning.

Precis som Svenskt Näringslivs Ann Öberg och Jonas Frycklund (Di Debatt den 25 april) förespråkar vi att det finanspolitiska ramverket förändras och att överskottsmålet överges till förmån för ett balansmål. Enligt författarna skulle detta frigöra 40 miljarder kronor. Vi menar dock att förutsättningen för ett fungerande system är en bred politisk uppslutning.

Dagens system med överskottsmål och budgetbalans speglar en försiktighet att använda en aktiv finanspolitik för att påverka, det vill säga att öka, de offentliga utgifterna i en lågkonjunktur samt minska dessa under en högkonjunktur. Erfarenhetsmässigt vet vi att det dels är mycket svårt att synkronisera de finanspolitiska åtgärderna med konjunkturcykeln, viket då lätt resulterar i kontraproduktiva procykliska effekter.

Rätt utformat skulle vårt förslag ge finanspolitiken större frihetsgrader, utrymme skulle ges för en mer kontracyklisk finanspolitik och en bättre koordination med penningpolitiken samtidigt som resurser frigörs för nödvändiga infrastrukturinvesteringar.

Pontus Braunerhjelm, forskningsledare, Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi
Johan Eklund, vd, Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi

Läs Ann Öbergs och Jonas Frycklunds debattartikel här.