Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Politikerna riskerar landets elförsörjning

  • Foto: Ulf Palm

Den höjda effektskatten har fått energibolagen att tidigarelägga den planerade nedläggningen av kärnkraftsreaktorer. Förslagen om höjd effektskatt och ökat stöd till förnybart bör återkallas, skriver IF Metalls Per Öhman och Svenskt Näringslivs Maria Sunér Fleming.

Den svenska elförsörjningen står inför en stor utmaning när befintliga kärnkraftverk närmar sig stängning. Det har varit känt länge. Den senaste tiden har kraftverkens ägare emellertid gett nya besked om att tidpunkten för stängningar ligger nära.

Redan om tre år kan fyra av tio kärnkraftverk vara avställda. Det väcker allvarlig oro för försörjningstryggheten i det svenska elsystemet. Politiker i båda blocken har ansvar för den uppkomna situationen – nu måste de agera för trygga elleveranser.

Sverige måste ha elproduktion som inte är beroende av vädret så att hushåll och företag kan lita på att elen alltid är tillgänglig. Även när det är kallt och när det inte blåser. Svenska Kraftnät varnade också för att stängningen av kärnkraftreaktorerna Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 och 2 ”markant skulle öka risken för effektbrist i södra Sverige (elområde 3 och 4)”. Det gäller således från Gävle och söderut.

Hur kunde vi hamna här? Hur kunde ett land med kalla vintrar och en energiintensiv industri försätta sig i situationen med hotande effektbrist?

Svaret är att de politiska partierna alltsedan 1970-talets kärnkraftsdebatt och folkomröstningen 1980 har haft svårt att hantera energifrågorna på ett rationellt sätt.

På senare år har ekonomiska styrmedel använts på ett sätt som starkt har bidragit till den hotande effektbrist som vi nu ser. Elpriset på marknaden är nu runt 25 öre per kilowattimme. Kärnkraften belastas samtidigt med en skatt på 6,9 öre. Konkurrerande förnybar produktion förses i stället med en subvention på 18,1 öre.

Systemet med subventioner till förnybar el, elcertifikat, som infördes 2003 har drivit fram en dyr och osäker elproduktion. Systemet har inte bidragit till minskad fossil elproduktion annat än på marginalen, men det har skapat ett artificiellt elöverskott. Överskottet av el när det blåser har sänkt marknadspriserna och drivit ned lönsamheten för kraftverk som inte får något produktionsstöd.

Ansvaret för detta bärs av flera regeringar oavsett partifärg. Systemet för subventioner till främst vindkraft infördes av regeringen Persson 2003. 2006 drev samma regering i genom en höjning av subventionerna. 2009 lade regeringen Reinfeldt fram en proposition om att höja stödet ytterligare. Och för bara några veckor sedan lade regeringen Löfven fram ännu en proposition om att höja subventionerna än mer.

Kärnkraften har inte fått del av motsvarande stöd, trots att den är i princip fri från koldioxidutsläpp.

Tvärtom har kärnkraftsproduktionen belagts med en särskild skatt, effektskatten. Även här delar såväl regering som opposition på ansvaret.

I flera decennier har politiker agerat som om elförsörjningen löser sig själv. Nu ser vi konsekvenserna av det. Åtgärder krävs på såväl kort som lång sikt för att återställa förtroendet för Sveriges elförsörjning.

  • De politiska partierna måste inse att elen är en grundläggande del av vår infrastruktur, som måste fungera oberoende av vädrets växlingar.
  • De politiska partierna måste se till att säkerställa att villkor skapas för att nya stabila kraftverk byggs i Sverige innan elbristen slår till. Det innebär att partierna förutsättningslöst måste ompröva de ekonomiska villkoren för alla fossilfria kraftslag. I konsekvens härmed bör förslagen om höjd effektskatt och ökat stöd till förnybart återkallas.
  • De sex partier som har enats om att söka en energipolitisk kompromiss i Energikommissionen bör begära att få tilläggsdirektiv eftersom utmaningarna i närtid är så akuta att vi måste hitta lösningar tidigare än 2025.

Nu måste våra politiker ta sitt ansvar för att säkra elförsörjningen. Ytterst handlar det om att värna vår välfärd.

Per Öhman, energiexpert, IF Metall
Maria Sunér Fleming, ansvarig energi- och klimatpolitik, Svenskt Näringsliv