Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Miljöpartiet borde lämna regeringen

  • DEBATTHAVERI. Det var inte Åsa Romsons bästa kväll i söndags. Hon hade svårt att försvara Miljöpartiets roll i regeringen och fick hård kritik för sitt ordval. Foto: Henrik Montgomery / TT

Partiledardebatten i söndags kommer att bli ihågkommen för en sak: Åsa Romsons uttalande om att "vi håller på att i Europa göra Medelhavet till det nya Auschwitz". Upprördheten är stor över hennes omdömeslöshet. Hennes första ursäkt var halvhjärtad, då hon dessutom använde ordet "zigenare".

Problemet är att detta säger en hel del om MP och inte bara om Romson.

Inför varje stor debatt får partiledarna coachning. De sitter med sina närmaste medarbetare och diskuterar debattgrepp, gissar scenarier och läser på om de mest aktuella sakfrågorna. När Jan Björklund i debatten sa att ”avundsjukan i det socialdemokratiska samhället är större än sexualdriften” var det alltså inte en spontan rolighet utan något som han har funderat över och testat med sina rådgivare. Om någon skulle ha tyckt att skämtet var osmakligt så skulle han ha avstått.

Det finns inget i Åsa Romsons minspel som tyder på något annat än att Auschwitz-jämförelsen var förberedd. Det var inte någon förlöpning i debatthettan utan en inövad formulering.

Den politiker som inte vet att vissa jämförelser och ordval är riskabla bör byta rådgivare. Förintelsen är alltid känslig att använda som politiskt slagträ. Alla ansvarsfulla politiker vet att det heter ”romer” och inte ”zigenare”. Termen är ”person med funktionsnedsättning” och inte ”handikappad”. Förskola, inte dagis. Och så vidare. Det spelar ingen roll vad man personligen tycker om saken, som politiker använder man rätt ord.

Vice statsministern bör skaffa sig bättre rådgivning inför framträdanden.

I övrigt var debatten också belysande för Miljöpartiets belägenhet just nu. I två samvetsfrågor för MP misslyckades Åsa Romson med att försvara partiets vägval. Den första var vapenexporten till ”icke-demokratier”. Ständigt hänvisade Åsa Romson till den utredning som ännu inte kommit med sitt förslag. Först när hon pressades sa hon: ”Miljöpartiet tycker inte att man ska exportera vapen till diktaturer. Det är helt solklart.”

Hennes vacklande försvarslinje kommer att leda rätt in väggen. För vad ska hon säga när utredningen sedan förordar en i huvudsak oförändrad lagstiftning? Att hon har tagit intryck av förslaget? Att hon har fått nya insikter? Nej, det här handlar om en kärnfråga för Miljöpartiet vars politik är att svenska säkerhetsintressen inte kan ursäkta vapenexport, särskilt inte till diktaturer.

Det hade varit bättre om Åsa Romson från början hade berättat vilken politik hennes parti står för, med tillägget att hon inte räknar med att få genomslag för detta i regeringsförhandlingen. Då lindrar hon åtminstone den interna kritiken. Samma sak kunde hon ha sagt om försäljningen av Vattenfalls tyska kolkraftverk – att MP vill lägga ned anläggningarna, inte sälja dem, men att hon har fått vika sig i samtalen med Stefan Löfven.

I debatten vände sig Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt till Åsa Romson och satte tonen för svekdebatten: ”Det här det viktigaste klimatbeslutet i ditt liv.” Och: ”Det är du som har ansvar för det här avgörande klimatbeslutet.”

De gröna har flyttat in i maktens korridorer, något som partiet har strävat efter i många år. Men frågan är om inte miljöpartisterna ändå har hamnat i den sämsta av världar. De kan inte åstadkomma någonting i sina kärnfrågor. Det enda de kan göra är att elda på skattehöjarpolitiken.
Samtidigt sitter Jonas Sjöstedt och kan villkora sitt budgetstöd med krav på en rad marknadsfientliga förändringar, som regeringen tvingas bejaka och utreda. Och mellan budgetrundorna kan han oförblommerat kritisera regeringens politik och förnedra miljöpartisterna. Och han drabbas inte av någon svekdebatt. Ansvarslöshet lönar sig.

Det viktigaste skälet till att miljöpartisterna bör lämna regeringen handlar naturligtvis inte om den interna opinionen eller deras bristande väljarstöd. Miljöpartiet har bidragit med tillväxtfientliga initiativ, åstadkommit låsningar i regeringssamarbetet och med sin politiska linje försvårat för överenskommelser mellan S och allianspartierna.