ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Ledare: Stoppa återtåget till högskattesamhället

Att räkna på valresultats matematik är en barnlek. Att tolka valresultat och avgöra vilken legitimitet valet ger är betydligt svårare och har betydelse på längre sikt. Efter valet 1994 sonderade Bengt Westerberg och Ingvar Carlsson möjligheterna för en FP-S-regering. Båda var entusiastiska, men Carlsson sa till slut nej eftersom valvinden hade blåst åt vänster och väljarna gett legitimitet åt vänsterpolitik.

Inför riksdagsvalet 2014 sa många att det blåste åt vänster. MP och Fi var segerrusiga efter EU-valet. Men när resultatet stod klart såg alla att det i själva verket hade gått en jetström åt höger, högt ovan molnen. Den enda kvalitativa förändringen var att Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt väljarstöd, bland annat tog SD många väljare från M. För alla andra partier gick det sämre än väntat.

Eftersom alliansen inte ville regera med stöd av SD bildades ändå en vänsterregering utan att säkra en majoritet i riksdagen. Det ledde till kris men regeringen räddades av en principvidrig decemberöverenskommelse som löste den omedelbart akuta matematiken.

Det som kommer nu i och med onsdagens vårbudget är början på en mycket svårare kris och som handlar om legitimiteten för den förda politiken, framför allt för den ekonomiska politiken och då särskilt skatterna.

Efter en topp 1990 på 49,9 procent har skattetrycket successivt sjunkit i Sverige, först som ett hack i kurvan under Bildt-regeringen, men efter 1999 har såväl S-regeringar som alliansregeringen sänkt trycket ner till dagens 42,8 procent. Detta är en av de största och viktigaste samhällsförändringarna i svensk nutidshistoria. Den bröt utvecklingen mot socialism och vitaliserade svensk ekonomi och samhälle på ett märkbart sätt. Framtiden sågs inte längre som en ständigt växande offentlig sektor utan som en kombination av fria ekonomiska och teknologiska krafter.

Förändringen är internationellt sett dock ganska blygsam. Sverige är fortfarande ett av de hårdast beskattade länderna i världen, särskilt vad gäller arbete. OECD-snittet ligger på 34 procent.

Med ganska stor säkerhet kommer denna utveckling nu att brytas. Vårbudgeten och vad som hittills är sagt om höstens budget innebär höjd inkomstskatt för höginkomsttagare, höjd skatt på tjänster riktade till hushåll, höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd bensinskatt och höjd skatt på sparande.

Detta är rimligen bara början. Regeringen pressas hårt av snabbt stigande kostnader för migrationspolitiken och sjukskrivningar och kommer att behöva höja skatterna rejält för att ens vara i närheten av att uppfylla några av de vallöften man ställt ut. De inre spärrarna mot höjd skatt är svaga. Finansminister Magdalena Andersson har snabbt utvecklat en oblyg maktfullkomlighet för att få ihop pengar och MP har övergivit sin tidigare lätt frihetliga inställning till inkomstskatt. 1990-talets gröna skatteväxling har blivit grön skattehöjning.

Regeringen är helt beroende av Vänsterpartiet för att behålla status som största block och få igenom sin budget. V motsätter sig i grunden skattetryckets utveckling sedan 1990. De vill helt slopa rot och rut, ta bort hela jobbskatteavdraget, ta tillbaka fastighetsskatten, höja bolagsskatten, höja restaurangmomsen, höja inkomstskatten på löner över 30 000 kronor i månaden och införa en särskild 15-procentig skatt på företag i finansbranschen.

LO trycker på för höjd skatt på kapital, senast i en intervju med Karl-Petter Thorwaldsson i Di. Exakt vad som menas med höjd skatt på kapital är dock oklart. Sverige har världens femte högsta skatt på kapitalvinster, 30 procent. EU-snittet är 23 procent. OECD-snittet ligger på 18 procent. Inget land i EU utom Frankrike har kvar förmögenhetsskatt. Sverige var ett av de sista att avskaffa den och skälen kan LO-ekonomerna utantill. Troligen menar han fastighetsskatt.

Detta är den skattepolitiska miljö regeringen har att verka i och den pekar åt ett håll: höjd skatt i varje rödgrön budget framöver.

Tydliga omvärldsfaktorer talar för att detta är en dålig ekonomisk politik. Senast i förra veckan varnade IMF-chefen Christine Lagarde för att den låga tillväxten i världsekonomin blir permanent. De mogna ekonomierna står stilla och tillväxtekonomier som Brasilien och Ryssland är i kris. Det innebär sämre förutsättningar för svenska traditionella exportföretag och ett större behov av att vårda och utveckla tjänstesektorn och den lite finstilta utveckling som syns inom servicenäringarna i städernas utbud och på landsbygdens alla caféer, B&B och gårdsbutiker. Och för dessa spelar skattetrycket en helt avgörande roll.

Men det är också en politik som har svag legitimitet. I valet röstade väljarna inte för en återgång till högskattesamhället. Enligt den enkla matematiken inom Decemberöverenskommelsen kommer de rödgröna att få igenom sina skattehöjningar, men det finns ingen prövad legitimitet för dem och det finns ingen riksdagsmajoritet bakom politiken.

Den fråga alliansledarna har att ställa sig är om man vill legitimera denna politik och vilken skada det i så fall riskerar att orsaka på ekonomin men också på demokratin som helhet.

Tyck till