ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Debatt

Debatt: Förhastat om produktivitet

  • Foto: ANDERS WIKLUND / TT

Både LO och Svenskt Näringsliv har publicerat rapporter om den svaga svenska produktivitetsutvecklingen. Under vissa omständigheter kan en ekonomi uppvisa svag tillväxt i produktivitet per sysselsatt person samtidigt som ekonomin utvecklas starkt, skriver Pontus Braunerhjelm, Johan Eklund och Per Thulin, vid Entreprenörskapsforum.

Nyligen presenterade såväl Svenskt Näringsliv som LO rapporter om den svenska produktivitetstillväxten, som även debatterades här på Di Debatt. I båda rapporterna ges förslag på hur den svenska produktivitetstillväxten ska kunna öka. Flera av förslagen är rimliga och har stöd inom den ekonomiska forskningen, till exempel vikten av ökad konkurrens och utbildning.

Vi anser dock att en fördjupad analys av svensk produktivitet leder fram till slutsatsen att Sverige är i behov av breda reformer som omfattar såväl utbildningssystemet och skattesystemet som arbetsrätten.

Det är inte någon tvekan om att produktivitetstillväxten är helt central för vårt välstånd. Men det finns anledning till försiktighet när produktivitetssiffror tolkas, annars är risken stor för att de ekonomisk-politiska slutsatserna blir felaktiga. Den samlade produktivitetsutvecklingen i en ekonomi beror på en rad olika faktorer som investeringar, teknisk utveckling, innovation och entreprenörskap samt förändringar i organisation och branschsammansättning.

Till exempel har länder med stora it-sektorer historiskt uppvisat en hög produktivitetstillväxt. Därför kan en diskussion om produktivitet per sysselsatt (eller arbetad timme) lätt leda till en förvirrad diskussion och förhastade slutsatser.

Under vissa omständigheter kan en ekonomi uppvisa svag eller till och med negativ tillväxt i produktivitet per sysselsatt person samtidigt som ekonomin de facto har en stark utveckling. Så kan till exempel ske när en grupp som stått utanför arbetskraften eller befunnit sig i arbetslöshet kommer i arbete. Om gruppen består av företrädelsevis lågproduktiva individer kan deras inträde innebära att den genomsnittliga produktiviteten per sysselsatt faller.

Samtidigt leder tillförseln av arbetskraft till att produktionen i ekonomin växer. Det är just det som har hänt i Sverige under de senaste åren – mellan 2006 och 2014 ökade den totala sysselsättningen med över 343 000 personer. En stor andel av ökningen har skett inom enklare tjänstenäringar bland annat som en följd av rutreformen som genomfördes under förra mandatperioden.

Vi anser därför att utvecklingen av den svenska produktiviteten per sysselsatt måste ses mot den bakgrunden, det vill säga en period då tidigare utanförskap för stora grupper har bytts mot en möjlighet att faktiskt komma in på arbetsmarknaden.

I ett lite längre perspektiv är det dock viktigt att öka produktiviteten per sysselsatt. Då bör också fokus läggas på insatser som ökar individers produktivitet, som utbildning men även rörlighet på arbetsmarknaden och skattereformer som stärker incitamenten till högre utbildning.

Forskningsrapporten ”En fungerande arbetsmarknad – Nyckel till innovation och kunskapsdriven tillväxt” från Entreprenörskapsforum visar att högutbildade i genomsnitt är två till tre gånger så produktiva jämfört med lågutbildade. Högutbildade är med andra ord även högproduktiva.

Samtidigt konstateras att det inte räcker med att enbart höja den allmänna utbildningsnivån för att skapa gynnsamma effekter på produktivitet och tillväxt. Det är också avgörande att utbildningens innehåll motsvarar den kunskap som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Sverige har under flera årtionden expanderat högre utbildning, men samtidigt har matchningen på arbetsmarknaden fungerat allt sämre. Det har resulterat i att den så kallad mis-matchningen ökat trendmässigt. Ungefär vart femte rekryteringsförsök på den svenska arbetsmarknaden misslyckas därför att efterfrågan på olika kompetenser inte motsvaras av utbudet. Förbättrad matchning och fler högutbildade med rätt utbildningsprofil skulle sannolikt leda till såväl ökad tillväxt som snabbare produktivitetstillväxt. Pågående forskning visar dessutom att arbetsmarknaden för högutbildade fungerar effektivare än för lågutbildade.

Rapporten visar också på vikten av en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. När människor byter arbetsgivare inom, men speciellt över regiongränser, förbättras matchning och genereras kunskapsspridning vilket i sin tur påverkar företags innovationsförmåga positivt och därmed ökar också produktiviteten.

De ekonomisk-politiska slutsatser som vi drar är följande: högre utbildning bör göras mera behovsdriven utifrån ett efterfrågeperspektiv. Ett första steg är att minska progressiviteten i inkomstskatterna och avveckla värnskatten. Detta skulle leda till att utbildningspremien stiger och incitamenten att välja produktiva utbildningar stärks.

Över lag bör transparens och enhetlighet eftersträvas i skattesystemet. Samtidigt bör arbetsmarknadsregleringarna ses över i syfte att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Sammantaget skulle detta förbättra matchningen på arbetsmarknaden, öka sysselsättningen och ytterst leda till bättre välfärd.

Pontus Braunerhjelm, forskningsledare, Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi
Johan Eklund, vd, Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi
Per Thulin, forskare, Entreprenörskapsforum

Tyck till