Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Välståndsutvecklingen hotas

Förra veckan presenterade regeringen en tilläggsbudget där nästan 10 miljarder kronor extra avsattes till kostnader för flyktingkrisen. Sverige är i en process där det är svårt att hävda att det finns någon som kan överblicka effekterna för de offentliga finanserna, skriver Svenskt Näringslivs Ann Öberg och Jonas Frycklund.

Den senaste tidens flyktingkris har dramatiskt förändrat ingångsvärdena för den svenska ekonomin. På basis av uppgifter från Migrationsverket har SCB uppdaterat den ordinarie befolkningsprognosen. Befolkningen beräknas stiga kraftigt och den årliga ökningstakten stiger successivt för att 2019 nå upp till 2,3 procent. Det är en ökningstakt som Sverige aldrig tidigare har haft sedan befolkningsstatistiken började föras 1750.

Det här får naturligtvis effekter på ekonomin. Skillnaden mellan de båda måtten BNP-tillväxt och BNP per capita-tillväxt kommer att tillta. Det traditionella tillväxtmåttet kommer att visa en god utveckling de närmaste åren, men det är snarare en källa till förvirring än något att glädjas över.

Den verkliga välståndsutvecklingen för enskilda människor pekar nämligen i en helt annan och mer negativ riktning. Nästa år räknar vi med att BNP per capita stiger med endast 1,4 procent. Det är under det historiska snittet på 1,8 procent och rejält under hur det såg ut före finanskrisen, när tillväxttakten i snitt låg på 2,6 procent.

Men egentligen går det ännu sämre. Asylsökande räknas inte in i befolkningen förrän de har fått uppehållstillstånd. Med nuvarande långa väntetider hinner befolkningsstatistiken inte med verkligheten. Det tar därför tid innan den ökade migrationen får fullt genomslag i BNP per capita.

Svenskt Näringsliv har gjort en framskrivning av utvecklingen fram till 2019. Tillväxttakten i BNP per capita bedöms successivt försämras och faller till låga 0,7 procent 2019. En oroande svag välståndsutveckling.

En invändning mot att använda BNP per capita skulle vara att ett tillskott av fattiga personer inte nödvändigtvis måste påverka den befintliga (rikare) befolkningen. Men det är ett teoretiskt resonemang. Sverige är ett land med höga fördelningspolitiska ambitioner.

Det är orealistiskt att tro att denna politiska förutsättning skulle förändras mer än marginellt de kommande åren. Allt talar därför för att en betydande omfördelning kommer att ske, vilket gör att även den befintliga befolkningen påverkas av en svag BNP per capita-utveckling.

Till detta ska läggas tendenser till sämre kostnadskontroll i statens finanser. Redan i samband med höstbudgeten kunde konstateras att oplanerade kostnadsökningar pågick i ett antal transfereringssystem. Enligt Försäkringskassans senaste prognos ökar exempelvis kostnaderna för sjukpenning och rehabiliteringsersättning från 32 miljarder kronor 2014 till 49 miljarder 2019, en ökning med 50 procent på fem år.

Flyktingkrisen gör att kostnaderna för migration och integration också drar iväg. Migrationsverket begärde nyligen ytterligare 29 miljarder kronor för 2016, en summa som kan jämföras med hela det svenska biståndet på 32 miljarder. För 2017 begär man 41 miljarder extra, vilket motsvarar kostnaden för hela det svenska rättsväsendet inklusive polis och domstolar.

Migrationsverkets prognos processas nu av andra berörda myndigheter. Det kommer att leda till krav på mer pengar till Arbetsförmedlingen, mer pengar till Försäkringskassan, mer pengar till Polismyndigheten, samt mer pengar till kommuner och landsting.

Sverige är inne i en process där det är svårt att hävda att det finns någon som kan överblicka effekterna för de offentliga finanserna.

I ett allvarligt läge krävs omfattande reformer. Både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden behöver avregleras och moderniseras för att kunna svälja det stora tillskottet i befolkningen. Båda dessa marknader har varit satta på undantag när andra delar av ekonomin har reformerats. Nu är läge att ta tag i sådant som tidigare har setts som politiskt svårt.

Samtidigt behöver kostnadskrisen i den offentliga sektorn hanteras. På kort sikt är det oundvikligt att underskottet kommer att öka. Men inriktningen bör i huvudsak vara att åstadkomma effektiviseringar, besparingar och få en bättre integration på arbetsmarknaden. Skattehöjningar är skadliga, då de dämpar tillväxten. Men stora underskott är också problematiska, eftersom de brukar leda till framtida skattehöjningar.

Redan i dag tar hushåll och företag med hotet om framtida skattehöjningar i sina kalkyler. Redan i dag påverkas därför konsumtion och investeringar negativt.

Svenskt Näringslivs mål är att Sverige ska avancera i OECD:s välfärdsliga. De senaste decenniernas reformer har gjort att vi har avancerat från 13:e till 8:e plats. OECD grundar sina beräkningar just på BNP per capita. Risken är därför uppenbar att vi återigen tappar mark gentemot jämförbara länder. Regeringen behöver återta kontrollen i den akuta situationen och ta sig an en ambitiös agenda som består av strukturellt riktiga reformer.

Ann Öberg, chefsekonom, Svenskt Näringsliv
Jonas Frycklund, ekonom, Svenskt Näringsliv