Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Sverige tillsammans

  • Foto: Christine Olsson/TT

I förra veckan meddelade Sveriges kommuner och landsting, SKL, att kommunalskatten måste höjas med i snitt 2 kronor för att klara flyktingkrisen. Det är bara början. Kostnaden för kommunerna är försenade med flera år eftersom staten står för notan den första tiden. Kommunernas kostnader för årets stora mottagande faller ut först lagom till nästa val.

Enligt statsministern står Sverige nu inför sin största humanitära kris och insats sedan andra världskriget. Det är ord som borde vara vägledande för den inrikespolitiska utvecklingen.

Sverige står också inför en period av mycket stor politisk osäkerhet sedan alliansen i fredags hoppade av decemberöverenskommelsen. Att bryta pakten var lika nödvändigt som välkommet. Den var odemokratisk, lade en död hand över politiken, riskerade att skapa åtta år av svaga regeringar och försköt den ekonomiska politiken ut mot kanterna.

Nu är det dags att ta nästa steg.

Att bara låta Stefan Löfven regera vidare som om inget har hänt duger inte. Han måste nu ta hänsyn till att regeringen i alltfler centrala frågor har en riksdagsmajoritet emot sig, även i den ekonomiska politiken. Att fortsätta det ekonomiskpolitiska samarbetet med Vänsterpartiet och förbereda näringsförbud i hela välfärdssektorn är omöjligt.

Frågan från förra hösten har återkommit för en omstart: hur ska Sverige regeras? Den är därtill långt mer akut på grund av flyktingkrisen. Att ordna tält är det lätta. De stora svårigheterna kommer senare när samhället ska växa ikapp. Det behövs lärare, vårdpersonal, socialsekreterare, poliser, bostäder, infrastruktur och en extraordinär jobbtillväxt för att klara detta.

I dag bjuder statsministern in 800 personer från kommuner, myndigheter, företag, fackförbund och civilsamhället. Konferensen har namnet ”Sverige tillsammans” och ska handla om nyanländas etablering. Det är bra att folk träffas i ett svårt läge, men konferensen blir en förnedrande tillställning för kämpande kommunalråd om det inte finns någon skarp nationell politik.

Därför är det lika bra att säga som det är: en så svag regering som den nuvarande har ingen som helst möjlighet att nå framgång.

Om Sveriges politiska ledning på allvar vill göra skillnad tillsammans bör de göra upp över blockgränsen. De aktörer som har störst ansvar för situationen och de största möjligheterna är Socialdemokraterna och Moderaterna.

De skulle nu med hänvisning till krisläget snabbt kunna göra upp om följande migrationsrelaterade reformer:

En mer stram migrationspolitik som liknar den tyska och som minskar risken för att oproportionerligt många söker sig till Sverige. Man ska välja Sverige för att här finns goda framtidsmöjligheter vad gäller jobb och utbildning, inte för att socialstaten är mer generös än i andra länder. Sverige måste också omedelbart göra något åt att så många flyktingar försvinner och lever som papperslösa. Detta är en underskattad fråga. Vi bygger upp ett allvarligt och farligt problem om en stor grupp lever helt utanför samhället. Särskilt illa är det att barn lever så. MP:s låt-gå-politik på det här området är brottsligt naiv. Regeringen bör också föra en mer aktiv signalpolitik så att flyktingar i förväg får alla relevanta fakta vad gäller väntetider, villkor och situation på arbetsmarknaden. Att berätta om läget är att visa respekt.

Att vi just nu i praktiken har en okontrollerad invandring från en region som präglas av extremism och en brutal användning av våld innebär ett ansvarstagande som ingen stat kan fly från. Säkerhetspolisen måste få mer resurser och polisen måste få kraft att snabbt trycka tillbaka den laglöshet i utanförskapsområden som Rikspolisstyrelsen har larmat om. Även detta är en underskattad fråga. Kombinationen av stor invandring utanför det legala systemet och starka kriminella nätverk är farlig och måste bekämpas.

Jobbpolitiken måste utformas för att i varje led minska den rekordlånga etableringstiden på svensk arbetsmarknad. Det kräver omfattande reformer. I dag tar det mellan 7 och 10 år innan flyktinginvandrare har jobb. När flyktingmottagandet är stort innebär detta en ohållbar belastning på de sociala systemen. Även här är Tyskland ett föredöme. De tyska migrationskostnaderna är lägre än de svenska och arbetsmarknaden fungerar bättre för nyanlända, bland annat tack vare den tidigare socialdemokratiska regeringens låglönereformer. Snabbspår för utbildade räcker inte. Majoriteten av flyktingarna har ingen högre utbildning och de måste komma in på arbetsmarknaden.

Formerna för samarbetet är inte det viktiga. Det rimliga är att Löfven lämnar samarbetet med MP och bildar en ren S-regering för att kunna vända sig högerut. En koalitionsregering mellan S och M ska absolut inte uteslutas.

Både S och M kan tjäna på ett tätt samarbete. De närmaste åren är fyllda av nödvändiga beslut som är svåra för partierna att ta på egen hand, men tillsammans kan de lösa ut varandras låsningar och befria varandra från småpartiernas självupptagenhet. Ett ansvarstagande nu skulle väcka respekt.

Staten måste ha en ledning som fungerar och att vara ett statsbärande parti förpliktar.

Tyck till