Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Fortfarande för tidigt att räkna ut alliansen

  • Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Efter det svaga resultatet i EU-valet och den nästan lika svaga opinionsmätningen av SCB förra veckan är alliansen nu rökt enligt många bedömare. En del har pekat på den allmänna vänstervinden, andra på att opinionssiffrorna visar ett snart ointagligt gap mellan de båda blocken.

Men det är för tidigt att räkna ut alliansen som regeringsalternativ. Valet kommer att bli mer jämnt än vad siffrorna ger sken av.

Att alliansen skulle få egen majoritet verkar osannolikt, men det har den inte i dag heller. Alliansen regerar i minoritet och kan fortsätta med det om alliansen plus SD når över 50 procent eftersom SD oftast röstar med allianspartierna.

Socialdemokraterna plus något eller några av de andra rödgröna partierna kan inte regera i minoritet. De skulle kunna klara omröstningen om statsministerposten om allianspartierna lägger ned sina röster men kommer att få mycket svårt att få igenom sin politik. Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna kommer inte att lägga ned sina röster i fyra år.

Därtill har budgetens så kallade minoritetsskydd kraftigt försvagats sedan Socialdemokraterna tillsammans med SD börjat blockera enskildheter. Det mest kända exemplet var höstens strid om brytpunkten för statlig skatt. I förra veckan satte de rödgröna och SD stopp för regeringens förslag om att ändra arbetsgivaravgiften för unga. Även alliansen kommer att göra samma sak mot en rödgrön regering i minoritet, men till skillnad från nu kommer det att hända mycket oftare.

Detta gör att Fredrik Reinfeldts löfte om att släppa fram det större blocket inte är så mycket värt. Stefan Löfven vet det och det är orsaken till att han är beredd att bredda ett eventuellt regeringsunderlag till att inkludera något av de borgerliga partierna. Han inser att han måste ha en majoritet i riksdagen bakom sig. Om han inte lyckas bildar han troligen inte regering även om de rödgröna blir större än alliansen. Bollen går då till Fredrik Reinfeldt som fortsätter att regera på samma grund som nu.

Det intressanta styrkeförhållandet för regeringsbildningen är alltså inte det mellan blocken utan det mellan 50-procentsstrecket och de rödgröna. I SCB-mätningen var det 1,4 procentenheter. Följande talar för att det är för lite:

Oppositionen brukar minska under svenska valrörelser eftersom regeringsalternativen klarnar ju närmre valet man kommer. Missnöjet med sittande regering sjunker undan som faktor när regeringspartierna lösgör sig från Rosenbad och börjar kampanja.

Det vitala och lite vildvuxna rödgröna blocket är spännande och medialt, särskilt med Fi, men kan stöta ifrån sig väljare när det väl gäller. Trots allt använder många människor rutavdrag, har barn i friskolor och uppskattar sina jobbskatteavdrag. Vardagslivet har förborgerligats och i takt med att MP och V växer i styrka blir det svårare för S att locka medelklassväljare.

Regeringsduglighet har alltid varit en valvinnare. Orsaken till Tage Erlanders långa maktinnehav var inte att en majoritet av svenskarna var utopiska socialister utan att väljarna kände igen kompetens. Göran Persson vann på samma kvalitet 2002. Den triss i moderater som inte lockade väljare i EU-valet kan mycket väl göra det i riksdagsvalet. Bildt, Borg och Reinfeldt tillhör Europas absoluta spetskompetens. Och centerledaren Annie Lööf är en dark horse som testats i hård motvind.

Den största faran för alliansen är att många ser en regering som sänkt skatten samtidigt som kärnfunktioner som skolan, försvaret och tågtrafiken inte fungerar som de ska. Men det är inte alls säkert att oppositionen levererar bättre svar på viktiga frågor.

Tyck till
Tyck till