ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Ledare: Rysslands nya roll testas i Arktis

  • VARMT VÄDER. Nordostpassagen är isfri allt längre och ett genombrott för sjöfart kan ske snart och snabbt. Det skulle innebära 40 procents kortare väg mellan Europa och Asien. Utvecklingen har allt att vinna på att Ukrainakrisen inte sprids till ishavet. Foto: Laura Rauch

Veckan efter midsommar avgår isbrytaren Oden från Köpenhamn för sommarens stora expedition längs Nordostpassagen, det nu isfria vattnet norr om Ryssland. Expeditionen heter Swerus, engagerar ett 80-tal forskare och är ett samarbetsprojekt mellan Sverige, Ryssland och USA. Uppgiften är bland annat att studera läckaget av metangas.

Om avsmältningen fortsätter kommer Nordostpassagen att bli farbar året runt vilket förkortar frakttiden mellan Asien och Europa med 40 procent. Det innebär den största förändringen för handelssjöfarten sedan Suez-kanalen öppnades 1867 och många aktörer har stora förhoppningar. Ökningen av antalet fartyg är snabb, om än från låga nivåer. Ett kommersiellt genombrott kan ske snart.

Men farvattnen mellan Barents hav och Berings sund kommer att vara svåra även om de blir isfria. Här finns isberg och det är mörkt, dimmigt och stormigt. För att farleden ska fungera och vara säker behövs lotsar, övervakning, sjömätning, isbrytare och räddningstjänst, det vill säga infrastruktur som kräver ett tillitsfullt samarbete mellan länder för att rederierna ska våga satsa.

Den viktigaste organisationen för att hantera dessa frågor, samt hur exploateringen av de jättelika gasfyndigheterna och oljefälten ska gå till, är Arktiska rådet.

Hittills har Arktiska rådet varit en påfallande ljus historia. För första gången tycks en helt ny del av världen exploateras utan stora konflikter, vilket är ett mycket gott betyg åt vår tids globaliseringsvåg. Trots att så stora rikedomar står på spel, att världen håller på att få en ny Suezkanal och att Ryssland har sin mest strategiska flottbas i Murmansk har man lyckats. Alla medlemmar vill säkra det fredliga samarbetet och behålla Arktis som ett militärt lågspänningsområde. Till Rådets större framgångar kan räknas bindande avtal för räddningstjänst och hantering av oljespill och ett komplicerat gränsavtal mellan Norge och Ryssland.

Den stora frågan är om denna lyckliga period nu håller på att ta slut. Rysslands agerande i Ukraina visar att Moskva inte håller sig till avtal och inte går att lita på och att ryska intressen går före internationell rätt.

Skadeverkningarna av Rysslands nya politik är stora i östra Europa och relationerna mellan Ryssland och EU/USA har försämrats, men än så länge är det svårt att bedöma skadan på ett globalt plan. Arktis är testet.

Man ska alltid vara försiktig med att vara optimistisk, men en optimistisk tolkning av Ukrainakrisen är att Rysslands rättsvidriga agerande begränsas till Krim och är mer styrt av historiska bindningar än av planer för framtiden.

I Arktis finns nästan bara framtid, i alla fall mycket svaga ryska moderskänslor, om några. Dessutom delas framtiden i hög grad med USA, EU och därtill med Kina som investerar i ny isbrytarkapacitet.

Det intressanta är att Ryssland än så länge inte har visat Krim-takter i Arktis. Ryssland har stärkt den militära närvaron och övat med bombflyg, men det behöver inte betyda mer än att Ryssland sakta men säkert återtar kontrollen över sina gränser efter kollapsen i början av 1990-talet.

Ryssland har inte placerat ut fler flaggor eller gjort aggressiva anspråk på territorier. Konfliktpunkter saknas inte. Till exempel har Danmark inkommit med en önskan om att Grönlands ekonomiska zon ska utsträckas över Nordpolen. Ryssland har samma anspråk. Eftersom hela området på grund av istäcket är så dåligt sjömätt vet man inte riktigt var kontinentalsocklarna går varför gränserna säkert kommer att ritas om och anspråken hagla över fyndigheter. Trots osäkerheten uppträder Ryssland som alla andra.

Ryssland kan naturligtvis ändra sig och om det händer får världen ett tydligt besked om att Ryssland på riktigt är en global skurk framöver. Men omvärlden gör nog klokt i att så långt som möjligt fortsätta att vårda samarbetet i Arktis. Som ett svar på Ukrainakrisen har till exempel det nuvarande ordförandelandet i rådet, Kanada, ställt in möten med Ryssland. Till exempel stoppades ett möte mellan rådsmedlemmarnas överbefälhavare i förra veckan. Och tidigare utrikesministern Hillary Clinton har manat till enad front mot Ryssland i Arktis.

Detta är en oklok politik. På samma sätt som EU och Nato och USA stenhårt och tydligt bör visa Ryssland att beteendet i Ukraina är oacceptabelt och att Ukraina är en fri nation som själv ska välja sina internationella sammanhang, bör man inte aktivt sprida skadeverkningarna till andra regioner. Det kalla krigets logik att konfliktlinjen mellan supermakterna löpte i varje lokal konflikt över hela världen och i varje djungel måste inte med automatik gälla i den nuvarande konfrontationen med Ryssland.

Sverige är en av åtta medlemmar i Arktiska rådet. Vi har sedan starten som första prioritet att säkra regionens fredliga samarbete och bör nu vara en tydlig röst för att inte stöta bort Ryssland ur gemenskapen. I värsta fall riskerar vi en destruktiv huggsexa om naturresurser och att framtidens viktigaste transportled mellan Asien och Europa blir lika konfliktfylld som kanalen mellan Medelhavet och Röda havet. Och gemensamma forskningsexpeditioner med Oden blir omöjliga.

Tyck till