ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Debatt

Debatt: Vår syn på ägande

Den svenska ägarmodellen är unik. Den har gjort det möjligt att behålla och utveckla svenska storföretag med huvudkontor och forskning i Sverige med svenska huvudägare, trots expansion och globalisering, skriver Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf och bolagets vd Anders Nyrén.

Det talas ibland om den svenska modellen. Den innehåller sådant som internationell konkurrenskraft, tillgång till välfärdstjänster för alla medborgare och relativt höga skatter, men också värde för skattepengarna som medborgarna uppskattar liksom en samverkansorienterad arbetsmarknadsmodell.

Det finns anledning att peka på en annan sida av den svenska modellen som sällan presenteras i sin helhet: Den svenska ägarmodellen som under lång tid har möjliggjort för internationellt konkurrenskraftiga, globalt verksamma företag att ha en svensk ägarbas, betydande lokal produktion, svenska huvudkontor och viktiga forsknings- och utvecklingscentrum i Sverige.

Sverige har i förhållande till vårt lands storlek fortfarande en mycket hög andel globalt verksamma exportföretag. Vårt välstånd beror ytterst på dessa företags framgång. Det är runt dem som många starka små och medelstora företag, både tillverkande och tjänsteföretag, kan utvecklas.

I Sverige har det under lång tid funnits en samverkan mellan institutionellt kapital, ett folkligt brett aktiesparande och utövandet av en aktiv ägarroll med tydliga mandat från ägarna. Den svenska bolagsstyrningsmodellen bygger på transparens, en tydlig rollfördelning mellan bolagsorganen samt självreglering.

I kombination med starka och långsiktiga ägare har det resulterat i en solid ägarstyrningsmodell som karaktäriseras av tydlighet och stabilitet över tiden. Här har investmentbolagen spelat en viktig roll som beslutskraftiga, kravställande ägare med ett långsiktigt perspektiv. Det har också gjort det möjligt att stå emot krav från kortsiktiga aktivister att stycka de svenska storföretagen.

Handelsbanken, SCA och deras anställda via pensionsstiftelser har under lång tid bidragit till att ge Industrivärden ett stabilt ägande. Kapitalet har förvaltats med konkurrenskraftig avkastning till låg kostnad. Industrivärden i sin tur är en aktiv och långsiktig ägare i SCA, Sandvik, Skanska, SSAB, Volvo, Ericsson och Handelsbanken.

Nu anpassas dessa ägarförhållanden för att vara i linje med nya regelverk. Det innebär att vi även i fortsättningen behåller friheten att kunna påverka vilka personer som ska sitta i innehavsbolagens styrelser utan att regelverket sätter gränser. Det handlar inte om enskilda personer, utan om att säkerställa att Industrivärdensfären kan utöva sin ägarmodell under lång tid framöver utifrån en stabil ägarbas.

I sak har egentligen inget hänt. Som vi tolkar EU:s nya regler så vill man säkerställa att ledamöter avsätter tillräckligt med tid för sitt arbete i en bankstyrelse. Vi är övertygade om att ledamöterna i Handelsbankens styrelse även framöver kommer att avsätta den tid som behövs. Genom att Handelsbanken behåller sin handlingsfrihet säkerställer vi att banken kan fortsätta utvecklas stabilt med låg risk.

Svensk bolagsstyrning vilar på en modell där huvudägare förväntas delta i styrelsearbetet och bidra aktivt till utvecklingen av bolaget. Då måste större ägare också ges möjlighet att utöva den rätten. Lika självklart är det att ägande medför skyldigheter. Hit hör att arbeta för bolagets bästa för samtliga aktieägare, även minoriteten.

Självreglering är en annan viktig komponent i svensk bolagsstyrning. Den säkerställer snabb anpassning och modernisering utan att man tappar modellens grundläggande egenskaper.

Under en period blåste det starka internationella vindar för införandet av en enhetlig anglosaxisk eller amerikansk bolagsstyrningsmodell. Dessa idéer fick även fäste i Bryssel och kom på så sätt att utgöra ett reellt hot mot den svenska modellen. För Sveriges del innebar detta bland annat att en framgångsrik, gemensam kamp fick föras av den svenska regeringen och svenska ägarintressen för att skydda systemet med A- och B-aktier; en annan viktig del av den svenska ägarmodellen.

Efter finanskrisen hörs det dock nu nya tongångar. Allt fler lyfter fram den svenska ägarmodellen som en av förklaringarna till varför vårt land har lyckats relativt bättre än andra under och efter finanskrisen.

Nackdelarna med utpräglad kvartalskapitalism utan långsiktiga ägarambitioner har uppmärksammats. Inriktningen i dag inom EU är snarare att lyfta fram och stärka krafter som verkar långsiktigt. Från att ha varit kritiserad internationellt är den svenska ägarmodellen i dag uppskattad och röner internationellt intresse.

Desto mer anmärkningsvärt, likt en ödets ironi, blir det därför när EU:s regelverk, som säger sig vilja uppmuntra ökat ansvarstagande och kvalitet i ägarutövandet, i praktiken innebär allvarliga hot mot den svenska ägarmodellen.

Precis som övriga EU-länder anpassar nya direktiv till sitt lands särart är det vårt ansvar i Sverige att anpassa direktiven till vår svenska ägarmodell. Den anpassning av ägarstrukturen som nu genomförs inom Industrivärdensfären har mötts av förstående kommentarer från regerings- och myndighetsföreträdare, vilket vi tolkar som ett fortsatt stöd för den svenska ägarmodellen.

Principer om rättssäkerhet och äganderätt måste kunna hävdas även om det handlar om finansiell stabilitet. Därför har Industrivärden reagerat mot det orimliga i att en myndighet genom ett administrativt beslut utan prövning i allmän domstol – som är den vedertagna ordningen vid prövning av straff- och skadeståndsansvar för enskilda individer – kan utdöma böter på upp till 45 miljoner kronor för en enskild styrelseledamot. Det är positivt att en fördjupad beredning av detta nu sker inom regeringskansliet och att frågan därmed inte är aktuell på årets bolagsstämmor.

Industrivärdensfären vill värna och utveckla styrelsernas roll och ge dem de bästa förutsättningarna för att bli tydligare gentemot ledningen. Vi har i arbetet med årets valberedningar särskilt drivit frågan att ge ledamöterna sådana marknadsmässiga arvoden att vi på global nivå kan rekrytera de bästa, med relevant erfarenhet från internationellt verksamma företag. Relevanta styrelsearvoden möjliggör en bred rekryteringsbas över tiden. Vi är väl medvetna om att detta kan sticka i ögonen och inte ger oss några applåder.

Vi förstår också att mångfald i styrelsesammansättningen i börsbolag har stort symbolvärde. Industrivärdensfären måste bli bättre på att avspegla detta i de styrelser där vi har inflytande. Vi delar uppfattningen att styrelser med en bred mångfald kan öka värdeskapandet. Vi arbetar därför aktivt för en bättre balans mellan män och kvinnor i bolagsstyrelser och för att detta ska skrivas in i den svenska koden för bolagsstyrning som en del av självregleringen.

Det är glädjande att se att allt fler svenska och andra nordiska institutionella ägare definierar delar av sina innehav som långsiktiga. Vi samverkar gärna med dessa ägare till gagn för aktieägarna i de bolag där vi investerar.

Vi är övertygade om att Sveriges välstånd bygger på att vårt land kan vara en attraktiv bas för industriell produktion, forskning och utveckling och säte för huvudkontor. Det är därför som vi efter bästa förmåga kommer att bidra till en aktiv debatt om hur Sverige skapar sådana förutsättningar.

En sådan förutsättning är en stark och intakt svensk ägarmodell.

Sverker Martin-Löf, styrelseordförande för Industrivärden
Anders Nyrén, vd för Industrivärden

Tyck till