ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Ledare: Attefallshuset är en tydlig bostadspolitik

  • FRIHET I EN LITEN ASK. 25 kvadratmeter utan bygglov är ytterligare en pusselbit i regeringens politik för att öka uthyrningen av bostäder. Stefan Attefall har skäl att se glad ut. Foto: Claudio Bresciani

Det är märkligt vad lite frihet kan göra för att få saker gjorda. Ingen förbjöd bodbyggen i Sverige före 1979 men befrielse från bygglov på byggnationer under tio kvadrat fick byggandet att explodera och Friggeboden att bli en älskad frizon. I dag ståtar boden överallt i landet som ett frihetsmonument över Fälldinregeringarnas blygsamma liberalism, alltmer påkostad och tidsenligt smyckad med kakel och zinktak.

Alliansregeringen tänker nu återupprepa succén men i större skala. Först utvidgades Friggeboden till 20 kvadrat och strax togs det stora klivet till det så kallade Attefallshuset, en minivilla på 25 kvadratmeter avsedd för permanentboende med en respektabel taknockshöjd på hela fyra meter. Det sista är viktigt då fyra meter lätt fäller en skugga över grannens söderläge, varför Lagrådet bestämt avfärdade planerna.

Men regeringen stod på sig och lämnade en proposition i går. Den 2 juli i sommar väntas lagen träda i kraft. Byggföretagen marknadsför redan minivillor med kök, badrum och allrum med generösa treglasfönster, till och med en liten bastudel får plats, allt spikat och klart och bara att lyftas in på tomten med en kran. Med en byggkostnad på ett par hundratusen och en hyra på 5.000 kronor i månaden är kalkylen riktigt bra för tomtägare med plats över.

Liksom tidigare regeringar har även nuvarande dömts ut för att sakna en bostadspolitik. Byggandet går för långsamt i storstadsregionerna och hotar att skada den ekonomiska tillväxten och försvåra ungdomars väg ut i livet. Men det är svårt att peka på en självklar lösning. Marknadshyror är politiskt känsligt. Subventioner i konsumentledet riskerar att öka skuldsättningen, subventioner i producentledet minskar prispressen. Ingen vill ha tillbaka statens enorma kostnader.

Men om man tittar på vad bostadsminister Stefan Attefall, för övrigt en gång Kristdemokraternas mest intressanta idépolitiker, har gjort finns det faktiskt en tydlig linje. Gränsen för skatt på hyresinkomster har höjts till 40.000 kronor om året, kraven på detaljplan har mjukats upp, bygglov för att dela upp hus eller lägenhet i flera hushåll har slopats, liksom bygglov för tillbyggnad och takkupor, och så nu minivillan.

Det ska helt enkelt bli billigare och enklare att bygga till och bygga ut och bygga om så att delar av fastigheten kan hyras ut till ett andra hushåll.

Många känner en instängd lukt från förr. ”Hyrestanten löser inte bostadsbristen”, bloggade till exempel Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman när den då nytillträdda alliansregeringens planer klarnade. ”Attefallhuset för oss tillbaka till statar-Sverige”, menade Vänsterpartiet i går.

Samtidigt riktar sig uthyrningsreformerna just till ungdomar och studenter som under mycket lång tid har haft notoriskt svårt att få bostad.

Boverket gjorde för några år sedan en rapport om hyresmarknaden i Oslo där man sedan länge har byggt villor med uthyrningsdel. Totalt finns 185.000 så kallade sokkelboliger i Norge, och beståndet fungerar mycket bra som smörjmedel för grupper som inte vill eller kan investera i eget ägande.

Svenskarna har tillsammans med danskarna Europas största boendeyta per capita, hela 44 kvadratmeter. Vi ligger i topp vad gäller ensamhushåll och i absolut världsklass i konsumtion av kök och badrum, gärna helkaklat. Sammantaget är detta den viktigaste orsaken till att Sverige har så höga boendekostnader. 27 procent av den disponibla inkomsten går till att bo.

En politik som gör det enklare att dela på boendeytan och tomtmarken är kanske inte den grandiosa bostadspolitik som syns i landskapet och som bygger nya städer, men det är en politik som snabbt löser ett svårt problem och som etablerar den mellanform som har saknats på boendemarknaden. Det är också en politik som tillhör alliansregeringens mer sympatiska drag: att med lite mer frihet och tydliga incitament ge utrymme för folk att lösa utmaningarna själva.

Tyck till