Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Därför bluffar Åkesson om sin historia i SD

  • EN ANNAN VERSION. I gårdagens tv-utfrågning med psykoterapeuten Poul Perris (till vänster) slirade Jimmie Åkesson med uppgifterna om varför han gick med i Sverigedemokraterna. Foto: Johan Paulin/SVT

Hur kunde Jimmie Åkesson gå med i Sverigedemokraterna i mitten av 1990-talet? Han visste väl vad det var för parti? I gårdagens utfrågning av Sverigedemokraternas partiledare i SVT:s intervjuserie "Nyfiken på partiledaren" pressas Jimmie Åkesson av terapeuten och läkaren Poul Perris på den för Sverigedemokraterna så känsliga frågan.

Jimmie Åkessons svar är lika enkelt som det är avväpnande. Han visste helt enkelt inte så mycket om partiet. Men hur är det egentligen med det? Det är förstås bara Jimmie Åkesson som vet svaret. Och det är också därför det finns anledning att ställa frågan. I andra sammanhang har Jimmie Åkesson nämligen gett en helt annan bild av sin entré i partiet.

I Sverigedemokraternas jubileumsbok ”20 röster om 20 år” berättar Åkesson att han å ena sidan var ung och naiv och inte tog partiets ”otillräckligheter” på allvar. Å andra sidan hade han ”från första dagen” en stark ambition att förändra partiet. De ”politiska, organisatoriska och personella” felen fanns där och han såg dem, hävdar han. Helt avgörande för hans beslut att bli medlem var enligt Åkesson partiledarbytet 1995.

Många insikter för någon som hävdar att han visste väldigt lite.

Bilden fylls i av en av Åkessons generationskamrater från Sölvesborg, Patrik Lundberg, numera kolumnist i Aftonbladet. De växte upp i samma område. Gick i samma skola, Lundberg några klasser under Åkesson. I en krönika i förra veckan ifrågasatte han Jimmie Åkessons bild av ett slags avpolitiserat Sölvesborg. Hur kunde han missa SD-klistermärkena, budskapen och de unga män som ställde sig bakom dem? Hur kan Jimmie Åkesson som satt i skoltidningens redaktion, samma skoltidning som publicerade en intervju med bandet Ultima Thule och ifrågasatte bandets kopplingar till Sverigedemokraterna, hävda att han inte visste?

Alla partiledares skapelseberättelse kläs förstås i en passade ideologisk skrud. Men för Jimmie Åkesson handlar det om mer än så. Under många år var Sverigedemokraternas bruna skuggor partiets stora akilleshäl. Vem vill rösta på ett parti med så nära band till nazismen?

Partiets strategi har varit att formulera sin historieskrivning till ett pärlband av symboliska brytningar med det förflutna. Först 1995 och partiledarbytet. Det är därför Jimmie Åkesson och många från hans generation är så noga med att påpeka att de gick med i partiets först efter att Mikael Jansson tagit över som ordförande.

2001 genomfördes brytningen med det som senare blev Nationaldemokraterna. Den uppslitande interna striden målas upp som den stora uppgörelsen med extremisterna. I boken ”Ut ur skuggan – en kritisk granskning av Sverigedemokraterna” från 2010 undersökte jag och min kollega Mikael Ekman hur mycket dessa händelser egentligen påverkade partiets band till nazismen och delar av den extremhöger som partiet svär sig fria från samröre med.

Efter 1995 var det inte de extrema företrädarna som skulle bort. Det var skinnskallarna. Inte på grund av sina åsikter, utan på grund av sitt stökiga beteende. 50 procent av Sverigedemokraternas samtliga kandidater i valet 1998 hade före, under eller efter sin kandidatur varit kopplade till den svenska nazismen.

Även om partiet efter 2001 på ett annat sätt håller dörren mot vit makt-rörelsen stängd har partiet sedan dess tagit emot pengar från antisemiter, avslöjats ha medlemmar och företrädare som på olika sätt har engagerat sig i den nazistiska rörelsen. Vissa har sparkats ut ur partiet. Andra inte.

Samtidigt har partiet hävdat att Bevara Sverige svenskt, den organisation som Sverigedemokraterna växte fram ur, var en ”tvärpolitisk lobbyorganisation”. När det i själva verket var en uttalat rasistisk kampanjorganisation som öppet samarbetade med den övervintrade fascismen och nazismen.

Kanske är det så vi ska förstå Jimmie Åkessons dubbla budskap. Som ett sätt att bygga ut myten om ett parti som längs vägen har renats från extrema inslag. För ett parti som Sverigedemokraterna är det helt enkelt omöjligt att göra upp med sitt förflutna. Det enda som återstår är att ljuga om det.

När SD-ledaren Jimmie Åkesson hävdar att han inte visste så mycket om det parti han gick med i på 1990-talet ska man vara skeptisk. Åkesson har dubbla budskap, anser Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften Expo.

 

Daniel Poohl, chefredaktör, tidskriften Expo