Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Vad EU-omröstningen lärde oss

I morgon är det 20 år sedan svenska folket röstade ja till EU-medlemskap. Många uppfattade att öppna gränser inte innebar större möjligheter för svenskar, utan att "de" kom hit, skriver Lars Göran Johansson, ansvarig för ja-sidans kampanj.

I morgon är det 20 år sedan svenska folket röstade ja till EU. Då var jag kampanjledare för ja-sidan. Jag ser många likheter med dagens debatt. Det finns tydliga lärdomar att dra från EU-kampanjen, inte minst när det gäller att försvara öppenheten i en tid av oro och växande protektionism.

En avgörande insikt inför EU-omröstningen var att kunskapen om detaljer inte avgjorde om en person var för eller emot EU. I stället fanns tre underliggande faktorer som gjorde att många tänkte rösta nej. I dag ser vi samma mekanismer. De kan förklara både höstens valresultat och kritiken mot såväl EU som nya frihandelsavtal.

För det första fanns det vid folkomröstningen en allmän oro för förändringar. Sverige hade under decennier varit ett mycket stabilt samhälle. Nu var världen annorlunda. Många kände att tryggheten var hotad. Vår strategi inför folkomröstningen var att vara trygga, ödmjuka och lågmälda.

Det sker en enorm förnyelse i svenska företag som svar på globalisering och digitalisering. Konkurrensen är stenhård. Detta påverkar jobb i hela Sverige. Oron för detta måste mötas genom att politiker vågar förklara vad som sker i vår omvärld.

Den andra faktorn som gynnade nej-sidan i folkomröstningen var tendensen till trots mot överheten. EU är säkert bra för dem, men inte för mig, var en vanlig uppfattning. Därför var ja-kampanjens inriktning med personer som väljarna kunde identifiera sig med avgörande.

Det borde vara en lärdom även i dag: politiker och organisationer kan inte sitta i Stockholm och tala folk tillrätta. Människors egna erfarenheter och uppfattningar måste få ta plats i debatten.

Den tredje faktorn var en rädsla för det främmande. Sverige hade varit ett mönstersamhälle. Men redan för 20 år sedan mötte vi ökad global konkurrens.

Den försämrade självkänslan ledde till rädsla för det främmande. Många uppfattade att öppna gränser inte innebar större möjligheter för svenskar, utan att ”de” kom hit. Därför var vår utgångspunkt att EU-medlemskapet var bra för Sverige.

Även i dag måste vi bli bättre på att beskriva varför ett öppet och välkomnande Sverige är bra, också för alla oss som redan bor här. Då räcker det inte med starka moraliska argument om invandring. Ekonomiska argument behövs också.

Det är ingen slump att de konfliktlinjer som ritades upp inför folkomröstningen fortfarande präglar oss. Sverigedemokraternas framgångar kan delvis förklaras av att många känner sig främmande inför förändringar och skeptiska till vad man ser som en elit i Stockholm.

Nu står vi inte inför en folkomröstning, men utmaningen de kommande åren är kanske ännu större. En avgörande uppgift är att värna om det öppna samhället. Öppenhet när det gäller såväl människor som kapital, varor och tjänster är överlevnadsfrågor för företagen i Sverige.

För näringslivet är det ett självklart perspektiv: företagande bygger i grunden på att vara nyfiken på andra människor och försöka tillgodose deras behov. Många svenska storföretag har grundats av invandrare. Dagens storföretag blev stora tack vare att de snabbt fick tillgång till internationella marknader.

Att avstå från öppenhet har också konsekvenser. Vi måste bli bättre på att beskriva dem. Krafter som vill strypa arbetskraftsinvandring och förhindra nya frihandelsavtal måste bemötas.

Allt är inte mörker och elände. Om vi tar vara på den potential som finns i att fler startar företag eller får jobb så kan Sverige möta en ljus framtid. Men det brådskar.

Det är inte ödesbestämt att hundratusentals människor är utan jobb. Det beror på den politik som förs. Klarar vi inte av att ställa om politiken de närmaste åren kommer Sverige att få ett permanentat utanförskap.

Sverige ska vara ett öppet och välkomnande land. Men om vi ska klara en generös migrationspolitik måste Sverige också bli världsledande på integration. Det är vi långt ifrån i dag. Vi måste inse att riktiga jobb bara skapas genom att stimulera och uppmuntra människor. Det är människor som anställer människor. Svensk politik har i decennier fokuserat på att öka människors anställningsbarhet.

Men ska vi lyckas minska utanförskapet på allvar krävs reformer som fokuserar på att skapa efterfrågan. Fler företagare måste våga ta risken att investera och utveckla sin verksamhet. Då krävs att såväl de politiska partierna som parterna på arbetsmarknaden vågar ta i frågor som rör en modernare arbetsrätt, ingångslöner som gör det lönsamt att anställa, ett skattesystem som uppmuntrar företagande och avtalsrörelser som ger rimliga löneavtal.

Svenskt Näringsliv har ett stort ansvar. Vi ska visa på de starka krafter som utmanar svenska företag och öka förståelsen för att det krävs reformer som underlättar omställning. När andra länder kommer in i världsekonomin och konkurrentländer genomför reformer kan inte Sverige göra det dyrare att anställa, minska drivkrafterna att arbeta eller öka regelbördan för företag.

Man blir inte agendasättande i en debatt om svåra frågor genom att välja de enkla svaren. Det gällde 1994 och det gäller också nu. För oss som värnar öppenheten och vill att Sverige ska vara ett välkomnande land som fullt ut deltar i den globala ekonomin ställer det krav på att vi vågar ta debatten och inte räds en konstruktiv diskussion.

Lars Göran Johansson, vice vd Svenskt Näringsliv och aktuell med boken Människor för JA!, om folkomröstningskampanjen för ett ja till EU.