Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Tre skäl att bjuda in SD

  • ISOLERAD. Sverigedemokraterna bjuds oftast inte in till företag och organisationer. Det gör att kunskapen om SD är bristfällig och att möjligheten att påverka begränsas. På bilden Björn Söder, Sven-Olof Sällström och Mattias Karlsson. Foto: Henrik Montgomery

Ska vi bjuda in Sverigedemokraternas företrädare? Det är en fråga som just nu diskuteras flitigt hos företag och organisationer som har kontakt med politiker. Att odla uppriktiga och upplysande relationer med riksdagsledamöter och ungdomsförbundare är viktigt för alla som vill påverka politiska beslutsfattare och som vill veta hur de tänker.

Oftast bjuds SD inte in till luncher, nätverksträffar, konferenser, seminarier eller företagsbesök. Företagen har kopierat de politiska partiernas taktiska förhållningssätt till Sverigedemokraterna. Orsaken är ofta att man inte vill riskera att det egna varumärket drabbas av kritik och negativ publicitet.

Man ska ha respekt för att detta är ett svårt övervägande. Men det finns starka skäl till att tänka om vad gäller riksdagens tredje största parti.

Det mest uppenbara skälet är att SD är ett maktägande parti, med eller utan Jimmie Åkesson i tjänst. Löftet om att minimera SD:s inflytande är redan brutet många gånger om eftersom nya samarbeten inte har uppstått. I små och stora frågor hänger därför den nuvarande regeringens öde på hur SD agerar i riksdagen. Om SD röstar med allianspartierna blockeras regeringen.

Att bedöma rikspolitiken handlar i hög grad om att bedöma hur SD röstar och resonerar och ytterst få kan göra kvalificerade bedömningar eftersom det finns så lite kunskap om partiets sakfrågor. Hur tänker partiet om energin, skolan, infrastrukturen, försvaret och skatterna? Vi vet på ett ytligt plan, men inte mer än så eftersom isoleringen av SD gör att omgivningen inte kan partiets inre liv och dynamik. De stora pr-firmorna brukar till exempel berömma sig av att ha exklusiv kunskap om riksdagspartierna, ofta via anställda med partipolitiskt förflutet. Men detta kunskapsflöde gäller inte SD eftersom ingen anställer tidigare SD-politiker.

Det andra skälet är att Sverigedemokraterna är ett parti i förändring och är därmed påverkbara. Man pratar ofta om SD:s påverkan på andra partier men mindre om riksdagens påverkan på det nya partiet. Att bli ett riksdagsparti innebär att man måste bredda sig och börja ta ansvar i frågor som man tidigare inte prioriterat. Därmed påbörjas en nästintill oundviklig normaliseringsprocess. SD:s riksdagsledamöter måste förhålla sig till kunskap och sakfrågor, riksdagsprocesser och utredningstjänsten och i likhet med alla andra människor vill de vara duktiga och vinna respekt. Riksdagsarbetet är ett socialt sammanhang som alla andra och träffar med de politiska talespersonerna ute på företagen och i branschorganisationerna är det också.

Därtill kommer SD-ledningens eget förändringsarbete. Partisprängningen 2001, då de mer radikala startade eget under namnet Nationaldemokraterna, var lika mycket på riktigt som när APK bröt sig ur VPK på 1970-talet. SD:s partiprogram och policydokument har successivt skrivits om och avradikaliserats och uppenbara rasister utesluts med jämna mellanrum, i alla fall om Expressen upptäcker dem. Det är klokt att förhålla sig kritisk till denna inre process, men det är likväl oklokt att inte låtsas om den eftersom den är central för partiets utveckling. Utan Jimmie Åkessons modererande ledarskap hade partiet aldrig blivit så här stort.

Det tredje skälet är att alla nya politiska krafter måste uppfostras av omgivningen. Näringslivet har ägnat ett kvarts sekel åt att mellan skål och vägg tala MP till rätta. Det har gått ganska bra. Miljöpartiet är numera för EU, tillväxt och ger till och med grönt ljus åt nya Gripen. När som helst bygger de ringled runt Stockholm också.

Samma arbete görs kontinuerligt med yngre generationer i partierna. Ingen är så uppbjuden som en ungdomsförbundsordförande i Almedalen eller hos Folk och Försvar i Sälen eftersom han eller hon är framtiden.

SD:s utveckling och position på höger–vänsterskalan är inte given. Timbrochefen Markus Uvell gjorde en intressant iakttagelse när han nyligen skrev att en underliggande strategisk fråga framöver är om SD blir ett högerparti eller ett vänsterparti. Näringslivet har inget ansvar för borgerlighetens förmåga att bilda regeringar, men man bör bidra till att nya och stora och växande partier har förståelse för grundläggande marknadsekonomiska mekanismer och inte blir en destruktiv kraft i alla frågor.

Näringslivet bör också bidra till att upplysa om den långsiktigt ekonomiska vinsten med öppenhet. Det är finfint att skriva debattartiklar om saken, men man ska inte underskatta kraften i att prata med folk och konkret visa varför Sverige vinner på invandring. Bara för att man talar med varandra behöver man inte vara överens i alla frågor.

SD är inte bjuden till den gamle dynamittillverkarens stora fest i stadshuset i december. Alla andra är där. Det är ett förhållningssätt som tyder på dåligt självförtroende och är inte ett bra föredöme. Men så har heller Nobelstiftelsen varken politiskt eller kommersiellt ansvar.