Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Ledare

Ledare: Sverige är ett system mer än ett folk

Sverige är en plats med hög inflyttning, precis som Stockholm. Låt oss bygga bostäder, skolor, föda nya barn och låta livet gå vidare.

I kölvattnet av den höga invandringen har det brutit ut en intressant debatt inom borgerligheten om rätten att invandra och rätten att reglera invandringen, och på vilka grunder invånare i ett land kan neka utlänningar tillträde.

Det började med ekonomen Tino Sanandaji som på sin blogg drog upp ett liberalt försvar för att fälla gränsbommen. Ett land med dess ekonomi, institutioner och historia bör betraktas som medborgarnas ägodel, menar Sanandaji, och såsom delägare har man rätt att skydda sin egendom och därmed rätt att neka eller bejaka att andra bosätter sig här.

Den tanketråden, som delades friskt, fick DN:s ledarkolumnist Lena Andersson att polemisera mot idén om att ett land är en ägodel. Rätten att bosätta sig var som helst är absolut, menar hon.

Denna föreställning delar inte SvD som på ledarplats i går tog ställning för ett mer konservativt förhållningssätt där begrepp som nation och folk är grundvalen för demokrati och rättigheter, begrepp som blir helt meningslösa om hela världens befolkning principiellt kan vara en del av dem.

I går brakade också Paulina Neuding, framgångsrik liberalkonservativ chefredaktör på Neo, ihop med nyliberalen Fredrik Segerfeldt om välfärdsstatens möjligheter att överleva fri invandring.

Om man ser på nuvarande lagstiftning och politik rör sig Sverige definitivt mer i Sanandajis, Neudings och SvD:s föreställningsvärld än i Anderssons och Segerfeldts.

Sverige har fri invandring från länder som vi delar kultur eller starka institutioner med, från början Norden, numera hela EU. Invandring från resten av världen är reglerad och den regleringen är föremål för en ständig debatt.

Men, vilket är viktigt, regleringen är också föremål för distinkta svenska intressen, till exempel för att få hit arbetskraft eller för att stärka och skydda mänskliga rättigheter. Flyktinginvandringen uppfattas ofta som altruistisk men den är i hög grad ett politiskt instrument för att värna värden som Sverige håller högt och för att stärka Sveriges ställning på världsscenen, vilket också har lyckats. Sveriges röst väger tyngre eftersom vi är med och tar ansvar och det gynnar våra intressen.

Det som stökar till denna diskussion är föreställningen om att svenska intressen är detsamma som ”folkets”. Om man med ”folket” menar etnicitet kan man nämligen med fog hävda att en hög invandring är ett hot. En politik för att stärka en viss etnicitet är en helt annan politik än den som förs i dag, och därtill en farlig och konfliktfylld politik.

Därför är det bättre att betrakta det svenska mer som ett system än ett folk. Det svenska systemet, i form av rättsstaten, demokratin och ekonomin, är ett av världens mest välskötta och får individer att växa och förverkliga sina liv. Om individer flyttar hit och blir en del av systemet stärks det.

Att fler arbetande personer stärker ekonomin är självklart för de flesta, men detsamma gäller ju övriga delar av systemet. Svenska språket stärks av att utlänningar lär sig det, demokratin blir starkare av att fler lever i ett demokratiskt land, idén om individuella fri- och rättigheter stärks av att personer utifrån kommer hit, bryter sig loss från förtryckande traditioner och lyckas.

Om man betraktar sitt land på det viset blir det lättare att diskutera olika sätt att optimera systemet så att det fungerar bättre att invandra till, och det blir inte lika infekterat att ha synpunkter på exakt hur regleringen av invandringen ska se ut. Sverige är en plats med hög inflyttning, precis som Stockholm.

Låt oss bygga bostäder, skolor, föda nya barn och låta livet gå vidare.

Tyck till
Tyck till