ANNONS:
Till Di.se
Start Nyheter Debatt

Debatt: Stoppa dubbla skattestraff

På tisdag samlas alla Högsta domstolens 16 justitieråd för att avgöra om Sverige bryter mot Europakonventionen i vissa skattemål. Det ovanliga förfarandet ska hindra de olika tolkningar av regelverket som domstolarna gör i dag. Det skriver juristerna Clarence Crafoord och Börje Leidhammar.

Bara ungefär vartannat år och enbart i särskilt viktiga frågor samlar sig samtliga domare i Högsta domstolen för ett avgörande i plenum. På tisdag i nästa vecka kommer ett sådant avgörande. Saken gäller om Sverige bryter mot Europakonventionen genom att tillåta att enskilda, för ett och samma fel, både kan dömas för skattebrott och dessutom, i separata förfaranden, tvingas betala skattetillägg på upp till 40 procent av den skatt som undanhållits. Avgörandet kommer efter en lång period av rättsosäkerhet där många människor – till synes slumpmässigt – har straffats dubbelt.


Den närmare
innebörden av Europakonventionens förbud mot dubbla straffrättsliga förfaranden och dubbla straff var länge omtvistad. För att räta ut frågetecknen meddelade Europadomstolen 2009 en dom i högsta instans, Grand Chamber, i ett mål mot Ryssland.

Europadomstolen kom fram till att dubbla straffprocesser eller dubbla straff var otillåtet om de ”härrörde från identiska fakta eller fakta som i allt väsentligt var desamma”. I flera mål som följde därefter, bland annat mot Finland, bekräftade Europadomstolen detta budskap.


Men i
ett avgörande från 2010 kom HD, med röstsiffrorna 3–2, fram till att det svenska systemet med både vanliga straff och så kallade skattetillägg för samma förseelse är tillåtet.

HD:s majoritet ansåg då att det måste krävas ”klart stöd” i Europakonventionen eller Europadomstolens praxis för att ”underkänna den ordning som gäller enligt intern svensk reglering”.


Ungefär samma
linje intog landets högsta dömande instans för bland annat skattemål, Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som avsåg att Europadomstolens praxis inte avsåg det svenska rättssystemet, vilket ansågs ha särdrag i form av lagstadgade samordningar av påföljderna.


HD:s och
HFD:s avgöranden kom att få ett mycket olyckligt rättsligt efterspel där enskilda har bedömts olika beroende på att olika domstolar och olika domare dragit skilda slutsatser av dessa prejudikat från Europadomstolen och de högsta svenska domstolarna. Exempelvis beslutade hovrätten för Västra Sverige i ett uppmärksammat mål att avvisa åtal för skattebrott med hänsyn till att skattetillägg redan påförts för samma oriktiga uppgift som åtalet grundade sig på. Här ansåg man inte att de båda svenska högsta instansernas lösning av frågan grundades på en riktig tolkning av Europakonventionen.


Men samma
domstol kom i ett annat mål till en annan slutsats och godtog i det fallet HD:s bedömning såsom vägledande för rättstillämpningen. Motsvarande exempel på diametralt motsatt rättstillämpning finns beträffande hovrätten för övre Norrland och Göta hovrätt.

Tingsrätten i Haparanda bedömde att det fanns behov av svar på frågan om HD:s linje var förenlig med EU:s rättighetsstadga och begärde förhandsbesked från EU-domstolen. Detta ledde till att EU-domstolen i grunden bekräftade det som Europadomstolen tidigare fastslagit.


Tingsrätterna i
bland annat Solna, Stockholm och Göteborg har avvisat åtal då skattetillägg redan utgått. Andra fall, som prövats i andra domstolar eller av andra domare, har fått en annan behandling.


För den
enskilde är denna rättstillämpning oacceptabel. I en rättsstat måste den enskilde kunna förutse de straffrättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Dessa konsekvenser ska självfallet inte vara beroende av i vilken domstol handlandet prövas. Denna bristande förutsebarhet har medfört allvarliga konsekvenser för många människor.


Om HD
kommer till samma slutsats som förra gången och godkänner det svenska systemet kommer sannolikt ett stort antal klagomål att riktas mot Sverige i Europadomstolen. Sverige riskerar då att fällas för kränkningar av Europakonventionen i en aldrig tidigare skådad omfattning.


Om HD
däremot river upp sitt tidigare avgörande kommer frågan om resning och gottgörelse för dem som drabbats att aktualiseras i tusentals fall. Dessa frågor måste hanteras med omsorg och hänsyn till att även enskilda som gjort fel i skatteärenden har grundläggande fri- och rättigheter som måste respekteras.

Clarence Crafoord, jurist och chef, Centrum för rättvisa
Börje Leidhammar, advokat, Wistrand advokatbyrå, adj. professor i skatterätt


Tyck till