Bättre men inte bra nog. Det är Finansinspektionens betyg på hur bolånetaket fungerar efter drygt två år. Fi bildar också en analysgrupp tillsammans med Riksbanken som ska hålla koll på effekterna av utlåningen. Vilket kan behövas, när torsdagens rapport visar att bottenlånen amorteras på 140 år.
Boverket visade nyligen i en marknadsrapport att det just är lånevillkoren som styr bostadsmarknaden på kort sikt. Rörliga räntor, belåningsgrader uppemot 90 procent och marknadsvärdet som riktmärke för lånens storlek är gemensamma drag för bostadsmarknaderna i Sverige, Irland, Norge, Australien och Storbritannien.
Irland och Storbritannien har haft sina boprisfall och enligt affärstidningen Economists beräkningar är de svenska och australiensiska marknaderna rejält övervärderade.
Exemplet Danmark visar också tydligt hur alltför lättsinnig utlåning kan utlösa prisras. Enligt den danska Nationalbanken berodde drygt hälften av den reala prisökningen under åren 1999 till 2007 på amorteringsfria lån i kombination med att många valde lån med rörlig ränta. Sedan toppen för drygt fem år sedan har de danska priserna backat med 20 procent.
När det gäller nya bostadslån ligger drygt var tionde kring bolånetakets gräns på 85 procent enligt Fi:s rapport.
Att utvecklingen går åt rätt håll får stöd av en undersökning från fastighetsmäklarkedjan Erik Olsson. Där räknar var fjärde bostadsspekulant med att låna mer än 80 procent av marknadsvärdet. Under flera mätningar 2010 och 2011 var det drygt var tredje som planerade lån över 80 procent.
Småhusbranschen hör till bolånetakets hårdaste kritiker. Och visst är bolånetaket ett problem för många unga hushåll.
Här skulle någon typ av statlig bosparstimulans ge en stark signal som på sikt ökar möjligheterna för unga att spara till en kontantinsats. Goda exempel finns. Det räcker med att ta tåget till Oslo för att dra lärdom av ett framgångsrikt bosparande.