Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Debatt

Debatt: Vetorätt mot alunskiffer

Kommunerna bör få vetorätt mot prospektering ur alunskiffer. Sverige har en ­extremt exploateringsvänlig minerallagstiftning – men den kan medföra orimliga miljörisker. Tio berörda kommuner och lantbrukaren Carl Piper startar i dag (lördagen den 9 mars) ett upprop riktat till regeringen.

I ett antal kommuner är stora delar av berggrunden alunskiffer, en bergart som täcks av bördiga jordar. Om alunskiffern krossas frigörs tungmetaller och radioaktiva ­ämnen som utgör ett allvarligt hot mot markområden, grundvatten och odling under överskådlig tid.

Erfarenheterna av tidigare brytning i alunskiffer ger ett dystert facit, och den ­pågående miljökatastrofen vid finska Talvivaaragruvan visar att inte heller moderna metoder är miljömässigt hållbara. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.


Konventionell gruvdrift
i urberg är en viktig näring på många håll i världen, inte minst i Sverige. När det gäller alunskiffer är bilden en annan. Svenska alunskiffrar har fredats från exploatering sedan 1970-talet. Men till följd av Sveriges i internationell jämförelse extremt exploateringsvänliga minerallagstiftning verkar i dag en lång rad utländska prospekteringsföretag för helt ny utvinning av bland annat uran och fossilgas ur alunskiffer.


Stora områden
med alunskiffrar finns i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Jämtland, sydligaste Lappland samt på Öland. Just i dessa områden finns också Sveriges bördigaste odlingslandskap, vilket beror på att alunskiffern normalt förekommer tillsammans med kalksten.


Alunskiffern, som
bildades för en halv miljard år sedan, karaktäriseras av ett påtagligt innehåll av fossilt kol, svavel och ett stort antal tungmetaller och radioaktiva ämnen i låga halter. Orörd är alunskiffern stabil. Men när den bryts sönder och kommer i kontakt med luft och vatten frigörs ämnen med potential att förgifta omgivande sjöar, vattendrag, grundvatten och markområden i tusentals år.

De historiska ­erfarenheterna av ­exploatering av alunskiffrar avskräcker. I Sverige har vi Kvarntorpshögen i Närke, där man fortfarande ­lever med konsekvenserna av den oljeutvinning ur alunskiffer som avslutades 1966.

Ett annat exempel är urangruvan i Ranstad i Västergötland, även den med aktiv verksamhet under 1960-­ ­talet. Den gruvans storlek motsvarar inte ens en tusendel av de storskaliga uranbrytnings­projekt som prospekteringsföretag vill få till stånd i Sverige i dag. Trots det har kostnaderna för att reducera miljöskadeverkningarna uppgått till en halv miljard kronor. Miljöarbetet är fortfarande inte avslutat. För att försöka stoppa läckaget av radioaktiva ämnen och för evigt lättlakade tungmetaller har man täckt in hela berget av krossad alunskiffer med ett två meter tjockt lager av ­bentonitlera, kalksten och morän.

De prospekteringsföretag som nu är aktiva i våra kommuner hävdar att dagens metoder för brytning av alunskiffrar innebär acceptabla miljörisker. Detta motbevisas av den pågående miljökatastrofen vid finska Talvivaaragruvan. Där har nickel, koppar, zink, kobolt och uran utvunnits ur svartskiffer, vars egenskaper är jämförbara med alunskifferns. Trots tillgång till modern kunskap och ny teknik har verksamheten i Talvivaara, som endast har pågått några år, orsakat vad som beskrivs som en av Finlands värsta miljökatastrofer hittills.

Ett annat sätt som riskerar att frigöra alunskifferns tungmetaller och radioaktiva ämnen är att utvinna så kallad skiffergas. Metoden kallas för hydraulic fracturing eller fracking och har trots sin korta historia redan medfört stora miljöproblem i form av förstörda vattentäkter och landskap där den tillåts, exempelvis i USA.

Prospekteringsföretagen lockar med arbetstillfällen och utveckling; för de mer storskaliga projekten talas det om några hundra arbetstillfällen i ett par decennier. Därefter skulle kommande generationer tvingas ta över omfattade kostnader exempelvis för återställning av dagbrott och inkapsling av vittrande skifferrester. De marker de ärver skulle dessutom vara obrukbara.

Förutom att exploatering av alunskiffer innebär oacceptabelt stora miljöhot för omgivande ekosystem, så är det oförsvarligt att ödelägga bördig jordbruksmark för överskådlig framtid.

FN beräknar att mänsklighetens behov av livsmedel ökar med 60 procent redan till 2050.

Det är inget orimligt antagande att mat från det svenska jordbruket kan komma att efterfrågas alltmer. I dag är hälften av den mat vi konsumerar i Sverige importerad.

Över 40 svenska kommuner har stora delar alunskiffer i sin berggrund. Det är vi som bor och verkar i dessa kommuner – och våra barn – som får leva med konsekvenserna om våra alunskiffrar bryts sönder. Därför bör kommunerna få sista ordet, när bolag vill genomföra undersökningar och provborrningar som syftar till utvinning ur alunskiffrar.

I dag startar vi därför ett kommunupprop med denna innebörd, och bjuder även in övriga berörda kommuner att delta. Vår förhoppning är att rege­ringen ska inse den stora skillnaden mellan exploatering av alunskiffer och konventionell gruvdrift i urberg.


Inför ett
kommunalt veto mot all slags prospektering i alunskiffer!

Carl Piper, jordbrukare, initiativtagare till kommunuppropet, Lars Ahlkvist 
kommunstyrelsens ordförande (M), ­Hörby, AnnSofie Andersson, kommunstyrelsens ordförande (S), ­Östersund, Magnus Björkman , ­kommunstyrelsens ordförande (M), Tomelilla, Ulf ­Eriksson, kommunstyrelsens ordförande (C), ­Falköping, Curt B Gustafsson kommunstyrelsens ordförande (S), ­Tidaholm , Katarina Jonsson, kommunstyrelsens ordförande (M), Skövde, Lisbeth Lennartsson, kommunstyrelsens ordförande (C), Borgholm, Leif Nord, kommunstyrelsens ordförande (M), Åre, Karin Paulsson, kommunstyrelsens ordförande (S), Berg, Maria Söderberg, kommunstyrelsens ordförande (C), Krokom

Tyck till
Tyck till