Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Anonymiteten på nätet stärker demokratin

I går blev en av Sveriges mäktigaste bloggare, Wiseman, avanonymiserad då nätverket Ofog skickade ut ett pressmeddelande. Nu skriver Carl Bergqvist, major vid F21, i Di om sin blogg Wiseman's Wisdoms.

I går när jag satt och skrev ett blogginlägg om Riksrevisionens starkt kritiska rapport om försvaret, blev jag uppringd av en person som presenterade sig som representant för det anti-militaristiska nätverket Ofog och anklagade mig för att vara Wiseman och att man nu skulle avslöja mig. Då att ljuga inte ligger i min natur bekräftade jag att så var fallet.

Förmodligen undrar nu 99 procent av Di:s läsare vem eller vad Wiseman är. Saken är den att jag under drygt sex år har drivit den försvars- och säkerhetspolitiska bloggen Wiseman’s Wisdoms under mitt smeknamn i Flygvapnet – Wiseman. Under dessa år har bloggen haft 4 miljoner besökare som har tagit del av mina åsikter i de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna.

Bloggen har under åren fått ett visst inflytande inom såväl försvarspolitiken som försvarsmakten, vilket förmodligen har stuckit i ögonen på en del politiker och troligen även personer som rör sig i ”fredsnätverket” Ofogs kretsar. Samtidigt har bloggen, liksom andra försvarsbloggar, haft ett mycket starkt stöd hos Försvarsmaktens personal då vi bloggare från insidan har gett en helt annan bild av verkligheten i Försvarsmakten och av försvarspolitiken än den som målats upp av regeringen och försvarsdepartementet, men även delar av Försvarsmakten.

Styrkan har under alla år varit att ingen har varit riktigt säker på vem eller vilka som stått bakom Wiseman. Är det en politiker eller någon högt uppsatt i Högkvarteret? Många blir nog därför förvånade i och med mitt framträdande. Själv har jag alltid sett anonymiteten som en styrka. Budskapet och inte budbäraren står i centrum och man är därför fri från alla de fördomar som automatiskt förknippas med en avsändare. Budskapet är i bloggens värld dessutom alltid självkorrigerande i kommentarsfälten. Har man inte tillräckligt på fötterna så blir man där omedelbart korrigerad. En löjtnant – som jag var då bloggandet började – hade aldrig kunnat bli publicerad i samma omfattning.

Utan tvekan anser sig Ofog göra demokratin en tjänst då man deklarerat att anonymiteten gör att man inte vet vilka intressen som ligger bakom. I mitt fall handlar intresset om att öka allmänhetens medvetande om försvars- och säkerhetspolitik, vilket kanske inte ligger i Ofogs intresse. Ofog har genom åren varit duktiga på att skjuta in sig på individer som har stått för en annan åsikt än den egna i stället för att angripa själva budskapet, till exempel det synnerligen låga påhoppet på militär personal som deltog i Prideparaden.

Ofog har alltid undgått offentlig granskning, trots att man utan omsvep har bjudit in rysk militär personal att föreläsa om hur fasansfullt det svenska försvaret är. Trots närheten till Ryssland har man heller inte lyft ett finger för att protestera mot de övergrepp som begås där eller mot landets enorma upprustning. I dagarna inrättas exempelvis i Murmansk ett av världens största kärnvapenlager endast 45 mil från Sverige.

För mig personligen så kommer jag nu i framtiden troligtvis att tvingas att moderera mitt budskap. Inte för att Försvarsmakten motsätter sig verksamheten utan för att risken blir mycket större att läsare förväxlar min yrkesroll med min privatroll. Allt jag har skrivit, liksom det mina kolleger skriver gör vi som privatpersoner, men med mycket god insyn i försvarsfrågorna. Däri ligger styrkan. Om inte vi som är väl insatta kan yttra oss blir det svårt att få en utvecklande debatt.

En av anledningarna till min anonymitet har varit just min befattning som har ett visst intresse för främmande makt även om det kalla kriget länge har varit slut. Flera av mina kolleger som skriver har liknande befattningar eller sådana med högre krav på skydd, vilket medför att de inte har möjlighet att yttra sig under eget namn. Det kan jämföras med personer som lever under skyddad identitet på grund av hot från exmakar eller organiserad brottslighet. Ska dessa inte heller kunna yttra sig?

Däri ligger pudelns kärna i demokratin. Är det inte budskapet som är det viktigaste och inte avsändaren? Tydligen inte för Ofog.

 

Carl Bergqvist, major vid F21 i Luleå, känd som försvarsbloggaren Wiseman

 

Läs svar från nätverket Ofog här.

Tyck till
Tyck till