close
«Tillbaka
Spara artikel
Läs artikeln när det passar dig bättre

Klockan

Skriv ut

Debatt: Kontanter ger frihet
från kontrollsamhället

Uppdaterad 2013-10-26 10:25. Publicerad 2013-10-24 05:00

Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

Björn Ulvaeus kontantfria utopi är ett tillvaro utan torghandel, utan restauranger och utan barn som leker affär, skriver författaren Per Hagman.

Björn Ulvaeus läser DN-rubriken ”Vart åttonde hem drabbas av inbrott varje år” och drar slutsatsen att ett samhälle utan kontanter skulle ta bort inbrotten (Di Debatt 22/10).

Annons:

Sverige – liksom alla andra länder – har och kommer alltid att ha en svart ekonomi av ej oansenlig storlek. Den är och kommer alltid att vara byggd av fler än inbrottstjuvar. Det kan handla om tillfälliga torghandlare, restauranganställda som stannar kvar i yrket tack vare den obeskattningsbara kontantdricksen, folk som hjälper grannar att utföra hantverk mot betalning. Det kan handla om de små barnen som säljer saft eller leker affär på gatan och därmed under lika spontana som fascinerande former lär sig pengars värde och vad de mest grundläggande formerna av kapitalism, marknad och efterfrågan eller byteshandel går ut på.

”I dag vet vi att denna affärsidé från bankvärldens sida mer än gärna sanktioneras av stater eftersom medborgarnas transaktioner då går att kontrollera.”

Denna informella – ibland vita, ibland svarta – kontantekonomi har kanske inte Ulvaeus haft större erfarenheter av under senare decennier, men just byteshandel är de flesta eniga om var föregångaren till mynt och sedlar. Liksom att man fortfarande under nittiotalet såg nuvarande typ av kortbetalningar som den fräsiga framtiden, eftersom medvetenheten om nackdelarna ännu var begränsad.

I dag vet vi att denna affärsidé från bankvärldens sida, som konsumenten tvingats godta, mer än gärna sanktioneras av stater eftersom medborgarnas transaktioner då går att kontrollera. Vinn-vinn för banker och stat, men dödsdömt i långa loppet.

De enormt mycket högre kostnaderna för kortbedrägerier jämfört med kontanthanteringens dito betalar bankerna förstås gärna eftersom inkomsterna från korten som man skinnar konsumenterna och näringsidkarna på är så oändligt mycket högre.

Detta måste även Björn Ulvaeus begripa, även om han kokett låtsas annat, som sin bankrådgivares banalaste pr-ambassadör.

Det kontantlösa samhället skulle skapa en gigantisk pengatvättsbransch där Björn Ulvaeus inbrottstjuvar och andra skulle skapa ännu en expansiv nisch. För att inte tala om alla alternativa valutor, vars långsiktiga positiva konsekvens i och för sig skulle kunna innebära återgången till guldmyntfot.

Alla de som i dag fortfarande lever i en gråzon mellan kort och kontant skulle i ett renodlat kortsamhälle dessutom tvingas välja sida och då den vita sidans dörr är stängd för dem blir det den svarta.

Men även inbrottstjuvar vill gå på Abbamuseet. Kanske även de barnfamiljer som på grund av kronofogdeskulder eller betalningsanmärkningar har mycket svårt att få kort. I dag får de be sina av banker bättre betrodda vänner att lösa inträde åt dem och sedan ersätta dem med motsvarande summa i smutsiga mynt och sedlar.

Banker och myndigheter förfasar sig sedan länge över exempelvis Bitcoins.

Men varför uppstod Bitcoins?

Därför att det fanns ett behov.

Därför att det finns de som ännu längre varit ännu ivrigare och girigare än Björn Ulvaeus och då inte bara bankerna.

Dagens form av betal- och kreditkort påminner på så vis om cd-skivan. På samma sätt som Björn säkert gladde sig åt att hans gamla Abbaklassiker återutgavs på cd en gång i tiden och därpå förargades när konsumenterna uppfann andra format, så är det på väg att bli likadant nu när banker och stat blivit lika giriga som en gång musikindustrin.

Nu är jag varken fildelarromantiker eller inbrottstjuv, men jag och många andra ser och lever med den svarta ekonomins nödvändighet liksom vi uppskattar skönheten i de prasslande rasslande ljuden av kontanter; en skönhet Björn Ulvaeus kanske blev alltför van vid redan för 40 år sedan.

Den som tror på en sund kapitalism och marknadsekonomi tror på ett valutasystem som fungerar för alla, inte bara för de rika, utan även för de fattiga och smutsiga. Endast den inskränkt ängslige i form av en socialist eller omåttligt förmögen cyniker tror på en totalitär symbios mellan stat och bankvärld, där den vanliga konsumenten blir utsugen av banker; en del av den värld där större företag kan smita från bolagsskatten med statens goda minne.

Kreativ bokföring går det fortfarande att ägna sig åt utan kort

Tydligen har Björn Ulvaeus nu jobbat så mycket i kassan på museet om honom själv, att han vet berätta att några tvivelaktiga kronofogdekunder har han minsann inte i sina fina salar, däremot ”högljutt gnälliga tyskar och ryssar”.

Härliga svenskar älskar däremot att betala med kort.

”I de länderna får man tydligen betala en procentuell andel av summan man köper för i avgift till kortföretaget”, fortsätter han i sin analys av konstiga länder. ”Sådana avarter finns som tur är så vitt jag vet inte i vårt land”.

Björn! Det är ingen avart, det är standard även här.

Att ha det billigaste kortet kostar – om du blir godkänd – minst ett par hundra om året, vilket konsumenten utslaget på antalet kortköp kan få ned till några ören per transaktion. Försumbart i proportion till var den egentliga kostnaden ligger.

Om du till exempel vill köpa en stor starköl på krogen hade den varit 2 kronor billigare om den fått köpas kontant i stället för med kort, eftersom krögaren måste kompensera för sin transaktionsavgift, vilken består av en fast del och en procentuell.

Varför kan då exempelvis inte krogen ha en skylt där det står ”Stor Stark: kontant 46 kronor, med kort 48 kronor”?

Därför att det är förbjudet.

Så elakt fungerar det.

Varför går då inte handlaren eller krögaren över till enbart kontanter så att han eller hon kan sänka priset på en maträtt med en tia? På den frågan svarar alla krögare jag arbetat för eller känner att det vore omöjligt eftersom de då skulle bli så vansinnigt påhälsade och granskade av myndigheterna att det skulle bli alltför krävande, hur fläckfritt man än skötte sig.

”Varför kan vi då inte ta steget fullt ut och göra Sverige till det första kontantlösa landet på jorden?” frågar sig Björn Ulvaeus megalomaniskt drömmande. Jag ser honom framför mig som en nittiotals-von Anka badande i ett kassavalv med kort.

Därför att folk både vill leva och överleva, tror jag. Därför att många av oss vill ha en levande torghandel såväl som restauranger och barn som leker affär. Fascinerade av staplarna med enkronor, liksom jag själv älskar kontanthögarna på bordet vid hasardspel eller när jag gör något svartjobb någonstans. Kanske en högläsning på en litteraturförening för ett par tusen i fickan att sedan sätta sprätt på och skapa tillväxt redan samma kväll. Eller ge av till någon på gatan.

”Vi svenskar är ganska unika i att vi litar på våra institutioner”, fortsätter Björn Ulvaeus.

Akta dig för att göra dig till språkrör för vanligt folk, din gamle popmiljardär.

Det gläder mig att du berättar hur du ibland rör dig bland vanligt folk, men vet du, oavsett kontanter eller ej kommer du alltid att riskera sjukdomar. Att du en dag bevittnade hur en sjuk man lämnade över en smutsigt smittbärande sedel till en kassörska fyller mig inte med medlidande nog för att jag ska använda kort.

”En majoritet av svenskarna tycker att sedlar och mynt är de mest ohygieniska vardagliga föremålen som finns.”

Var du fått den siffran ifrån vet jag inte, själv byter jag gärna wettexduken mot en vältummad sedel.

Det finns öppna gränser och det finns stängda. När det gäller ekonomi och när det gäller människor. Bildligt och bokstavligt. Björns drömsamhälle skulle naturligtvis försvåra det ytterligare för ”gnälligt högljudda utlänningar” att ta sig till Europa om man här bara kan överleva med hjälp av kort. Jag tror att de som lyckats ta sig till Lampedusa på sistone har haft lättare att göra det med hjälp av kontanter än med kort och om en del av dem ska kunna skapa sig en försörjning här, så blir det i ett svart kontantsamhälle bortanför statens alla kortkramande mångfaldscoacher och byråkrater.

Även jag är din mardröm, Björn: jag ger smutsiga kontanter till tiggare varje dag. De tar sällan kort. I ditt drömsamhälle skulle kontantmänniskorna inte bara stängas ute från Abbamuseet, de skulle sakna möjligheter till överlevnad.

Du och storstädernas kulturelit må ha vilseletts att betala minsta lilla Fairtradetomat med kort trots att ni påstår er avsky bankvärlden.

Vi fria betalar kontant.

Vi står ut med smutsen.

 

Per Hagman, författare

 


Läs Björn Ulvaeus debattinlägg här

Tjänster

Annons:
Annons:
SENASTE NYTT PÅ DI.SE
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
I dag 44,93 Pkt
2016-05-29 09:00 - 17:30
DJI 0,25% 17 873,22

Dow Jones Industrial Average

0,25%

Skapad 2016-05-27

Valeant vinnare

NEW YORK. Krisbolaget gjorde en stark dag på Wall Street, där de stängde på dagshögsta.

I dag 0,70 Pkt
2016-05-29 09:00 - 17:30
OMXSPI 0,14% 489,19

OMXSPI

0,14%

Skapad 2016-05-27

Bra drag i spelbolag

STOCKHOLMSBÖRSEN. Steg markant efter att ha erhållit nya spellicenser.

Etiketter i denna artikel

Bästa bolåneräntorna
Annons:

Ersättning fakturaköp

Ditt kreditbetyg Ersättningsnivå*
AAA 98,66%
AA 98,33%
A 97,89%
B 97,36%
C 96,85%

*Genomsnitt april 2016

samarbete med fakturino.se

RESEVALUTOR

samarbete med forex
Börskoll
HMED
9,43
SSAB A
-8,05
VALUTAKOLL
Valutakollen
SEK/
Börskoll

 Nyhetstips: 08-573 650 50 - dise@di.se | Växeln: 08-573 650 00 | Kundtjänst/prenumerationsärenden: 08-573 651 00 | Dagens industri | 112 60 Stockholm | © di.se | Ansvarig utgivare: Lotta Edling | PUL | Cookies Följ oss på Google+ Följ oss via RSS Följ oss på Twitter Följ oss på Facebook Skicka mejl till dise@di.se

close

Anmäl kommentaren

Var vänlig och motivera din anmälan (valfritt)