Följaktligen har vi ett politiskt klimat där Moderaterna och Socialdemokraterna samlar närmare 70 procent av väljarna, och i flera frågor ligger så nära varandra att skillnaderna är svåra att se.
Utöver att sådan visionslöshet hindrar genomgripande reformarbete gynnar det också missnöjespartier som Sverigedemokraterna – vilket den senaste tidens opinionsmätningar vittnar om. Om de etablerade partierna verkar vara överens om allt gynnas populistiska krav på enkla lösningar.
Det saknas heller inte utmaningar. Svenska företags konkurrenskraft, välfärdens långsiktiga finansiering, massarbetslöshet och utanförskap bland utlandsfödda, energipolitikens dödläge och svenska folkets minimala privata sparande är bara några av de problem som kräver mod och idéer.
Så det är mycket välkommet att Centern faktiskt vågar tänka större än till nästa budgetproposition. Samtidigt är det lätt att bli bedrövad över fokus i debatten om centerns utveckling.
Det intressanta är nämligen inte huruvida partiet förespråkar månggifte, eller hur det ser på skolplikten. Den förändring Centerpartiet genomgår handlar om att skifta tyngdpunkt från ett intresseparti för lantbruket till ett idéparti med ambitionen att locka både stad och land. I centrum står tilltron till marknadsekonomin och omsorgen om näringslivet, utgångspunkten är värdet av personlig frihet.
Detta skifte beskrivs ofta felaktigt som ett infall från Annie Lööfs sida, men det påbörjades långt tidigare. Även Maud Olofsson kännetecknades av en betydligt mer genuin förståelse för marknadsekonomins och näringslivets betydelse än tidigare centerledare.
En gång i tiden var Centern ett parti vars hjärtefråga var ökade jordbrukssubventioner, som hävdade att ”ekohumanismen” måste överordnas marknadsekonomin, och som hoppade av en regering i protest mot idén att bygga en bro till Danmark. Sedan dess har mycket hänt.
Det nu aktuella idéprogrammet innebär ytterligare steg bort från fördelningspolitik och försvar av den socialdemokratiska välfärdsmodellen, vilket präglade det förra programmet. Det är en stor sak att ett svenskt parti faktiskt sätter personlig frihet och marknadsekonomi före mycket annat.
Det skifte som Centern genomgår är varken enkelt eller riskfritt, partiet är hårt pressat av opinionssiffror runt fyraprocentsspärren. Men det är ett misstag att tro att det handlar om liberala symbolfrågor som månggifte och skolplikt. Utgångspunkten handlar om den vanliga medborgarens frihet, om marknadsekonomi och om fri företagsamhet.
Debatten skulle också tjäna på att kritikerna faktiskt läste programmet. Det förslag om platt skatt som fått sådan hård kritik är till exempel formulerat som ”plattare skatt”, alltså minskad progressivitet i skattesystemet genom sänkta marginalskatter.
Det säger något mycket sorgligt om svensk debatt att en vision om sänkta marginalskatter beskrivs som liberal extremism.
Markus Uvell, vd Timbro/Stiftelsen fritt näringsliv