Men det nyligen aviserade ungdomspaketet på 8,1 miljarder kronor riktar in sig på fel åtgärder. Utspelet från regeringen är ytterligare ett bevis på bristen på samtal med näringslivet och industrin. Regeringen fjärmar sig från verkligheten.
När företagarna själva får bestämma hur massarbetslösheten bland de unga ska lösas på kort och på lång sikt så är det insatser som riktar sig mot riktiga jobb och med en riktig lön som efterfrågas. För att kunna skapa nya jobb behöver därför industrin få förutsättningarna att anställa unga med lägre ingångslön och med reducerad arbetsgivaravgift.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger högre än i de flesta andra jämförbara europiska länder och något måste onekligen göras. Annars riskerar en hel generation att glömmas bort på arbetsmarknaden med allt vad det innebär för såväl ungdomarna som för samhället.
Huvudspåret i regeringens jobbpakt är att det behövs en smidigare övergång mellan skola och arbetsliv. Detta antagande stöds huvudsakligen också av den underleverantörsbarometer som kontinuerligt mäter stämningen bland Sinfs cirka 1 300 medlemsföretag. Åtminstone gällande lärlingsanställningar med reducerad lön och reducerad arbetsgivaravgift. En sådan lösning för att få bukt med den höga ungdomsarbetslösheten tycker nästan tre av fyra företag är ett ganska eller mycket intressant förslag.
Underleverantörsbarometern visar också att nästan vartannat företag vill ha ytterligare sänkt arbetsgivaravgift för anställda under 26 år, något färre vill ha utbildningsstöd till företag som anställer unga respektive möjlighet till ett extra år på yrkesförberedande gymnasieutbildningar med praktik på företag.
Intressant att notera är också att Underleverantörsbarometern däremot visar att fyra av tio företag anser att tidsbegränsade ungdomsanställningar med lönebidrag är ett ganska eller helt ointressant förslag för att få ungdomar i arbete.
Att teckna avtal om en ny anställningsform är fullt möjligt, men om en sådan ska kunna fungera långsiktigt och på hela arbetsmarknaden behöver intresset och viljan finnas hos såväl industrin som fackförbunden.
Vilka frågor och lösningar som finns kan heller inte få hastas fram. När den hårda internationella konkurrensen ständigt kräver förhöjd produktivitet är det av naturliga skäl inte oproblematiskt att anställa oerfaren personal. I Underleverantörsbarometern svarar fler än hälften av företagen att tillgången på utbildad arbetskraft är ett problem för dem.
Den höga ungdomsarbetslösheten ligger i allas intresse att få ned, men i dag skyfflas problemen och kostnaderna alltför ofta även på det enskilda företaget. För att jobbpakten ska få den påtagliga betydelse för att sänka ungdomsarbetslösheten som regeringen tror, krävs inte bara ett statligt finansiellt stöd, utan att det riktas mot rätt åtgärder.
Det saknas inte arbetstillfällen i industrin, men Reinfeldt och hans regering måste helt enkelt hitta en möjlighet att göra dem verkliga. Bara genom en kombination av dessa åtgärder kan Sverige långsiktigt närma sig den låga nivå på ungdomsarbetslöshet som i dag finns i många andra jämförbara länder.
Anders Ekdahl, vd för Svensk industriförening Sinf