Förhandlingar mellan regeringen och Miljöpartiet har lett till att två nya
utredningar om anställningsskydd och den så kallade lex Laval tillsätts.
Nu kan regeringen rätta till misstagen. För det är inte EU som dikterar svensk
rätt, skriver juristerna Samuel Engblom och Ingemar Hamskär, TCO.
År 2007 kom Lavaldomen från EU-domstolen. Den handlade om att EU:s lagstiftning om fri rörlighet för arbetskraft var i konflikt med svensk lagstiftning om konflikträtt för att slå vakt om kollektivavtalen. I samband med domen pekade flertalet av Europas ledande juridiska forskare på att EU-domstolens avvägning kunde komma i konflikt med FN-organet ILO:s grundläggande konventioner om förenings- och förhandlingsrätt.
EU-domstolen såg visserligen de fackliga rättigheterna som grundläggande, men de fick bara utövas på ett sätt som inte störde den fria rörligheten för tjänster. Att en sådan konflikt föreligger bekräftades av ILO:s expertkommitté som i ett ärende gällande Storbritannien slog fast att de inskränkningar i strejkrätten som är effekten av EU-domstolens praxis, innebär en otillåten inskränkning av grundläggande mänskliga och fackliga rättigheter.
Den följande svenska utredningen och propositionen som ledde fram till lex Laval fokuserade alltför ensidigt på EU-rätten, som dessutom tolkades felaktigt, samtidigt som Sveriges övriga internationella åtaganden negligerades. Det har lett till en situation där vi både bryter mot internationella konventioner och äventyrar vår framgångsrika kollektivavtalsmodell.
Samma ILO-organ som fällde Storbritannien utreder nu Sverige. Det har även ifrågasatts om Lavaldomen och lex Laval är förenliga med Europakonventionen. Europadomstolen har på senare år i en rad domar skärpt sin praxis till skydd för föreningsfriheten till att omfatta fackliga organisationers rätt att förhandla och vidta konfliktåtgärder för att få till stånd kollektivavtal. Bestämmelser om föreningsfrihet och migrerande arbetstagares rätt till likabehandling finns även i Europeiska sociala stadgan. För att få frågan utredd anmälde TCO tillsammans med LO i juni i år Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättigheter.
Av den allmänna debatten är det ibland lätt att få intrycket att EU-rätten skulle stå över Sveriges övriga internationella åtaganden. Så är emellertid inte fallet. Vad gäller ILO:s kärnkonventioner och Europakonventionen är förhållandet snarare det motsatta. Europakonventionen är dessutom en del av EU-rätten och direkt inkorporerad i svensk rätt.
Nu finns dock en chans att rätta till misstagen. I mitten av sommaren kom regeringen med en lagrådsremiss om genomförandet av EU:s direktiv om bemanningsföretag, något som skulle ha skett redan förra året. Förslaget i lagrådsremissen, som i huvudsak är bra, är resultatet av en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet.
Det pris som regeringen fått betala för Miljöpartiets stöd är av allt att döma tillsättandet av två utredningar som ska behandla två av de frågor som varit kontroversiella i samband med genomförandet av direktivet och som har bidragit till det försenade genomförandet.
Den ena utredningen rör anställningsskyddet och ska undersöka om bemanningsföretag används för att kringgå företrädesrätten till återanställning. Den välkomnar vi, även om utredningen borde breddas till att granska grundproblemet – inhyrning för att tillgodose ett permanent arbetskraftsbehov.
Den andra utredningen är en parlamentarisk utredning om lex Laval, det vill säga de ändringar i svensk lagstiftning som genomfördes efter EU-domstolens Lavaldom. Uppgifterna om denna utrednings uppdrag är än så länge knapphändiga. Att kartlägga förekomsten av utstationering på den svenska arbetsmarknaden och utvärdera hur lex Laval har fungerat är välkommet men långt ifrån tillräckligt och motiverar knappast tillsättandet av en parlamentarisk utredning.
Ansvaret för att Sveriges olika åtaganden inte kommer i konflikt med varandra är Sveriges. Detta ansvar kan inte hänskjutas till diskussioner mellan EU och ILO eller EU och Europarådet. Ytterst är det riksdagens uppgift. En parlamentarisk kommitté kan därför vara rätt väg. Det kräver emellertid att direktiven tydligt anger att utredningens perspektiv måste vara bredare än bara EU-rätten.
Uppdraget bör vara att hitta ett sätt på vilket Sverige kan leva upp till alla sina internationella åtaganden samtidigt som den svenska kollektivavtalsmodellen respekteras. Det kommer inte att vara något enkelt uppdrag, men är likväl nödvändigt.
Samuel Engblom, chefsjurist, TCO
Ingemar Hamskär, senior juridisk rådgivare, TCO