Skatteflykt är ett av de största hindren för att bekämpa fattigdomen i världen. Stora summor försvinner ut ur utvecklingsländerna för att multinationella företag för ut pengar till skatteparadis. Det sker genom manipulation av internprissättning och fusk med fakturor så att vinsterna kan rapporteras där skatten är låg. Endast 3–5 procent av den globala kapitalflykten beräknas vara korruption.
EU-kommissionen lade förra året fram ett lagförslag som går ut på att europeiska företag verksamma inom olje-, gruv- och skogsindustrin ska göra land för land-rapportering. Det skulle tvinga företagen att redovisa sina betalningar till regeringar i varje land där de verkar. Förslaget innehåller även krav på projektrapportering, det vill säga att företagen ska vara öppna med betalningar som berör respektive utvinningsprojekt, till exempel en gruva.
Det finns flera vinster med ökad transparens kring företags verksamhet i utvecklingsländer. För det första blir det lättare för länderna själva att granska och driva in skatt, vilket ger staten inkomster som medborgarna kan kräva att de politiska ledarna använder till vård, skola och fattigdomsbekämpning.
För det andra, om skatteflykten stoppas gynnar det ansvarstagande företag som betalar skatt, de slipper konkurrera med skattesmitare. För det tredje får investerare bättre möjligheter att göra bedömningar av ett företags verksamhet. Därför har företag och investerare välkomnat EU-kommissionens förslag.
Transparens om betalningar är bra, men otillräckligt om skatteflykten ska stoppas. För att skattemyndigheter ska kunna upptäcka skatteflykt måste företagen redovisa mer än bara betalningar till regeringar, transparens bör gälla även produktion, försäljning och vinst. För att komma åt skattesmitningen måste man även kunna se hur företagen flyttar sina pengar mellan delar av koncernen. Dessutom krävs krafttag mot skatteparadis och kapaciten hos utvecklingsländernas skattemyndigheter måste höjas.
Förslaget berör enbart företag inom utvinningsindustrin och skogsindustrin. Visserligen är dessa sektorer särskilt viktiga då många utvecklingsländer är beroende av den typen av verksamhet, men lagstiftningen bör inkludera fler sektorer.
Befolkningen som lever nära utvinningsplatser måste ha möjlighet att följa betalningarna till staten och se vad myndigheterna använder pengarna till. Enligt förslaget från EU:s medlemsländer behöver företag inte vara öppna med betalning till stater om de betalar mindre än 500 000 euro per år. Det försvårar möjligheten att spåra pengar från olika utvinningsplatser. Dessutom måste EU skapa en tydlig och gemensam definition av ett projekt. Nuvarande förslag kan innebära att företagen själva kan göra detta utifrån sin internrapportering, vilket leder till oklarheter och minskad transparens.
Vi tror på den privata sektorns förmåga och potential att skapa en hållbar utveckling. Vi tror att företag kan och vill bidra till det omgivande samhället. Men företag måste agera ansvarsfullt, vilket också innebär att man betalar skatt. De företag som vill ta samhällsansvar behöver tydliga regelverk som inte ger skattesmitare en konkurrensfördel. En EU-lag för ökad öppenhet i företags redovisningar är en början, men den måste utvecklas för att bli effektiv.
Den svenska regeringen har uppmärksammat skatteflykt från Sverige till skatteparadis. Nu är det hög tid att Anders Borg och den svenska regeringen att se skatteflykten som en utvecklingsfråga och vi uppmanar regeringen att vara mer pådrivande för att minska svagheterna i lagförslaget om land för land-rapportering.
Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia