Om målet med fastighetsbeskattningen är att dra in pengar till statskassan, då kan systemet se ut som i dag. Men om målet snarare är att få igång byggandet och skapa flyttkedjor, har professor Stellan Lundström några förslag.
Förslaget att beskatta fastigheter efter lägenhetens och tomtens area har mötts av protester, främst av dem som missgynnas av det nya förslaget. Den största invändningen är dock bristen på en långsiktigt hållbar princip och helhetssyn. För det första måste den årliga fastighetsskatten ses tillsammans med skatten på realisationsvinst, stämpelskatten vid förvärv och ränteavdragen. Prioriterar vi hushållens rörlighet på bostadsmarknaden i kombination med en långsiktig tillförsel av eget kapital och finansiell stabilitet, då bör fastighetsbeskattningen utformas i linje med följande:
Den årliga fastighetsskatten görs värdebaserad och framför allt kommunal med tak och golv för uttaget, i syfte att undvika skattekonkurrens. En kommunal beskattning ger kommunerna incitament att ta fram bra bebyggelseplaner och en väl fungerande infrastruktur som är till nytta för fastighetsägarna och ger höga fastighetsvärden. När besluten om skatteuttag tas av lokala politiker finns starka incitament för att undvika extrema skatteuttag.
En årlig fastighetsskatt gynnar rörligheten på bostadsmarknaden och ger kommunen stabila intäkter. Tydliga incitament och möjligheter att byta boende i olika stadier av livet är grundläggande för flyttkedjor och en fungerande byggmarknad.
Skatten på realisationsvinst tas bort. Den har inlåsningseffekter och missgynnar uppbyggnaden av eget kapital. Åtgärden ska ses som ett led att skapa finansiell stabilitet med större andel eget kapital på bostadsmarknaden. Fler kapitalstarka hushåll gynnar nyproduktion av bostäder.
Stämpelskatten vid förvärv är en betydande transaktionskostnad som minskar likviditeten på bostadsmarknaden. Skatten, som betalas av köparen av småhus, reduceras till att täcka kostnaderna för inskrivningssystemets drift.
Avdragseffekten för låneräntor reduceras väsentligt samtidigt som skattebelastningen på finansiellt sparande minskar. Sammantaget blir effekten att eget kapital ges ökad prioritet, vilket bidrar till finansiell stabilitet. Skiftet från lånat till eget kapital motiverar ett skattegynnat bosparande som underlättar ungdomarnas entré på bostadsmarknaden.
Ovanstående skattemodell bygger på principen att boende och bostäder är konsumtion som inte ska beskattas. Dagens princip utgår från att bostaden ger avkastning som ska beskattas som övrig kapitalbeskattning.
Vill vi se fungerande flyttkedjor och ett ökat bostadsbyggande utan subventioner i kombination med finansiell stabilitet, då är det dags för ett helhetsgrepp på fastighetsbeskattningen. Ledorden är hushållens rörlighet och uppbyggnad av eget kapital. Är däremot målet att dra in miljarder till statskassan kan fastighetsbeskattningen se ut som i dag.
Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi, KTH