Björn Armfelt är vd och portföljansvarig för stiftelsen sedan 15 år.
”Som stiftelse har vi ju en stor fördel jämfört med många andra. Vi har bara en enda kund och vi vet vad de vill. Så vi kan vara väldigt långsiktiga”, säger han.
Fram till förra året fick stiftelsen ha hälften av förmögenheten placerad i aktier. Men i och med omregleringen av Apoteksmarknaden, då runt 6.000 anställda gick över till andra privata arbetsgivare, försvann en stor del av intjäningen till stiftelsen. Och i samband med det bestämde sig Apoteket för att dra ned risken i portföljen.
Nu får högst 30 procent vara investerat i aktier, medan resten ska ligga i obligationer och andra instrument.
”Vår uppdragsgivare (Apoteket AB) vill ha en stabil och långsiktig portfölj. Så de ser hellre att vi slår index i nedgång än i uppgång. Nu har vi i och för sig lyckats med både och”, säger Björn Armfelt, som pekar på att mellan 2002 till 2012 steg stiftelsens svenska aktieportfölj 198 procent. Det kan jämföras med Stockholmsbörsen som steg 106 procent under motsvarande period.
Hur gör man då för att slå index i ned och uppgång?
”Vi har en bra placeringsfilosofi som vi främst grundar på global makroanalys. Därefter lägger vi till bolagsanalys".
”Sedan tror vi att det är lättare för oss att slå index i Sverige än i övriga världen, eftersom vi känner bolagen här bättre. Så vi har nästan bara svenska aktier. Man kan kallade det någon form kyrktornprincip (fokus på det lokala)”, säger Björn Armfelt.
Han uppger också att det gäller att ständigt ompröva sina investeringar och hålla koll så att inte värderingarna skenar iväg.
”Man häpnar över hur många som alltid gillar något bolag, bara för att de har gått bra historiskt. De kanske har ägt ett bolag i 20 år och haft det som sitt trygga ankare. Och de säljer inte fast värderingen är skyhög. De blickar bara bakåt. Ta Nokia till exempel. När de stod på toppen skulle de behöva öka sin 40 procentiga marknadsandel och i princip exportera till månen för att motivera sin värdering. Ändå var det inte många som sålde”, säger han.
”När Ericsson stod på toppen ägde vi mycket av dem. Men då kom vi fram till värderingen krävde att de skulle ha årsvinster på 100 miljarder kronor och att det var helt omöjligt. Så vi sålde en stor del av vårt innehav”, säger han.
Nu äger dock stiftelsen mycket Ericsson igen. För telekomjätten är, tillsammans med storbanken Nordea, lastbilstillverkaren Volvo och investmentbolaget Investor, några av de stora aktieinnehaven just nu.