”Ibland kunde jag känna en stor frustration. Det blev för mycket diskussioner om nivån på a-kassan och hur rutavdraget skulle utformas”, säger han.
En episod handlar om en studieresa i USA som Tobias Krantz gjorde i januari 2010. Där träffade han representanter från både höger och vänster för att diskutera globala utmaningar och den hårdnande konkurrensen från Kina och Indien.
”Det fanns en enorm beslutsamhet att försöka möta den här utmaningen. Men i Sverige upplever jag att det saknas en känsla av att det är bråttom, att det krävs snabba åtgärder. Det gäller både inom politiken generellt och inom alliansen”, säger han.
Enligt Tobias Krantz är den globala konkurrensen mycket hårdare än många vill tro. Det visar inte minst Sonys nedläggning i Lund och Astra Zenecas nedläggning av forskningsverksamheten i Södertälje tidigare i år.
Regeringen har visserligen aviserat flera satsningar inför höstens stora forskningsproposition. Flera av dem är bra. Men det räcker inte, anser Tobias Krantz.
”De signaler som kommit hittills tyder inte på att regeringen byter fokus i politiken på det sätt som krävs. Vi har ett antal strukturproblem i svensk forskningspolitik som innebär att det inte finns tillräckligt starka drivkrafter för att goda forskningsresultat ska omsättas i samhällelig nytta”, säger han.
Till detta anser Tobias Krantz att de svenska marginalskatterna är på tok för höga och menar att regeringen primärt behåller värnskatten av valtaktiska skäl. Han är också kritisk till hur forskningspolitiken organiseras i regeringskansliet.
”Jag tycker att det är väldigt olyckligt att svensk forskningspolitik i praktiken är uppdelad på två olika departement. Jan Björklund har ansvar för grundforskningen medan Annie Lööf ansvarar för mycket av den tillämpade forskningen. Det blir lätt revirstrider”, säger han.
Även om Stefan Löfven talat mycket om forskning och innovation sedan han valdes till partiledare återstår fortfarande en hel del att bevisa, anser Tobias Krantz.
”Det faktum att han talar om innovationsfrågor är förstås väldigt bra, med tanke på att han leder ett parti som gör anspråk på regeringsmakten. Men sen måste retoriken fyllas med innehåll i form av konkreta politiska förslag”, säger han.
I boken beskriver Tobias Krantz hur det gick till när han i juni 2009 utsågs till forskningsminister och hur han hastigt tvingades lämna sitt uppdrag mindre än ett och ett halvt år senare.
”Jag kom in en junidag med Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt vid min sida och möttes av applåder av Folkpartiets medarbetare i statsrådsberedningen. När jag slutade en oktoberdag klev jag ut genom en bakdörr på utbildningsdepartementet och tog en promenad hem”, säger han.
Varför tvingades du att avgå?
”Den förklaring jag fick var att regeringens organisation skulle förändras och då försvann min ministerportfölj”, säger han.
Tror du på det?
”Jag vill inte spekulera kring regeringsbildningen. Jag har gått vidare och lämnat det här mentalt bakom mig.”
I dag arbetar Tobias Krantz som forskningschef på Svenskt Näringsliv. Han är fortfarande medlem i Folkpartiet och säger sig inte vara bitter över det som hänt.
”Jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig och hade ganska goda förhoppningar om att jag skulle få fortsätta. Det är klart att jag blev besviken när jag fick beskedet. Men bitter, nej, livet är för kort för det”, säger han.
Fotnot: Boken "Med Sverige på läktaren? – En antologi om forskningspolitiska utmaningar i akademisk brytningstid" ges ut av Svenskt Näringsliv. Redaktör är Mats Bergstrand.